Meny

.

DK-Dox tankrengöring

Bankar skiten ur tanken

Ursäkta svenskan, men det här medlet gör färskvattentanken ren från bakterier encelliga djur, svampar och allsköns drit genom att ta bort biofilmen, det vill säga deras boningar, gator och torg.

Låter det kryptiskt? Närt du är klar med Stigs artikel är allt kristallklart.

Av Stig Forsberg

Vi har testat ännu ett rengöringsmedel avsett för att göra ren färskvattentanken; DK-Dox är namnet. Proceduren är enkel, men kräver förberedelse. Dels ska rengöringsmedlet aktiveras i förväg, två dygn i rumstemperatur ett dygn i 30°C, dels ska det verka i vattentanken 6-12 timmar. Alltså inget eftermiddagsjobb på fredagen inför avresan i helgen.. Resultatet blir å andra sidan bättre än vad andra rengöringsmedel åstadkommer, uppger tillverkaren, därför att de inre lagren av biofilmen försvinner. Mer om biofilm och dess uppbyggnad senare.

Så här gjorde vi

Bruksanvisningen är kristallklar. Medlet aktiveras när den tablett som ligger i ett extra lock innanför locket ramlar ner i flaskan. Flaskan skakas tills tabletten är upplöst. Vätskan kommer efter ett tag att färgas gul vilket är ett tecken på att den aktiverats. Efter två dygn är aktiveringen klar. Ställd i kylen är den pigg att sätta igång städjobbet inom 30 dagar.

Efter frukost hällde vi i rengöringsvätskan i färskvattentanken och fyllde upp den med vatten. Vi spolade genom kall- och varmvattenslangarna. Dessförinnan hade vi tappat upp färskvatten för dagens behov. Under dagen skvalpade vätskan runt i tanken och borde ha nått all dess olika vinklar och vrår.

Efter nio timmar tömde vi vattentanken. Vi skruvade bort kranarnas filter, spolade rent slangarna med vårt monterade Floe-system. Det arbetar med tryckluft som forserar vattnet genom slangarna och river mekaniskt loss eventuell biofilm.

Vi samlade upp vattnet för att se hur rengöringen lyckats. Vi hade inte tillgång till något vattenlaboratorium, men ifrågasätter ändå inte medlets fullständiga verkan. Alla medel på marknaden gör det de är satta till när det gäller rengöringseffekt. Skillnaden ligger i vilka verksamma kemikalier som används. Mer om även det senare. Vattnet vi samlade upp lät vi stå stilla under natten.

Godkänt resultat

Dagen efter silade vi bort två tredjedelar för att öka koncentrationen av död biofilm. Vårt vattensystem innehöll uppenbart biofilm, trots att det var mindre än ett halvt år sedan vi rengjort det och hela tiden varit mycket noggranna med vattenhygienen och slangar vid alla påfyllningar – inte mycket, men det bevisar att rengöringsmedlet gjort sitt jobb med godkänt resultat.

Ett alternativ till att åka omkring med desinfektionsmedlet skvalpande i tanken ­– utan tillgång till vatten under en hel dag – är att behandla tanken och vattensystemet på kvällen och tömma på morgonen. DK-Dox, som är en gas löst i vattnet, tar sig ändå ut i alla skrymslen och vrår i systemet..

En grundläggande och effektiv desinfektion av vattensystemet, tankar och rör, kräver en koncentration av klordioxid som är högre än det som rekommenderas för behandling av dricksvatten. Man ska inte dricka vatten i ett vattensystem som genomgår en grunddesinfektion. När systemet grundbehandlats töms allt vatten ut i avloppet och nytt vatten fylls i tanken. Någon extra sköljning av tanken efter att den tömts behövs inte.

Det nya vattnet man fyller i systemet kan man dricka utan risk för hälsa, och vill man försäkra sig om att vattnet man just fyllt i tanken förblir fritt från skadliga mikroorganismer kan man dosera med DK-Dox Mobil enligt de rekommendationer som anges på förpackningen för koncentration i dricksvatten.

BildtextEn bra bruksanvisning, genom korken syns den gula aktiverade rengöringsvätskan
Tillsättning av rengöringsmedlet i vattentanken
Floe-systemet pressar ut vattnet med tryckluft
Resultatet blev död biofilm från vattensystemet i glaset
Är man tveksam på vattnet så tillsätter man desinfektionsmedel
Är man tveksam på vattnet så tillsätter man desinfektionsmedel

Detta är biofilm

Biofilm finns i stort sett i alla vattenfyllda, och fuktiga miljöer.

