Meny

.

Eura Mobil 500 S från 2003, begagnattest

Liten men naggande god!

En så här pass kort alkovbil borde vara hopplöst trång och en pina på vägen. Men icke!

 

Text och foto Stefan Janeld

 

Eura Mobil hade en stark ställning på marknaden när den här bilen såg dagens ljus, ty man byggde rejält, alltid med dubbelgolv och med vinterkompetens. Kärnvärden man är trogna än idag. Att den dominerande ställningen på marknaden är förlorad är en annan historia.

Pigg, rentav rapp

Jag sitter högt trots att stolarna inte går att snurra runt. Mitt högra knä bråkar med växelspaken på tvåans och fyrans växel. Trist.

Motorn är på 2,3 liter och 110 hästar, vridmomentet är 270 Nm. Bilen är liten, kraften räcker till. Påfarten till motorvägen avverkas snabbt och upp till nittio håller jag jämna steg med personbilen framför. På plan mark är det ingen större ansträngning att hålla motorvägstempo. Men minsta uppförslut kräver att jag växlar ner. Alkovbilens frontarea tar ut sin rätt.

Jag hade väntat mig en ganska nickig färd med tanke på den korta hjulbasen. Men icke. Färden är stadig även när vägen är ojämn. I rondeller känns bilens höjd och man tar det instinktivt lite varligt. Det är en vindstilla dag så vindkänsligheten kunde inte testas, men erfarenheten säger att korta och höga fordon ogillar stark sidvind.

Utrustningen är inte mycket att skryta med för dagens komfortbilist. CD och AC stavas komfortkontot. Inga elhissar, elspeglar, farthållare, backkamera, GPS, antisladd eller antispinn. För säkerheten svarar säkerhetsbälte och ABS.

Efter avslutad färd är jag lite småkär i bilen. Den är pigg. Lätt att ratta,  mer personbil än husbil.

Packa med omsorg

Bilen får lasta hela 670 kilo. Frågan är vart de ska ta vägen? Inne i bilen finns några överskåp, en liten garderob och ett avgrundsdjupt stuv under ena soffan. Vattentanken bor under den andra soffan så där är redan fullt. För två – obs! vana campare – räcker stuvutrymmena.

Dubbelgolvet är ett stort öppet, lågt utrymme där saker gärna far långt in. Svårt att utnyttja effektivt. Största nyttan är att all teknik är placerad där och att kranar och slangar hålls frostfria vintertid.

Klarar vintern

Det korta överhänget och tunga alkoven ger framhjulen bra fäste – att med dubbdäck åka på vinterväg är inga problem.

Tack för luftspalter bakom möblerna och hålstucken värmarslang dragen runt sängen i alkoven. Alla tankar, kranar och pumpar är placerade varmt antingen i dubbelgolvet eller i bodelen. Innervolymen är liten, gasolåtgången kan hållas nere. Elpatronens frånvaro kompenseras med ett extra element för de gånger man står vid elstolpe.

Kupén är den som lider mest av kylan. Men med ett utvändigt täcke och ett mer isolerat draperi än originalet löser man den knuten.

Jag tycker

Den superkorta alkovbilen tillverkas inte längre. Bilar med taksäng har ersatt. Men de kan aldrig ge samma känsla av rymd och de är aldrig kortare än 5,99 meter. Testbilen är 5,4 meter, inte mycket längre än en Volvo V70.

Bilen är riktigt modern och kan mäta sig med dagens bilar på nästan alla punkter. För ett par som tycker om att resa på småvägar och ge sig in i trånga byar och stadskärnor är den ett utmärkt val. Konkurrenter är svårfunna. Knaus från samma period har liknande bilar, men utan dubbelgolv.

Fakta

Håller än

  • Kvaliteten på snickerier och beslag
  • Vägegenskaperna
  • Vinterdugligheten
  • Badrummet
  • Köket – även om många tycker illa om en liten lågt placerad kyl
  • Sittgruppen

 

Hopplöst ute

  • Säkerhetsnivån
  • Ergonomin i kupén
  •  

Utrustning testbil

ABS, CD, AC, eltrappsteg, luftburen värme, dragkrok (1 600 kg), spis, kyl med frysfack, kassettoa, duschkabin, cykelställ

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift