Mercedes hade tidigt körglada dieselmotorer. Uppskattningsvis låg de fem år före Fiat mätt i körglädje. Hur bra hävdar sig en Mercedesbaserad husbil med tio år på nacken idag?

Text och foto Stefan Janeld

Husbil på Mercedes är lockande för många. Stjärnan står för status, kvalitet och driftsäkerhet. Bakhjulsdriften är en klar fördel på hala vintervägar, särskilt i uppförsbacke.

Men de som faller för frestelsen upptäcker snart nog en mindre önskvärd egenskap. Chassit är gungigt och det tär på den lyxiga känslan.

Mercedes Sprinter är byggd att bära last mitt i bilen. På husbilar är tyngden inte centrerad, tvärtom.

Det är också vanligt med tvillingmonterade bakhjul – fyra drivande bakhjul. För att det ska finnas plats för ett inre hjul på var sida måste stötdämpare och fjädrar flyttas in. Det gör inte så mycket med centrerad last, men med tyngden utmed bilens sidor blir hävstångseffekten större än fjädringen är dimensionerad för.

För att få en stabilare färd monterar många ägare luftfjädring på bakaxeln. Den kan styvas upp genom att öka lufttrycket i bälgarna. Bilen jag kör idag har luftfjädring.

I direkt anslutning till Caravanhallen i Haninge, där jag lånat bilen, finns en kurvig väg som ansluter till Dalarövägen. Vägsträckan har jag använt mången gång för att avslöja husbilars stabilitet i kurvor. Bürstnern kämpar på, det lutar oroväckande i kurvorna. Farten är inte hög, man får köra 70 km/tim men jag kommer inte ens i närheten. Det instabila uppträdandet är en effektiv fartbegränsare. På motorvägen är det inte lika påtagligt, men bilen kräver passning annars vill den vandra på vägen i takt med vindbyarna. Det blåser inte särskilt hårt, men bilen är vindkänslig.

Jag stannar, pumpar upp trycket från 2,5 bar till 4 bar i luftbälgarna med den fast monterade kompressorns hjälp. Kör samma rutt igen och nu ”rinner” bilen genom kurvorna. På motorvägen känns bilen kursstabilare och jag kan köra avslappnat utan att passa hela tiden. Skillnaden är som natt och dag: Komforten är fortsatt hög, färden går stabilt utan överraskningar.

Det är värt besväret – och hålet i plånboken – att montera luftfjädring på bakaxeln på husbilar baserade på Mercedes Sprinter.

Motorn är en rak femma på 156 hästar – björnstark genom hela registret – kopplad till en femväxlad manuell låda, aningen kärv ska sägas, ettan kräver viss kraft för att gå i.

Som helhet är bilen trevlig bil att ratta. Man försakar varken körkomfort eller kraft jämfört med en modern Fiat. Påfarter till motorväg avverkas snabbt. Den som inte vill lunka på i nittio kan – utan att pressa – välja att följa angiven maxhastighet.

Säkerhetsutrustningen avslöjar obarmhärtigt bilens ålder: säkerhetsbälten, en airbag i ratten, ABS bromsar och ett antispinnsystem. That´s it. Jämfört med Mercedes anno 2015 är det Hedenhösnivå.

Komfortsidan känns också lite till åren. Speglarna är manuella, fönsterhissarna likaså, centrallås saknas och farthållare lyser med sin frånvaro. Det finns dock en AC och en eftermonterad radio med CD, GPS och backkamera.