Meny

.

Frankia A 700 från 2000, begagnattest

Alkoven som har allt.

Få husbilar överträffar förväntningarna. Men den här tio år gamla alkoven för en familj om fyra har det mesta rätt.

 

Text och foto Stefan Janeld

 

Det är den första riktigt vackra höstdagen. Äntligen har regn och blåst gett vika för sol och hög luft. Är det därför jag är entusiastisk? Vill inte tro det. Det är nog Frankian som håller humöret på topp. Frankia är franska Pilote Gruppens tyska släkting. Kända för att vara uppfinningslystna och bygga med god kvalitet. Många smarta detaljer som idag finns i många husbilar föddes hos Frankias utvecklingsavdelning.

Bakom ratten är det hopplös Fiat-ergonomi. Bördig från förra seklet. Jag sitter högt och har ratten i knäet. Tittar jag rakt fram med huvudet i stolt läge stirrar jag in i solkskyddet, en finess som här är en trafikfara eftersom jag med det i nerfällt läge berövas sikten framåt. Vid rödljusen stannar jag tre meter tidigare än brukligt bara för att kunna se ljusen.

Men jag sitter okej. Avslappnat. Når med lätthet alla reglage. Nu är de inte så många i den påvert utrustade i kupén. Inga airbags, ingen AC, manuellt manövrerade sidorutor och backspeglar, ingen farthållare och säkerhetsutrustningen består av bilbälten. CD är enda lyx.

I gengäld fungerar allt som det ska.

Motorn orkar

Jag förväntar mig en seg och bullrig färd. Men icke! Upp till 20 km/h är det segt. Men från 30 knyck på trean drar det bra ända upp 60 där jag lägger i fyran upp till 90 där den femte växeln får order att hålla farten. Motorn orkar utan problem ligga kvar på femman ner till 70 km/h. Men då jag inte vet om lådans femte växel är åtgärdad vågar jag inte. Men jag gissar att lådan är fixad. Ty så här stark brukar inte denna motor kännas. När man fixar lådan ändras utväxlingen så man får 20 extra kusar att jobba med, och det verkar rimligt med tanke på hur körbar denna maskin känns. På motorvägen kan man hålla lagstadgad hastighet utan problem. Men det bullrar och känns ansträngt. Prutar jag 20 km/h blir färden harmonisk och lugn.

AL-KO:s tandemaxlade chassi sväljer alla ojämnheter föredömligt. Lite vingligt kan det kännas i sidvind och när man kör slalom, men absolut inget allvarligt. På grusväg påverkas bara framvagnen nämnvärt av potthålen. Överhänget är kort och inverkar inte alls på körningen.

En titt hos transportstyrelsen avslöjar att bilen är godkänd för fem passagerare, det blir sex personer inräknat föraren. Men det finns bara fyra bältade platser. Ooops!

Fötterna får plats

Bodelen har klarat åren bra. Allt sitter stadigt, inget skrammel ombord. Ska förarstolen snurras krävs att jag står utanför bilen och fäller fram ryggstödet maximalt. Först då går den fri från rattkransen. Passagerarstolen är enklare att få runt.

Nu gör det mindre i just denna bil. Dinetten är så väl tilltagen och har en så fin komfort att jag föredrar den framför förarstolen. Är två ombord sitter en i den snurrade passagerarstolen och en i hörnet på dinettesoffan. Totalt rymmer dinetten sju personer, utan vare sig trängsel eller axelgnuggande. Till och med fossingarna har gott om plats.

Bodelen är inte öppen men ändå ljus. Golvytan är begränsad. En korridor leder till sängen bak. Toalett och dusch ligger på var sin sida och skapar en smal passage.

Gediget bygge

Det är minst sagt gott om stuvutrymmen ombord. I det tvådelade garaget ryms det mesta. Dubbelgolvet frigör utrymmena i bodelen som annars huserar bland annat vattentank och värmare. Stor garderob och bra med överskåp fullbordar bilden av laståsna. Men! Lastvikten är blott 500 kilo, inte så mycket med tanke på alla utrymmen och bilens totalvikt om 4 000 kilo.

Den låga lastvikten berättar en hel del om byggkvalitén. Allt känns mycket gediget ombord. Tjocka material och rejäla beslag. Dagens husbilar byggs betydligt lättare, men tappar också en del kvalitetskänsla. Motsvarande modell idag, A680 BK, är 337 kilo lättare.

Tre säsonger

Att vintercampa i A700 fungerar hyggligt. Dubbelgolvet håller tankarna frostfria och bodelsgolvet blir inte så kallt. Värmaren har gott om utblås, inte mindre än fyra kring dinetten, varav ett pekar mot kupén. Med ett täcke över kupén är det ingen större strapats att ta en skidhelg i smällkalla vintern. Jag titulerar den ”god tresäsongersbil” med marginal.

Jag tycker

Osedvanligt god valuta för pengarna. Kvaliteten är hög, funktionen god och boendekomforten i toppklass. Visst saknar jag större kyl, önskar mer golvyta och bättre lastförmåga, men vad händer då med prislappen?

Det mest remarkabla är körupplevelsen. Så här körbar har Fiats 2,8 idTD  på 122 hästar aldrig varit. Men visst, jämför inte med dagens motorer, de lirar i en helt annan liga.

Fakta

Håller än

  • Garaget
  • Många och stora fönster
  • Dinetten
  • Kvalitetskänslan
  • Chassit

 

Hopplöst ute

  • Motorn
  • Hallen
  •  

Utrustning testbil

AC bodel, invändigt cykelställ, markis, luftburen värme, takräcke med stege, dragkrok, larm, ugn, CD, backkamera

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift