Meny

.

Fyndläge – 10 år gamla lyxhusbilar

Med tio år på nacken har många lyxiga husbilar fått en prislapp som är ungefär hälften av vad bilen kostade som ny. Detta var marknadens bästa husbilar när de lanserades och har som regel klarat åren och milen utan större bekymmer. Men det betyder inte att du ska utgå från att allt är tipptopp. Det är viktigt att funktionskontrollera allt ombord. Även ett fukttest måste genomföras.

Bilarna är av årsmodell 2007 till 2011. Och det är ingen slump. 2007 kom en ny motorgeneration från de flesta transportbilstillverkare och den är värd att satsa på. Det ska vara betydligt billigare att köpa en 2006 års modell eller äldre.

Det prisintervall vi anger är begärda priser i annonser på nätet. Man kan utgå från att det finns en viss prutmån. Särskilt om du inte har ett inbyte.

Vi pratar här om modellserier, inte specifika modeller eller planlösningar.

Av Stefan Janeld

 

Hymer B-Klass

450 000 – 600 000:-

En klassisk modellserie som inte var toppmodell under dessa år. Det var S-Klass. Men den är så ovanlig på begagnatmarknaden att den är svårfunnen. B-Klass tillverkades precis som idag i flera versioner. Det fanns faktiskt en XL version baserad på Iveco Daily som även såldes under varumärket Eriba. Vanligast är versionen på Fiat. Det är den som avses med det prisintervall vi anger.

Bodelskonstruktionen är träfri och sällan fuktangripen. Möblerna håller hög klass och åldras med värdighet.

Det finns gott om B-Klass på marknaden. Du behöver inte välja första bästa. Du kan som köpare också använda det rikliga utbudet som anledning att pruta. Det är många säljare om kakan och en del vill sälja snabbt.

En av de bäst säljande premiumhusbilarna i Europa på sin tid.
B XL på Iveco var inte långlivad, men det såldes en hel del här i Sverige. Särskilt under Eribas varumärke.
2010 visade man en ny version av B-Klass. Designen hyllades för sin stora vindruta. Som kuriosa kan nämnas att designern senare anställdes av Knaus och deras helintegrerade Sky-i som lanserades 2012 var så lik denna Hymer att det var lite pinsamt.
Inredningen var ett stort steg framåt vad gäller vikt. På denna tid var LMC det fabrikat inom Hymergruppen som arbetade mest med lågviktsmaterial. Lärdomarna därifrån applicerades på den nya B-Klass.

Kabe Travelmaster 750

450 000 – 700 000:-

Detta är troligen den bästa Kabe husbil som någonsin byggts. En mycket påkostad konstruktion med kallbakat glasfibertak och bakstam. Så påkostad att det blev ohållbart att utveckla modellserien och erbjuda olika längder.

Det långa överhänget kunde ställa till problem i halt vinterföre, bilen är baktung och i uppförslut förstärks detta faktum. De drivande framhjulen har då svårt att hitta fäste.

Som vinterbostad är den riktigt lyckad. Förutom vinterdugligheten är modellen känd för sin goda sovkomfort, sängarnas madrasser är påkostade.

Kabe var tidigt ute med träfri bodelskonstruktion och isolering med slutna celler. Det gör att den står emot fukt bra.

Varför Kabe kallar sina husbilar för Travelmaster? Den första Kabe husbilen byggdes på Renault Master.

Kabe Travelmaster 750 var en av de första husbilar vi hade på vintertest.
Bakstammen känns igen på långt håll. Denna modell har en helt egen karaktär.
Det är en mycket ombonad känsla i TM 750. Sittgruppen med vinkelsoffa är bekväm. Rejält invändigt draperi isolerar bort den kalla förarhytten.

Hobby Toscana Exclusive D750

500 000 – 600 000:-

Det var vid denna tid inte helt ovanligt med treaxlade halvintegrerade husbilar. Och en av de absolut trevligaste var denna Hobby med välvda väggar och stående fönster. Designelement som hade hängt med sedan åttiotalet och var Hobbys kännetecken.

De välvda väggarna förde tankarna till ett båtskrov och den marina känslan förstärktes av möbeldesignen.

