Har precis kämpat med en trilskandes touchpanel i tre timmar. Det har fått mig att fundera lite på husbilsprylars användarvänlighet.
Av Stefan Janeld
I de flesta produktkategorier finns det konsumentversioner och proffsversioner. De till konsument är väldesignade, moderna och ofta fulla av smarta funktioner. De som säljs till proffs är robusta, noll designfokus, har vad som krävs, inget mer.
Jag minns detta från min tid som säljare i en båttillbehörsaffär. Radar och ekolod som skulle in i fritidsbåtarna hade menyknapp, kanske några snabbvalsknappar. Men oftast bara en meny i vilken man bläddrade fram den funktion eller inställning man ville ändra.
Proffsprylarna hade stora knappar och vred. Enkelt manövrerbara med handskar om så behövdes. Att bläddra i menyer är inget ett proffs vill hålla på med. De vill ha direkt tillgång till sina funktioner. Med en snabb blick kontrollera sina inställningar och snabbt kunna justera.
Förr var vred melodin
Föremålet för min vrede denna gång är ett kylskåp. När jag började testa husbilar hade kylskåpen vred. Man valde om skåpet skulle få sin energi från 12V, 230V eller gas. En del skåp hade även ett automatläge. Med ett annat vred valde man effekten. Vreden hade tydliga klick som signalerade att man hittat rätt läge.
Idag styrs det mesta ombord husbilar med touchdisplayer med olika menyval. De påkostade reagerar snabbt och är ganska okej. Men är den långsam kan man få för sig att trycka två gånger. I bästa fall gör det ingenting. I värsta fall har du gett ett dubbelkommando och går vilse.
Att man inte har ett batteri med knappar och vred på dagens elektronik är helt enkelt för att det är dyrt att tillverka dem. Och apparaterna blir större än om man via en display hanterar allt. I de smarta telefonernas tidevarv är dessutom varenda människa van att hantera touchdisplayer.
Är det jag eller kylskåpet?
Kylskåpet jag tampades med har inga vred, ingen touchdisplay. Det har touchknappar. Man nuddar med ett finger och får önskad funktion. Lysdioder visar vilken funktion som är påslagen och vilken effekt man valt. Touchknappar var coolt på 80-talet, omodernt på 90-talet.
Nu till mitt problem. Jag bytte gasolflaskor och därmed ströps gasoltillförseln till kylskåpet. En varningstriangel upplyser om att något är fel.
Jag förstår att jag gjort fel. Borde stängt av skåpet innan flaskbytet. Tänker att jag stänger av skåpet så det kan starta om med gasen påslagen.
Skåpet vägrar stänga av sig. Jag lägger fingret på lite olika platser runt den markerade ytan för strömbrytaren. Inget händer. Inga pip, ingen vibration. Jag trycker hårdare, den måste ju reagera. Ingenting!
Okej, kan jag inte stänga av skåpet kan jag ju trycka på varningstriangeln och på så vis kvittera att felet är avhjälpt. Men varningstriangeln vill inte reagera den heller.
Nu börjar det surra i huvudet. Gör jag fel? Är touchknapparna trasiga? Är dessa ens touchknappar? Finns det ett knep? Dubbeltrycka kanske? Är det fel på mina fingrar?
Efter att ha stått som en tok och försökt samma sak om och om igen börjar humöret tryta.
Tar en paus. Åker och bunkrar. Bara kylda drycker och kalla råvaror. Skåpet är ju isolerat, så mat och dryck håller sig kallt under färd. När vi kommer fram kan vi förvara sakerna ute, det är ju vinter trots allt.
Lynnig panel
Jag minns att skåpet varit lite trögt att ta till sig kommandon även förut. Så jag ger mig på touchpanelen igen. Nu stängs det av. Hur enkelt som helst.
Att starta det visar sig svårare. Men efter att ha nuddat, smekt, gnuggat och tryckt ett tag hoppar det igång. Varningstriangeln är kvar.
Jag pratar med kompis Stig, redaktionens tekniske mentor. Han tror att det är varningstriangeln som är nyckeln. Att man via den måste kvittera att man löst problemet.
Under samtalet står jag och slötrycker på skåpets knappsats. Helt plötsligt slocknar varningstriangeln. Skåpet är nöjt. Vad jag gjort för att förtjäna dess gunst vet jag inte. Men nu funkar det, så jag är nöjd.
Totalt tog det mig tre timmar. Jag vet inte om jag gjorde fel eller om det är skåpets knappsats som är lynnig.
Hade kylskåpet haft vred, med tydliga stopp för varje funktion, hade jag vetat om det var jag eller skåpet som dummade sig.
Varför tar jag upp en sån här småsak?
Två anledningar.
- 1: Jag behöver skriva av mig.
- 2: Det är just sånt här som retar gallfeber på husbilsägare. De möts av problem som inte borde vara problem.
I Husbilsskolan möter vi regelbundet frustrerade husbilister som har problem med värmare, kylskåp, laddning, manöverpaneler, att hitta var man tänder en lampa, kranen till vattentanken, luftningsnipplarna till det vattenburna värmesystemet.
Det är sällan fel på sakerna. De är bara inte användarvänliga.
Husbilar används för att ta sig till avlägsna platser. De används på helger, under semestertider. Det gör att de behöver vara extra pålitliga, extra intuitiva att handha. Enkla att felsöka.
Så gör prylarna användarvänliga! Gör dem proffsiga, inte smarta. I de smarta telefonernas tidevarv är det lätt att känna sig som en idiot. Och jag blir vred när ett dött föremål idiotförklarar mig.
Så, nu har jag fått ur mig detta och ska hämta en iskall öl ur kylen. Skål på er 🍻
Jag vill förtydliga att denna artikel inte är en attack på just Dometic. Även om det var ett Dometic kylskåp som var föremålet för min frustration denna gång. Denna företeelse, att ändra saker som inte behöver ändras, bara för att man kan ändra, är ett utbrett problem.
Enda goda anledningen, som jag ser det, att ändra något är för att förbättra dess funktion eller sänka priset rejält så att bra teknik blir tillgänglig för fler.
Produktutvecklare ska alltid ställa sig dessa frågor innan de gör en förändring eller implementerar ny teknik:
- 1: Blir produkten bättre?
2: Ökar användarvänligheten?
3: Blir den så pass mycket billigare att det motiverar en försämring?
4: Blir produkten så mycket bättre att det motiverar en prisökning?
