Har ni hittat vår Köp & Sälj? Massor av nya och begagnade husbilar till salu. Navigera till Köp & Sälj i menyn!

.

15 minnesvärda

På mässor ställs det ibland ut helt vansinniga fordon som man ler lite åt men sedan glömmer. Andra fordon stannar i minnet för evigt. Av en eller annan anledning. Det kan vara en detalj, känslan ombord, prislappen, designen. Ibland vet man inte ens varför en husbilsmodell lämnar ett så bestående intryck efter en kort titt på en mässa.

 

Av Stefan Janeld

 

Jag vet inte hur många husbilsmässor jag varit på. Ett normalt år brukar jag besöka sju stycken – CMT Stuttgart, Caravan Stockholm, Stora Nolia, Caravan Salon i Düsseldorf, Elmia, Salon VDL i Paris och The Motorhome & Caravan Show i Birmingham. Under många år även RVIA Trade Show i Louisville, men den är nerlagd och det finns inga planer på att återuppliva den.

Efter ett drygt decennium som husbilsskribent blir det många mässor. Och hundratals, kanske tusentals, husbilsmodeller.

I denna artikel visar jag de som av en eller annan anledning fått en särskild plats i hjärtat. Noterbart är att många av de modeller jag fallit pladask för floppat försäljningsmässigt. Man kan undra vad det säger om min smak för husbilar.

Effektfull garageport

RS Motorhomes från Nottingham tillverkar husbilar i översta premiumklassen. Kunderna har full kontroll på utförandet och det mesta gör man själv. Det luktar glasfiber och fernissa ombord, som i en båt.

Svensk representation fanns en tid och det rullar ett antal på svenska vägar. Ofta med en motorcykelintresserad bakom ratten.

På mässan i Birmingham hösten 2010 knockades jag av deras nya modell. Baserad på Mercedes Atego och med ett bilgarage i aktern. Inget nytt i sig, liknande husbilar är det gott om. Men RS Motorhomes hade en garageport som ingen annan. Den öppnas med gångjärn av typ parallellogram. Det var en mäktig syn att se hela bakstammen åka rakt upp.

I två år ställdes modellen ut men sedan försvann den, i alla fall från mässmontern. Man kan säkert övertyga dem om att bygga ett exemplar om man betalar för det. 2010 kostade den ca 3 miljoner.

Plåtis med fantastiskt kök

Jag håller mig kvar i England, ett land där plåtisar varit storsäljare i decennier. IH Motorhomes heter ett företag som gjort sig kända för hög kvalitet, innovativa lösningar och en mycket säregen möbeldesign. De har definitivt en egen identitet. Men deras egenhet har också gjort att de i omgångar haft det tufft.

Varje gång jag åker till mässan i Birmingham ser jag fram emot att se IH:s nya modeller. Och aldrig har jag blivit besviken. Jag skulle kunna lista tiotalet modeller i denna artikel. Men det finns en som sticker ut lite extra, eller snarare sticker ut rejält.

Modellen heter N-Class 630 SL och baseras på den längre Fiat Ducato, 6,36 meter. På höger sida har den en slideout. Vilket ger en fin rymd ombord. Men det som fastnat i skallen är inte så mycket slideouten och rymden. Det är köket. Ett vinkelkök mitt i bodelen, mellan sittgruppen/sovrummet och badrummet som har placerats längst bak. Här kan man stå och laga mat eller diska vänd mot sina medpassagerare. Sover gör man i bäddsoffan.

Föll som en fura

Det var min första Caravan Salon, jag hade aldrig sett så många husbilar på ett ställe tidigare. På kamerans minneskort var det nästan tusen bilder. Av alla dessa mer eller mindre fantastiska husbilar var det en som gjorde ett extra gott intryck. Från ett fabrikat jag aldrig hört talas om tidigare. En fransos som kallade sig Le Voyageur. Idag känner vi bilarna väl. Men 2008 var de en lika exklusiv som udda fågel. Modellen i fråga kallades LVX 958, en sifferbeteckning som är svårt att härleda eftersom bilen är dryga 8 meter lång.

Alla Le Voyageurs modeller baserades vid denna tid på Mercedes Sprinter, inredningen var trätung. Knappast gångbar med dagens inredningsmode. Men jag som är svag för båtinredningar i teak och mahogny kände mig hemma direkt. Kvalitetskänslan var påtaglig.

Notera de motstående sofforna. Idag är de högsta mode, 2008 var Le Voyageur en av mycket få tillverkare som erbjöd lösningen.