På vägen är detta en milslukare av rang. Särskilt med den urstarka trelitersmotorn som i landsvägstempo går mjukt och fint.

Man kan av modellnamnet tro att bilen är 7,5 meter lång. Men den är över åtta meter mellan stötfångarna. Det ger en mycket komfortabel bodel som möjligen slår rekord i antal överskåp.

Har bilen en svaghet är det att den luftburna värmaren är placerad bak i bilen. Det gör att värmen sprids lite ojämnt i bodelen.

De välvda bodelsväggarna försvann senare. Den officiella förklaringen var att det var för att kunna använda safarirum till markisen, de kräver en rak vägg för att det ska bli bra. Ända sedan modellen lades ner har det spekulerats i att Hobby ska lansera en treaxlad husbil igen. Men det hoppet har nog dött hos de flesta.
Inredningen har en tidlös design. Bilen på bilden har låga långbäddar och badrummet längst bak. Vid denna tid var det i princip bara Hobby, Dethleffs och Kabe som erbjöd denna planlösning.

Dethleffs Esprit

500 000 – 600 000:-

Vid denna tid var detta Dethleffs toppmodell. Man tog visserligen fram en Liner modell som levde ett par år. Men den blev ingen succé. Tror det såldes två i Sverige.

Esprit som levererades till Sverige hade isolering med slutna celler och oftast Alde värme. I Europa var det frigolit och luftburen värme som var vanligast.

Köket sticker ut i positiv bemärkelse på denna tids esprit modeller.

Programmet var brett och det fanns såväl tvåaxlade som treaxlade modeller.

En svaghet är utsikten åt sidorna under färd. Rutornas form är snygg men inte praktisk. Styrkorna är desto fler. Vi lockas av hur praktiskt inredd Esprit är.

Den ljusblå kulören var populär. Men det finns även silverfärgade och vita Esprit.
Förvånansfärt flärdfri bodel. I hallen garderob istället för det för tiden typiska upplysta vitrinskåpet.
Köket i de treaxlade modellerna är stort och välutrustat. Blev på sin tid mycket omtalat.

Niesmann+Bischoff Arto

600 000 – 1 000 000:-

Idag anses Niesmann+Bischoff Arto vara marknadens snyggaste husbil. När den lanserades slog den ner som en bomb och alla tillverkare försöker likna den.

När man ser förra generationens Arto är det svårt att tro att även den vann designpriser när den kom. Men så var det.

Drivlina från Fiat och chassi från AL-KO, ofta luftfjädrat ger god komfort.

Bygget är skottsäkert. Fuktskador är mycket ovanligt. Möblerna är också mycket välbyggda. Man ska minnas att Niesmann+Bischoff alltid byggt premiumbilar och var ett av de första fabrikaten att serieproducera husbilar på lastbilschassin, så kallade Liners. De vet hur man bygger stabila husbilar som står emot tidens tand. Alla installationer är rejält utförda.

Inte lika väldesignad som sin efterträdare. Tidlöst elegant?
Invändigt är det material av högsta klass. Kvalitet blir aldrig omodernt.

Carthago Chic E-Line

700 000 – 900 000:-

Det var med denna modell Carthago började sin framgångssaga. 2007 var produktionen högst blygsam, några hundratal. Idag är man ledande inom premiumsegmentet.

Det finns många saker som samverkat till Carthagos framgångar. Jag ser dock särskilt två nycklar till succén. Bodelskonstruktionen och förarmiljön.

Bodelskonstruktionen är självbärande och helt träfri. I många husbilar stabiliseras bygget av att möbler och väggar sitter ihop. Men Carthagos väggar behöver inga möbler för att vara stabila. Och möblerna behöver inga väggar för att vara stabila.

Förarmiljön är än idag den bästa i Fiatbaserade husbilar. Tacka den extremt djupt nerdragna framrutan för det. Faktiskt är det bättre överblick i de helintegrerade Carthago modellerna än i de halvintegrerade.

En av få svagheter är backspeglarna som vid denna tid stabiliserades med simpla sugkoppar mot sidorutorna. De många och höga nivåskillnaderna kan också vara irriterande.

En begagnad Carthago Chic E-Line är ett relativt säkert köp. Gör funktionskontrollerna bara så bör det vara grönt. I undantagsfall är det fukt i dubbelgolvet.
Det runda bordet är ett signum för Chic E-Line. Sittgruppen är mycket bekväm.

Concorde Credo Emotion

850 000 – 900 000:-

Inte många fabrikat lanserar instegsbilar i miljonklassen. Men det var precis vad Concorde gjorde när de lanserade den Fiat baserade Credo modellen. Det lanserades även en Credo med tilläggsnamnet Passion, den stod på ett Iveco Daily chassi. Den lever än idag men har tappat tilläggsnamnet.

Att ett företag som Concorde börjar bygga på Fiat kan tyckas märkligt. Men vid denna tidpunkt var striden om kunderna stenhård och man ville ha en prispressad entrébiljett till Concordes värld.

Bygget är lika stabilt som de större Concorde modellerna, såväl bodel som möblemang.

Tyvärr blev det svårt att få lönsamhet i modellen och den blev relativt kortlivad. Anledningen är att tid är pengar och det får helt enkelt inte ta tre veckor att skruva ihop en miljonbil.

Men den omsorgen kommer nu dig som köper bilen begagnad tillgodo. Att modellen är populär vittnar priset om. Tio år efter lanseringen har den knappt tappat sitt värde alls. Nypriset var miljonen prick. Idag går ett fint exemplar löst på 900 000 kronor.

Svagheterna är få. Vid lanseringen var framfjädringen inte stark nog. Denna borde dock vara utbytt på alla bilar vid det här laget. Men ta en koll så bilen inte hänger över framhjulen.

Älskling jag krympte Linern! Det är förstås ett skämt, men som alla skämt innehåller det en gnutta sanning. För Credo delar det mesta av sin teknik med Concordes större modeller. Det var det som till sist blev modellens fall.
Ombord är kvalitetskänslan påtaglig.
Ombord är kvalitetskänslan påtaglig.

Frankia 840 Luxury Class

700 000 – 800 000:-

Ingen tillverkare är klurigare än Frankia. Då menar jag inte kluriga på ett konstigt tillgjort vis. Nej de är kluriga på ett praktiskt vis. Många saker vi tar för givna i dagens husbilar fanns först i en Frankia.

I Europa är de kända för sina alkovbilar och de mindre modellerna säljer relativt bra. I Sverige är det de treaxlade 840 modellerna som är bästsäljare. Så har det varit och så är det än idag.

Bilarna är som namnet antyder väl över åtta meter långa, 8,5 närmare bestämt. De har ett rymligt dubbelgolv, vattenburen värme, generöst tilltagna sittgrupper och en byggkvalitet som imponerar.

Man kunde välja planlösningen på antingen Mercedes eller Fiat. Här pratar vi Fiat när vi anger prisnivån.

En sak att vara medveten om är att de Mercedes baserade modellerna har en obekväm, lös, sittdyna i framstolarna för att man ska sitta i rätt höjd i förhållande till bordet. En krystad lösning man idag övergivit.

Som regel är bilarna registrerade med 5 tons totalvikt och en lastvikt på ett drygt ton. Någon egentlig svaghet kan vi inte rapportera om. Men vägkänslan är inte den bästa. Det tar lite tid att vänja sig vid att köra en Frankia 840. Anledningen är en lång instrumentpanel och att rutan inte är nerdragen i underkant. Varför den inte är det? Man har samma frontmask till både Fiat och mercedes och på Mercedes är det en balk i motorrummet som omöjliggör en djupt nerdragen framruta.

En maffig pjäs. Väggarna har reglar i aluminium och isolering med slutna celler. Stabilt och står emot fukt mycket bra. Inredningen skruvas i aluminiumskelettet – sitter som berget.
Sittgruppen har något så ovanligt som armstöd. När de inte används fäller man upp dem och de blir en del av ryggstöden, ett smart sätt att trolla fram mer sittplats i en soffa.
Dedikerat stuvutrymme för en extra kassett till toaletten. Det borde alla husbilar ha. Men det är bara Frankia som har det som standard.

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift