Efter några års uppehåll är Elegance tillbaka och kröner Bürstners modellflora. Med massor av design tar man upp kampen med Hymer som sedan länge varit kung på designtronen. Vi har kört en av de mindre modellerna och har både ris och ros att strö.
 
Testad av Björn Genberg och Stefan Janeld
Text och foto Stefan Janeld
 
Som alltid börjar vi med att köra. Förväntningarna är på topp, vi har längtat efter att ta oss an nya Elegance. Då jag ska kliva in reagerar jag på det på tok för höga insteget till förarplatsen. Styva femtio centimeter att ta i ett kliv. Alla som har arkitektonisk allmänbildning vet att ett bekvämt trappsteg är max tjugo centimeter högt. Det borde alltså vara minst två steg in i Bürstnern, tre är optimalt*. Varför inte en infällbar eltrappa som den som betjänar bodelen? Det är ju samma höjd som ska övervinnas.

När jag väl klättrat in, sitter jag förnämligt. Bättre än i de flesta bilar med Fiats kupé. Stolarna är inte original, utan betydligt mer påkostade med bra justermån som ger en avslappnad ställning; sittdynan kan tiltas, lårstödet är perfekt. Höger sidoruta är ordentligt tillbakadragen med bra sikt när jag ger mig in i korsningar. Här har man lyckats riktigt bra, bättre än de flesta. På vänster sida är det inte lika väl förspänt, det blir att böja sig fram för att se ordentligt.

Motorn är Fiats trelitersrova, alltid en angenäm upplevelse. Lådan är manuell, (tyvärr, automat hade passat bilens personlighet och ambitionsnivå bättre) men lättjobbad; den urstarka motorn gör att femte växeln klarar av sin uppgift mellan fyrtio knyck och motorvägstempo.

Självklart finns dubbla airbags, antispinn, CD, AC, elhiss och farthållare. Kort sagt en mycket trevlig körmaskin i vilken man utan vidare avverkar dagsetapper på femtio mil eller det dubbla. Något jag faktiskt kan göra på en tank eftersom Fiats originaltank är slopad till förmån för den räckviddsfrämjande på 120 liter (tillval).

Vi stannar och snurrar stolarna ett halvt varv för att ta en titt på bodelen. Nåja, riktigt ett halvt varv blev det inte. De tar emot i sofforna på bägge sidor. Framstolarnas sitsar kläms ihop och det blir rejält trångt för benen. Vi får sitta en i taget i framstolarna. Passagen mellan kupé och bodel är också den trång. Med bordet skjutet så långt åt sidan det bara går, blottas en tjugo centimeter smal passage*. Konstruktören har prioriterat stor bordskiva och vinkelsoffa. Bilen är i vårt förmenande inte bred nog att husera den lösningen. Hade han avstått den lilla soffan på höger sida och valt en vanlig halvdinette med vägghängt bord hade det blivit bättre.

Sittgruppen ser ut att rymma fem personer, i praktiken på sin höjd tre. Vilket självklart räcker om man blott är två.
Istället för stora takfönster, som normalt placeras ovan dagens dinetter, har Bürstner valt lampor. Mysigt kvällstid, men tillför ingenting dagtid. Montera taklucka med omgivande lampor så höjs trivseln alla dygnets timmar.*

Någon hall fann vi inte. Insteget i bilen landar i köket som är placerat mitt i bilen. Klädhängare liksom skoskåp saknas*. Men det kan enkelt fixas på egen hand. Plats finns för krokar och under soffan till höger är det gott om plats för skor. På de bilar som nu levereras från Tyskland är utrymmet öppnat redan på fabriken, i de bilar där det är tekniskt möjligt. Informerar importören oss.

Köket är trevligt och mycket karaktäristiskt för Elegance-modellen. Vackert formgivet med ena bänkskivan högre än den andra. De ser ut att vara huggna i marmor men är naturligtvis inte det. Nackdelen med lösningen är att arbetsytan blir hög och avställningsytan illa nyttjad, då den är i två nivåer. ”Flärd före funktion”, muttrar Björn när jag berömmer designen och känslan.
Stor kyl, separat frys, tre gaslågor på rad, ugn, fläkt, hög blandare och en rejäl sopkorg är allt ett kök behöver. Förvaring finns så det blir över. Köket är lyckat, i sig säkert ett argument gott nog för många att börja treva efter plånboken.

Toa och dusch placerade på var sin sida, modernt formgivet helt i tidens anda och funktionellt. Det går att dela av bilen och på så vis få ett mycket rymligt hygienutrymme. På Bürstnerspråk heter det ”Raumbad”. Även här är belysningen indirekt och stämningshöjande.

Typiskt för en kort bil är dubbelsängen bak ställd på tvären. Den har ett jobbigt insteg men fullgod komfort väl på plats. Huvudändan är ställbar vilket uppskattas vid bokläsande och under siestan. Två separata madrasser tillåter olika vinklar på huvudändarna. Stort plus för att sovrummet förärats en egen teve!
Som med alla tvärställda dubbelsängar blir det till att klättra över kärestan när naturen kallar på natten. Ett pris man får betala för kort bil.

Taksängen fram håller fullgoda mått, 140 x 190 centimeter, och manövreras elektriskt med fjärrkontroll. Smidigt!

Mindre smidigt är det att ta sig upp i bingen. Stege finns, men döm om vår förvåning när den visar sig vara obrukbar. Inte för att den är oduglig som stege – bekväma steg och mycket stadig – men dinetten är så trång att stegen omöjligt får plats. Det blev att klättra på dinettens sittdynor istället. Bürstner meddelar att detta kommer vara löst på bilar som går i serieproduktion, detta är en förseriebil.
 
Garaget är rejält stort och öppnar upp från båda sidor. Fästöglor på fasta platser, men inga skenor – borde vara standard med tanke på prislappen. I garaget huserar även värmaren. En bra placering förvisso, men den stjäl rejält med plats. Tyvärr får man själv ordna med små nätfack och hyllor till småsakerna.
 
Elegance är väl isolerad och tjänstgör även vintertid. Gråvattentanken har tillfredsställande isolering och är uppvärmd. Standard är luftburen värme men det går att få vattenburen. På storesyskonen i810 och i821är den standard. Som komplement finns golvvärme matad med 220V landström. Man slipper gå ut och växla flaska när gasolen tar slut, det sker automatiskt. Bra, ty gasolutrymmet är smalt med flaskor i fil.