Som en tavla man inte kan se sig mätt på

Den syntes lång väg. Drog allas blickar till sig som en lampa lockar insekter. En liten halvintegrerad husbil som om den vore traditionellt vit knappast fått någon att reagera. Men nu var den inte vit. Den var lackad i en brons/orange metalliclack.

Bilen är 2008 års modell. Men skulle kunna säljas som ny idag. Den känns fortfarande modern. Mercedes Sprinter med AL-KO chassi, 47 mm isolering, inredning i solitt högglanslackat trä. En bil där hantverksskickligheten och finishen imponerar.

Fabrikatet är Bresler och modellnamnet CSB 625 Ti.

Idag tillverkar Bresler endast plåtisar, man har slutade med halvintegrerade modeller 2010. Men man kan fortfarande få sin bil i denna kulör.

Ett kök som förtjänade att leva vidare

Home-Car var ett Holländskt fabrikat som dukade under efter finanskrisen 2008/2009. En av deras sista modeller var en inredd skåpbil kallad Platine 6.4.

En vid en första anblick standardbetonad modell. Tills man såg köket! Spisen kunde svängas ut och sänkas så kocken kan stå utomhus och laga mat. Lådorna var placerade så man kom åt dem även utifrån. Mekanismen tog hela vikten och det var en barnlek att svänga ut och sedan in köket igen.

Jag är inte säker på om produktionen av modellen hann starta eller om företaget lades ner innan. Jag hoppas varje år att någon tillverkare ska plagiera lösningen.

Björns drömbil förverkligad

Björn Genberg som var min följeslagare och husbilsmentor under många år hade en drömbil. Han gillar öppna planlösningar. När han ritade sin drömbil var det en U-soffebil med säng bakom U-soffan och badrummet i passagen till förarhytten. Han var dessutom svag för Tyska Bimobils praktiska inredningar.

2016 var han inte med mig på Caravan Salon. Men hans drömbil var på plats. Eller nästan i alla fall. Björne var den första jag tänkte på när jag klev in. Jag förstod hans vision och känslan ombord var precis den han sökte – öppen, ljus, rymlig. Att det var just Bimobil som byggde bilen kändes logiskt. Björne kan sina husbilar!

Visserligen ingen U-soffa. Men långbäddarna är en del av bodelen, inget centralt badrum som delar av. Och ingen skottvägg vid köket. Bilen är 7,67 meter lång och baseras på Mercedes Sprinter.

Modellen hette LBH 510. Jag skriver hette. Ty den försvann ur Bimobils sortiment lika fort som den gjorde entré. En flopp. Jag undrar ofta hur den skulle tas emot om en större tillverkare lanserat planlösningen.

En gräddbakelse av skinn

Arca var 2008 en Milano-baserad tillverkare av premiumhusbilar. Man konkurrerade på hemmaplan med Mobilvetta och Laika och ansågs av en del vara den bättre av de tre.

Huvudsakligen sålde man sina bilar i Italien och Frankrike. Men den danska VD:n, Karin Frandsen, ville expandera och ställde ut på Caravan Salon 2008. De visade alkovmodeller, halvintegrerade och ett par helintegrerade. Jag kommer aldrig glömma känslan då jag klev in i den helintegrerade H699 GLG. En långbäddarsbil där man klätt det mesta ombord i vitt skinn. Sittgruppens socklar, väggpaneler, taksängens undersida och en mycket effektfullt välvd takpanel i sovrummet som löper mellan två takluckor.

Några år senare fick Arca bekymmer. Fabriken i Milano stängdes och man flyttade in i SEA:s fabrik utanför Florens. Samma fabrik där man bygger Mobilvetta och McLouis. I många år förde man en tynande tillvaro, en tid producerade man inga bilar alls. Men så sakteliga har man vaknat igen och så sent som i höstas hade man nya modeller att visa på mässan i Parma.

Monocoque på Mercedes

Esterel var Rapido Gruppens top of the line. Exklusiva husbilar baserade på Mercedes och med bodelar i en typ av monocoque. Man hade ett separat akterparti och front. Men däremellan var det en helgjuten bodel utan skarvar. Tekniken gjorde att man kunde bygga bilar av olika längd utan att ta fram en ny form för varje modell. Invändigt är det exklusiva möbler och rejäla beslag. Jag hade kunnat visa vilken modell som helst ur det sortiment som visades 2009 inför säsongen 2010. För det är just designen och byggtekniken som jag tänker på när jag minns tillbaka på bilarna.

Men den stora nyheten det året var Esterel 57 Exclusive med en unik sovrumslösning. Man kunde fritt välja mellan att bädda långbäddar eller fristående queensbed. Ty sängens två madrasser vilar på skenor och kan med elmotor skutas ihop och isär. En lösning som senare apades efter såväl inom den egna koncernen som av andra tillverkare.

Esterel är nedlagt sedan flera år. Men märket lever i viss mån vidare i Rapidos Distinction serie som fått ärva en del byggtekniska lösningar.

Världens fulaste, om ni frågar mig

Först vill jag säga att jag tycker om franska Notìn. Det är ett av mina favoritfabrikat. Deras interiörer är unika på marknaden, de leker med form och färg som ingen annan. Vilken annan skulle ha knallröda handfat och svarta duschkabiner? Eller vitbetsad ek och limegröna detaljer? Men det är inte bara design som skiljer dem från andra. De är finurliga, går sin egen väg. Som exempel kan jag nämna de utvändiga, elmanövrerade, fönsterluckorna i glasfiber som glider upp och ner inne i husbilens vägg.

Jag spenderar alltid mycket tid i deras bilar på de få mässor de ställer ut. Oftast är det bara i Paris man ser dem. Men på Caravan Salon 2012 premiärvisade de sin Liner modell byggd på Iveco Daily. Deras största och lyxigaste modell med en prislapp väl över 3 miljoner kronor. Ingenjörerna hade arbetat hårt med tekniken och fått ihop en mycket kompetent husbil.

Men vad hade designavdelningen pysslat med?

Ta en titt på bilderna och bedöm själva om jag överdriver eller inte.

Knappar och krom

Döm om min förvåning när jag på mässan i Paris passerar en husbil byggd på en amerikansk Peterbilt lastbil. Ett specialbygge tillverkat i Belgien av ett företag som heter Verschueren. Kunden är, föga förvånande, ett stort fan av klassiska amerikanska lastbilar.

Bodelen är avskalad, strikt, modern. Kontrasten mot lastbilens kromtyngda exteriör, många lampor och instrumentpanelens frosseri i krom och knappar kan knappast vara större.

Det är just instrumentpanelens många visare och knappar som gjorde att bilen för evigt etsade sig in i mitt minne.

3 cm tjock golvklinker

Newmar är de bästa serietillverkade husbilar som tillverkas i USA. Hantverket är förstklassigt. Lackfinishen slår vilket piano som helst. Kvaliteten är i nivå med det bästa som byggs i Europa. Jag roade mig en gång med att jämföra specifikationerna för en 42 fotare från Newmar och en från Winnebago (Winnebago äger Newmar). Det som stack ut mest var vikten. Newmars modell var 7 ton tyngre än Winnebagos. Kvalitet väger. Av en händelse stötte jag på en underleverantör till dem i bilen, de levererar golven till Newmar. När andra fabrikat köper deras fuskklinker köper Newmar 3 cm tjocka klinker som är stabila nog att inte spricka när husbilen åker över ojämna underlag.

TRE CENTIMETER! Bara golvet väger ett ton!

När jag blivit trött på surret i mässhallarna i Louisville söker jag mig alltid till Newmars monter och kliver in i någon av deras toppmodeller. Där inne hörs inget av mässans sorl.

2013 klev jag in i flaggskeppet King Aire och tappade nästan andan. Normalt är det varma trätoner i kombination med ljust skinn i Newmars bilar. Men detta år hade de inrett bilen med möbler lackade i grått och soffor klädda i svart skinn. Det är svårt att förklara känslan ombord. Det var som en annan värld. Jag glömmer den aldrig. Men mitt minne är inte positivt, jag skulle aldrig välja den inredningen om jag hade 10 miljoner att lägga på en husbil.

Kärleken är blind

Året är 2014. Jag går långsamt mellan bilarna utställda på Kentucky Exposition Center i Louisville. Lite besviken på vad jag sett hittills. Men så ser jag den. En knallgul skapelse som för tankarna till en amerikansk glassbil, en hippiebuss och den första Winnebago som företaget byggde. Allt på en gång. I princip en kloss, aerodynamisk som en ladugårdsvägg.

Jag börjar le och stegen blir rappare. Jag vet att jag vill ha en utan att ha läst ett ord om tekniken ombord eller sett hur den är inredd. Spelar ingen roll. Kärleken är blind!

Namnet på modellen är Brave och den finns i flera storlekar och färger – gul, grön, röd. De större modellerna är inredda som alla amerikanska husbilar. Men minstingen, Brave 26A, är klurigare. Och färgskalan lekfullare. Bäddsoffa, nedfällbar våningssäng, databord vid passagerarstolen. Planlösningen är öppen med gott om golvyta. Klädsel som matchar exteriören känns helrätt. Mitt habegär vet inga gränser.

Än idag, sju år senare, drömmer jag om att äga en gul Winnebago Brave 26A.

Trots att jag vet att chassiet är kass, motorn både surrig och törstig och att andrahandsvärdet är noll.

På mässan sade man att modellen redan var en succé. Att beställningarna haglade in. Men året därpå var modellen nerlagd och det stod en mängd osålda Brave på Winnebagos gårdsplan i Forrest City, Iowa.

Första hybridhusbilarna

I Europa har det visats prototyper av hybridhusbilar. Men inget har blivit verklighet. Tänk då att man i USA, detta bakåtsträvande V8 land, redan 2008 hade fullt funktionerande hybridlösningar för husbilar. Både Winnebago och Fleetwood hade modeller till salu. De byggdes på ett chassi från Freightliner kallat ecoFRED.

Tekniken var hämtad från flygplatsbussar. Det kallas assisterande hybriddrift. En elmotor hjälper dieselmotorn i farter upp till 60 km/h. I högre fart än så är det ren dieseldrift.

Elmotorn är kopplad till dieselmotorn och hjälper till vid accelerationsfasen. Det finns alltså inga elmotorer kopplade direkt till hjulen. Tekniken är beprövad och kan spara upp till 43% bränsle.

Nu blev det ingen succé. För dyrt och efterfrågan fanns inte. Man var kanske lite väl tidigt ute. Varje gång jag hör hur mycket modernare våra Europeiska husbilar är jämfört med de amerikanska tänker jag på dessa.

Med veranda

Thor Outlaw är en serie så kallade Toyhaulers. Med det menas att de har stora garage baktill för att frakta familjens ”leksaker” – fyrhjulingar, motorcyklar, crossmotorcyklar.

Men då man kommit till sitt nattläger och tagit ur leksakerna har man ju ett stort oanvänt utrymme. Så onödigt. Och rampen man kör ut och in leksakerna på, den borde man kunna göra något vettigare av. Så måste Thors utvecklingsteam tänkt när man designade Outlaw serien. För i garaget har man placerat en teve och nedfällbara skinnsoffor med inbyggda mugghållare. Rampen hissar man upp en bit från marken och reser ett staket så har man en stabil altan.

Jag lekte alltid med tanken att man backat ut mot en liten sjö eller en älv och stod på altanen och fiskade.

Det gör stor skillnad att komma upp en halvmeter från marken. Att kunna gå i strumplästen från köket ut på altanen.

Det finns även större Outlaw modeller, med två altaner. En baktill och en på sidan. Men jag fastnade för denna ”lilla” modell vid namn Outlaw 29H, baserad på ett Ford F450 chassi med V10 bensinmotor.

Snygg som få, men en flopp

Holiday Rambler Trip har en design som flirtar med femtiotalets bussars bulliga former. Som de omåttligt populära Flxible. Den runda designen parad med candyröd lack och massiv grill gör Trip till en av de snyggaste husbilar som byggts. Om ni frågar mig.

Det var efter finanskrisen som jätteföretaget Navistar köpte Monaco och systerfabrikatet Holiday Rambler. Två prestigefabrikat på den amerikanska marknaden.

Navistar är en jättekoncern som tillverkar bland annat dieselmotorer, lastbilar, bussar och militärfordon.

Med så mycket kapital i ryggen såg framtiden ljus ut för Monaco/Holiday Rambler. Men succén uteblev. Den stora anledningen sägs vara att Navistar vägrade ta över garantiansvaret för de bilar som levererats innan de köpte företaget. Handlarna stod därför med stora lager husbilar som de själva var tvungna att ge garantier på. Något marginalerna inte räckte för. Bilarna fick säljas till vrakpris och utan garantier. Med stora förluster för handlarna som följd. Efter detta var Navistar inte välkomna som leverantör längre.

Snålheten bedrog visheten!

Ganska simpel interiör

Vill du se mer från olika mässor? Klicka här

Dela denna artikel

Dela på facebook
Facebook
Dela på whatsapp
WhatsApp
Dela på email
Email