Ibland tror man husbilsfabrikanter är tappade bakom en vagn. Hur kan de bygga på detta vis? Jag beslöt mig för att söka svaret några mil utanför Florens, hos Trigano som bygger 6000 husbilar per år. Blev jag klokare? Jovars! Min förståelse ökade åtminstone.

Text och bild Stefan Janeld

Jag möter Giorgio Calderoni, produktchef och rätt man att besvara mina frågor. Jag har med mig utskrifter på de drömbilar vi publicerat under året. Både de vi själv snickrat till och de ni läsare skickat in som tävlingsbidrag. Giorgio tittar, kliar sig på hakan, visar stor entusiasm och förklarar att de genom täta kontakter med handlarna försöker känna av marknadens önskemål, men sällan har kontakt med slutkonsumenten. Nu har han dessas tankar i svart på vitt i sina händer och studerar skisserna i detalj. Han behåller dem, okej för mig.

Hur ser skapelseprocessen ut?

”Först ska chassitypen bestämmas, sedan målgruppen. Den dikterar funktion och rangordnar bilens faciliteter. Vi kan inte prioritera allt. Utpriset avgör vilken produktserie bilen ska ingå i. Vi arbetar med tre serier; instegsbilar, mellanklass och ”top-of-the-line” – egentligen en medelklassbil, men den exklusivaste vi gör. Varje år satsar vi på vissa detaljer, i år på toa, kök och färgkoordinering av inredningen, det vill säga att skapa interiörer vars färgskala signalerar harmoni. Dessutom penetrerar vi hur bekväma bilarna är att åka och bo i. Som exempel kan jag nämna att dynorna i dinetten i år har bättre ergonomi sittandes. Det sker på bekostnad av sovkomforten, men det tar vi.”

Hur lång tid tar det från idé till färdig produkt?

”Tre månader om vi utvecklar en modell baserad på befintlig modell. Börjar vi från början tar det sju till åtta månader.”

Evolution eller revolution?

”Både och. Vi kan inte göra om alla modellserier varje år. Befintliga modeller utvecklas över tid. Men ibland ska en bil ha, låt säga en ny bäddlösning. Då måste vi börja från början. Ibland visar en konkurrent upp en bil som verkar passa marknaden. Vi kopierar gärna, men försöker förenkla. En viktig del i utvecklingen är att förbättra kvalitén, en pågående evolution som kräver mycket resurser. I år har vi studerat hur olika tätningsmedel fungerar, vilket inneburit vissa förändringar i vår produktion. Vi har idag nästan inga synliga skruvar i karossen. Vi skyddar alla tätningar från solljus så långt det går.”

Hur mycket kikar du på konkurrenterna när ni designar en husbil?

”En hel del! Främst på de mer exklusiva fabrikaten. Men talar vi inredning hämtar vi inspiration från bostäder och båtar.”

Om du fick fria händer. Vad skulle du då göra med era husbilar?

”Som ingenjör känns det omodernt att bygga bodelen på samma vis som för tjugo år sedan.  Varför inte rotationsgjutna karosser och slippa skarvar. Nya och mer flexibla interiörer som öppnar upp bilarna. Glastak? Eller varför inte den franska balkong du visar på en skiss i din tidning.”

Hur många enheter måste en modell sälja för att vara lönsam?

”I normalfallet ett hundratal. Men vi försöker finna lönsamhet vid lägre volymer. Det är ett stort behov av nischade produkter och olika länder har olika önskemål. Ska vi vara konkurrenskraftiga i framtiden bör lönsamhet nås redan vid tjugo till trettio enheter. Ta ett land som Sverige. Kanske vi kan sälja ett hundratal bilar i Sverige fördelat på tio modeller. Samma bilar säljer kanske inte alls i övriga Europa. Det ställer stora krav på oss att få till en effektiv produktion.”

Varför slutade ni med helintegrerade husbilar?

”Vi är historiskt sett duktiga på låg- och mellanklassbilar. Kalla oss husbilarnas Fiat. Bra på prisvärda produkter. Men vi känner inte till de mer exklusiva kundernas behov och preferenser.”

Vilken är din vildaste och galnaste idé?

”För det mesta får jag förslag från andra att ta ställning till. Mina idéer är sällan extrema eftersom jag är så djupt rotad i praktisk tillverkning. Den galnaste idé jag kan minnas är en fällbar alkov. Kändes knäppt!”

Hur ser framtidens husbilar ut? Vilka nya tekniker förutspår du?

”Motorsidan kommer att utvecklas. Troligen mot mindre, miljövänligare och starkare motorer. Bättre bränsleekonomi med bibehållet vridmoment. Jag tror inte på gasdrift, det har testats och ger bra effekt, men sänker vridmomentet. Passar bättre i personbilar. Det finns inte så mycket vi kan göra åt aerodynamiken. 2003 testade vi våra bilar i vindtunnel. Vi fick fram ett cw (luftmotståndskoefficient kan även benämnas cx eller cd men betyder samma sak) på 0,33. En Fiat Brava som testades vid samma tillfälle hade 0,32. Men för att få fram luftmotståndet ska siffran multipliceras med frontarean på bilen. En personbil har cirka 1,8 kvadratmeder frontyta. En husbil 6 kvadratmeter! En husbilsmotor behöver därför ha tre gånger så högt vridmoment för att ha jämförbar bränsleekonomi och prestanda. En Fiat Brava förbrukar ungefär 0,7 liter per mil och en delintegrerad husbil körs på en liter. Så vi har kommit en bra bit på väg”.

Varför är husbilar dåligt anpassade för barnfamiljer? Särskilt familjer med små barn?

”Håller inte med dig. Vi har flera alkovbilar som är bra för barnfamiljer.”

De är bra att bo i, hugger jag, men saknar fästpunkter för barnstolar under färd. Varför inte förse dinetterna med IsoFix fästen? Standard på personbilar.

”Jag har inte tänkt i de banorna. Men det är förstås korrekt. Tidigare var barnfamiljer för unga för att ha råd med husbil. Men som du säger, idag har de råd. IsoFix sade du? Jag ska omedelbart ta tag i detta.”

Slutligen. Varför uppfattar konsumenten husbilar som fulla av enkla missar?

”Kom ihåg att vår produkt säljs i tjugotvå länder. Olika kulturer med skilda behov och önskemål. Vi lyssnar och tar till oss av kritik och förslag. Men det mynnar alltid i en kompromiss. Vi arbetar för att tillgodose tre personlighetstyper som vi tror finns i alla länder. Vi kallar dem Mode, Praktisk och Naturalist. Inte lätt att förena men vi försöker. Vi vill ju göra bilar som människor lockas av och är nöjda med.”

Vi lämnar kontoret och ger oss ut i fabriken. Bara några veckor innan har man helt gjort om produktionsflödet i fabriken. Två produktionslinjer har blivit till en. Förut lät man en modell fylla en linje under en vecka.

”Vi byggde bilar oavsett om de var sålda eller inte. En sorts planekonomi styrd av produktionskapacitet snarare än efterfrågan. Den nya linjen består av trettiotvå stationer och vi bygger olika modeller samtidigt och nu bara efter order. Ett resultat av rådande ekonomiska läge. Varje bil tar tio timmar att färdigställa. Men efter intrimning kommer tiden kapas med ett par timmar. Vissa mer tidsödande stationer är dubblerade för att undvika flaskhalsar. Kapaciteten är sextusen husbilar per år.”

Det mesta görs i egen regi. Väggpaneler, plastjobb och snickerier. Det är en stor fabrik med flera byggnader och fler specialmaskiner än jag orkar räkna.

God ordning råder och man får en förståelse för vilket otroligt hantverk en husbil faktiskt är. Även om modultänkandet är långt gånget ska modulerna sättas ihop och det görs manuellt. Bilarna byggs inifrån och ut. Kvalitetskontrollen är placerad mitt i fabriken vilket är nytt för året. Tidigare satt de i den adminitrativa delen av fabriken. På detta vis är kontakten mellan montör och kvalitetskontrollant tätare och enklare. Till godo för produkten.