Den mäter blott 5,65 meter från för till akter, men bjuder på en imponerande komfort.
 
Av Stefan Janeld och Björn Genberg
Text och foto Stefan Janeld
 
Få begagnade bilar är lika lättsålda som Dethleffs Globetrotter A 531 och systern A 532. Skillnaden mellan de tu är inte stor. A 532 har inredning med mer träkänsla och andra textilier. På blocket är de sällsynta och lika på bytbil.com. Man kan nästan tro att det är en udda bil om man studerar internet. Sanningen är den motsatta. Vi tar en tur i ett exemplar från 1992. Hur står den sig med dagens mått mätt?
 
Om ett barn skulle rita en husbil skulle den se ut som en A 531. Knappast en nydanande eller för ögat intressant design. Den klossiga formen, ljusa material och stora fönster ger en luftig känsla invändigt. Betydligt luftigare än dagens bilar. A 531 har ett mycket ljust laminat i inredningen, ska gissningsvis likna vitlaserat trä. Bidrar till ljuset men känslan är artificiell och jag trivs inte. Björn tycker tvärtom. För honom är ljuset viktigare än träkänslan.
 
Planlösningen med alkov, fyrsitsdinette, längsgående bäddsoffa och kök & toa förpassade baktill har varit mycket vanlig genom åren. På senare år, under rådande garagehysteri, är den dock alltmer sällsynt. Men få planlösningar kan erbjuda lika gott boende för tre personer på lika liten yta. Åtminstone med bibehållen rymdkänsla. Bäddar man dinetten sover bilen fem personer. Imponerande med tanke på att bilen mäter ynka 565 centimeter.

Under färd finns fyra bältade platser. Men midjebälte i dinetten är knappast okej 2009, eller hur? Trots avsaknaden av bälten i den bakåtvända dinettesoffan är bilen godkänd för fem passagerare. Sittdynan har bra djup och långa distanser hade avverkats i god komfort om ryggstödet varit högre. Nu är ryggstödet mest en pusselbit när dinetten ska bäddas upp.

Utsikten från dinetten är dock världsklass. Rejäla fönster på bägge sidor ger panoramavy över landskapet. Med den trånga kupén blir det sämre ställt med utsikten framåt. Man kan tydligen inte få allt.

Köket är okej. Täcklocken dubblerar avställningsytan. En låg hallmöbel erbjuder ytterligare avställning. Fönstret bak ger ventilation och utsikt. Parat med stalldörren är det en trevlig plats att laga mat på. Låt vara att kylen är liten och lågt placerad.

Dusch och toa delar utrymme. Inte stort, men väl fungerande. Tiden har satt sina spår i plasten i form av sprickor.
 
Komforten bakom ratten lämnar en del att önska. Stolarna välver bak i skulderbladshöjd och ger endast stöd för nedre ryggen. Dynan är dock lagom stoppad för att slippa träsmak i ändalykten. Armstöd saknas, tyvärr. Dieselmotorn på 75 kusar kan knappast anklagas för att vara någon inspirerande kraftkälla. Men den inger förtroende och sätter hygglig fart på ekipaget.

I stadstrafik är det lätt att hänga med trafikrytmen. Man kan ligga på högre växel än man först tror. Fyrtio på fyran på plan väg är inte illa. Just fyrans växel är mitt största bekymmer när jag kör bilen då mitt knä konkurrerar om utrymmet med växelspaken. Tur att man ganska snabbt kan lägga i femman och slippa sitta med utfällt högerben.
Hade bilen haft mer än bara muskelservo hade den gått att flänga runt med lätthet. Nu gäller det att ge sig in i rondeller och korsningar med väl avvägd hastighet. Går det för fort är risken stor att man inte hinner vrida runt ratten i tid och inkräktar på intilliggande körfält. Manövrering på liten yta, typ fickparkering, kräver Karl-Alfreds underarmar. När tempot trissas upp blir det genast bullrigt i kupén och svårt att föra dialog ombord. Men det finns ingen anledning att pressa. Denna husbil ska lunka fram. Annars blir det bara jobbigt och bullrigt.
 
1992 var Dethleffs lite klurigare än idag. Man erbjöd flera smarta och trivselhöjande finesser som saknas på dagens husbilar. Stalldör exempelvis, en utmärkt lösning som helt försvunnit. Att stå vid köket med helt öppen dörr är inte lika trevligt som att öppna bara den övre halvan. Med helt öppen dörr är känslan densamma som att stå på en altan utan räcke. Har man hund eller små barn är det också skönt med en barriär, men ändå få god genomluftning.
En annan fiffig lösning är vatttentanken, placerad i kupén. Den löper hela bilens bredd in under framstolarna. Tala om att utnyttja utrymmena optimalt!
Genom vattentankens placering vinns värdefullt stuvutrymme inne i bodelen. Tillåten maxlast är tillräckliga sexhundrasextio kilo.