Kunden tyckte den nyinköpta, begagnade, husbilen såg låg ut bak. Han ringde verkstäder för att se om det gick att åtgärda. Svaren han fick varierade, ett var direkt skrämmande: ”Torsionsstavarna är av, du behöver byta båda bakaxlarna.”
Knappast vad man vill höra när man just köpt en husbil. Samtal till handlaren som sålt bilen följde. De tog ansvar och lovade att bekosta reparationen.
Men ingen verkstad åtog sig jobbet, inte förrän ägaren ringde Torvalla LCV i Haninge utanför Stockholm.
Av Stefan Janeld
Vad de flesta verkstäder inte tycks känna till är att i och med att Fiat lanserade X250 chassiet 2007 gjordes stora ändringar i chassiet från den tidigare generationen. Framaxeln blev bärigare med kraftigare fjädring. Fronten blev högre.
På treaxlade husbilar hade man till dess monterat pendelarmarna till torsionsfjädringen i 7° vinkel. Det gav bilarna en för ögat korrekt vinkel mellan fram och bakaxel.
Men i och med det nya chassiets högre front såg bilarna med 7° pendelarmsvinkel ut att vara tunga i gumpen. Så man började montera med högre vinklar, från 15° ända upp till 25°.
Med detta i åtanke förstod man på Torvalla LCV att denna bil inte alls behövde byta vare sig torsionsstavar eller axlar. Den behövde blott en justering av pendelarmarnas vinkel. Och eftersom det är en tio år gammal bil är nya dämpare att rekommendera.
Vår andra Argos som får ett lyft
När jag fick nys om denna operation bjöd jag snabbt in mig att följa Torvalla LCV:s mekaniker Lennys arbete med bilen. Ty detta är inte det första rumplyftet för en Argos 747:a som jag skrivit om.
För några år sedan var det en ägare som behövde höja baken på sin bil så den inte slog i kantstenar och när han åkte upp på färjeramper, till och med verkstäders lyftar kunde ställa till det. På den bilen monterades en komplementluftfjädring som höjde bilen 4 cm i normalt gångläge, men vid behov kunde man höja den 8 cm.
Så när det nu presenterades en annan, billigare, lösning på samma problem ville jag absolut se hur det gick till och vad resultatet blev.
När jag nu gjort så, kan jag konstatera att denna lösning är väldigt effektiv. Bilens bakända lyftes med 7 cm. Det är mer än vad komplementluftfjädringen gjorde.
När bilen rullade ut från verkstaden tog vi ett steg tillbaka och synade resultatet. Tidigare hängde hjulhusen över bakhjulen och gav bilen ett trött och hängigt utseende.
Nu var intrycket betydligt piggare.
Det är viktigt att understryka att detta är en rent kosmetisk operation, det blir ingen skillnad i fjädringskomfort. Den enda praktiska nyttan är den högre markfrigången bak.
I bildgalleriet nedan kan du följa arbetet i bilder med informativa bildtexter.
Jag blir orolig!
Ägaren till denna bil var i kontakt med tio (10!) verkstäder som alla nobbade jobbet. Ett snabbt samtal till AL-KO hade räckt för att de skulle förstå att detta inte är en stor operation. Och att axelbyte var en helt befängd diagnos.
Man kan undra hur många kunder som nekas hjälp på grund av ren och skär okunskap.
Och inte bara det. Tänk om han lämnat in bilen för ett axelbyte. Vad hade inte det kostat? Hemska tanke.
Jag minns att min gode vän Björn råkade ut för kamremsbrott och fick höra att han måste byta hela sin motor. ”Om remmen gått av så har ventiler och kolvar krockat, ventilsallad. Bara att byta motor”. Sade kundmottagaren/chefsmekanikern på den Fiat-auktoriserade verkstaden.
Som tur var fick Björn veta att detta var nys och bärgade bilen till Torvalla LCV som bytte vipparmarna till ventilerna och satte dit en ny kamrem. Det är nämligen så att vipparmarna i Fiat är designade att gå sönder för att skydda motorn vid kamremsbrott. Man kan jämföra dem med brytpinnar.
Jag tycker det är djupt oroande att kunskapen på en del av landets verkstäder är så låg.
Hur många reparationer görs i onödan? Hur många motorer byts i onödan?
Mitt råd till er som inte redan har en verkstad ni litar på är att ringa runt och få ett flertal ”andra åsikter” innan ni lämnar in bilen. Kanske även göra en del egna efterforskningar så ni har kunskap att bedöma om det som sägs är rimligt.