Biofilmens uppbyggnad kan liknas vid en urbaniseringsprocess. Först kommer några få bosättare. De hittar ledig mark, bygger sina första hus, byn växer, fler ansluter sig och till slut har vi en storstad med hela sin infrastruktur som erbjuder enklare och bättre möjligheter till skydd för, och interaktion mellan, sina invånare. Som med all urbanisering attraheras fler och fler att ansluta sig och blir mer komplex och svårare att montera ner.

I Biofilmen är mikroorganismerna ”invånarna” och ytfilmen och EPS:n (se bilden ovan) ”infrastrukturen”. Mikroorganismerna kan bestå av bakterier, virus, encelliga djur och svampar. Det är framförallt bakterierna som står för uppbyggnaden av EPS:n, och så länge man inte helt förstör biofilmen, ända ner i de innersta delarna, finns goda förutsättningar för de överlevande bakterierna att föröka sig och bygga vidare på den infrastruktur som blivit kvar, och det gör de både snabbt och effektivt!

De mikroorganismer som binder sig i EPS:n har olika karaktär. Några är ofarliga för oss människor, några farliga i större mängd, och några gör oss sjuka. Den senare sorten kallas patogener där de vanligaste är Campylobakter (bakterier), Cryptosporidium och Giardia (encelliga djur) och Norovirus. Vi kan inte välja vilka som ska få ”bo och leva” i våra vattensystem och måste därför försäkra oss om att vi oskadliggör samtliga så effektivt som möjligt inklusive deras skyddsmiljö, det vill säga biofilmen.

Det yttersta lagret av biofilmen brukar kännas lite slemmigt när man tar på den, och det kan påverkas med många av desinfektionsmedlen som finns på marknaden. Vissa mikroorganismer, som till exempel Cryptosporidium och Giardia, är mycket resistenta och står lätt emot en klorbehandling. Ett medel som däremot slår ut dessa och även bryter ner biofilm är klordioxid. Klordioxiden har tack vare sin kemiska struktur förmåga att tränga igenom alla molekyler i biofilmen och når så småningom ner till det lager som fäster biofilmen vid underlaget. På vägen oskadliggör den de mikroorganismer som påträffas. Ytterligare en fördel med klordioxiden är att den inte binder sig vid organiska ämnen (så som är fallet med till exempel klor), är biologiskt nedbrytbar, och därmed miljövänligare än andra kemikalier.

Detta är uppbyggnaden av biofilmens olika lager

Verksam komponent och PH-neutralt

Den verksamma komponenten i DK-Dox är en klordioxidlösning. Det är bara klordioxid som helt tar bort biofilm. Klor, väteperoxid, brom klarar inte det jobbet hela vägen. Silverjoner dödar bakterier, men blir från och med 2015 förbjudet att använda eftersom den är en tungmetall. Klordioxiden tränger som gas in i biofilmen till de fastaste lagren in mot tankens vägg och lösgör den så att säga bakifrån. När tanken töms och fylls på med nytt rent vatten så finns inga rester av klordioxiden kvar, varför vattnet direkt är klart att använda.

En viktig aspekt när vi använder rengöringsmedel i våra vattensystem är att det inte får påverka ingående komponenter: Slangar, kopplingar, ventiler varmvattenberedare eller kranar. DK-Dox är pH-neutralt vilket gör den unik bland klordioxidlösningar på marknaden. En nog så viktig egenskap ur material-, handhavande- och miljöperspektiv. Tänk även på att biofilm som får sitta längre tid har en korroderande effekt på underlaget.

Testad produkt

DK-Dox Aktiv Basic för rengöring/desinfektion av vattensystemet                            

DK-Dox Aktiv Mobil för desinfektion av tankat vatten, rengör 1800 liter

Saluförs av tillbehörshandlare. Info om dessa erhålls via DK-DOX hemsida: www.dk-dox.se

Tänk på följande när du fyller vatten i husbilen.

1 Alltid egen ren slang och inget fibbel med smutsiga fingrarna och ingen kontakt med marken.

2 Fyll alltid fullt, även när du kommer hem, i en tom eller halvfulltank trivs bakterier.

3 Tillsätt någon typ av desinfektionsmedel så håller vattnet sig i sex månader.

4 Rengör vattensystemet minst en gång per år, gärna varje halvår om du åker mycket.

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift