Meny

.

Knaus Eiffeland 520 från 2000, begagnattest

Smidig som få

Inredda skåpbilar är populära idag. De uppskattas för att de är små, smidiga och flexibla. Detsamma kan sägas om Knaus Eiffeland 520. Nästan. Särskilt flexibel är den inte. Man kan inte frakta skrymmande saker med den. Men den är både mindre och smidigare än en plåtis. Med mer utrymme ombord.

Mindre utvändigt, större invändigt. Var det någon som sade damsko?

Text och foto Stefan Janeld

Korta alkovbilar borde vara storsäljare. Ingen annan husbil ger så mycket boyta i förhållande till längd på bilen. Men redan när denna bil såldes var den utrutningshotad. Ersatt av halvintegrerade husbilar med fransk hörnsäng.

Kunderna ville inte klättra upp och ner till sängen och de ville hålla jämna steg med lastbilarna på motorvägen.

Och visst, på motorvägen finns det bättre husbilar. För att hålla 90 km/h i svag stigning krävs att jag ligger på fyrans växel. Femman är en ren överväxel. Den lägger jag i när det är vågrätt underlag eller om det går utför. Då kan jag faktiskt passera 100 knyck.

Men jag klagar inte. Är fostrad i båt, en Albin 25 som marschade 7 knop. Det är 13 km/h. Är man ledig ska man inte stressa.

När jag svänger av motorvägen. In på ringlande skogsvägar norr om Nynäshamn byter bilen helt karaktär. I farter upp till 70 km/h är motorns 90 hästar riktigt pigga. Och den korta hjulbasen lämpar sig väl för de snäva kurvorna. Det är på denna typ av väg, och i städers täta trafikmiljö, som bilen kommer till sin rätt.  stämmer allt och det blir till och med roligt att köra. Jag kör den som vore jag bakom ratten i en normalstor SUV.

God ergonomi

Motorn går förvånansvärt mjukt. Dieselknatter javisst. Men inne i bilen är det väl dämpat. Lådan är manuell och inte ett under av smidighet, särskilt backväxeln är lite kärv att få i.

Jag sitter väldigt bekvämt. I perfekt höjd till ratten. Stolarna går inte att snurra runt. Avsaknaden av snurrplatta ger en lägre sitthöjd och bättre ergonomi.

Att det är en gammal husbil märks inte minst på utrustningsnivån – glöm alla moderna säkerhetssystem. Här finns bilbälte, punkt. Någon AC har du inte heller, blir det varmt vevar du ner rutan. Men faktiskt blir det sällan varmt att köra alkovbil. Alkoven fungerar som ett stort, isolerat, solvisir.

Välbyggd

Trots att bilen fyller 20 år är den helt fri från missljud, gnek eller knirr. Inredningen är lika stabil som dagen bilen rullade ut från fabriken. Ett gott betyg vad gäller byggkvaliteten.

Det luktar heller inte misstänkt ombord, varken instängt eller fukt.

Därmed inte sagt att åldern inte märks. Förardörren måste stängas med kärlek, badrumsdörren kräver viss snits för att låsas, takluckornas myggnät och gardiner har tappat spänsten och det är ett märke i bordet. Alkoven har fått en smäll och lagats utan tanke på det kosmetiska. På insidan av skadan kan man se att det varit fukt, men nu är det torrt.

Jag har varit i hälften så gamla husbilar i betydligt sämre skick.

Det är också trevligt att se med vilken omsorg man byggt möblerna. Passformen är god och känslan stabil i allt jag tar i. Man använder väl tillpassade passbitar för att fylla ut mellan överskåpen och den sluttande taklinjen. På dagens husbilar anses detta ta för mycket tid. Så man lämnar öppet istället.

Undantaget ombord är badrummet. Det är plastigt och känns billigt. Men kvaliteten är det uppenbarligen ingen fel på eftersom det efter tjugo år är i bra skick.

Liten och lätt

Olastad väger bilen blott 2 490 kg. Inte så konstigt med tanke på hur kort den är. Lite förvånande är bilen registrerad med en totalvikt på endast 3 000 kg. Detta för att få lägre skatt. Lastvikten borde ändå vara fullt tillräcklig för två personer. Inte minst med tanke på hur begränsat det är med stuvutrymme. Av naturliga skäl.

Garage kan man inte få till, men det finns ett högt utvändigt stuv som rymmer en hel del. Inne i bilen är det en ordentlig garderob, stuv under ena soffan och överskåpen rymmer en del. Köket har plats för såväl torrvaror som utensilier.

Ingen vinterbil

Att ta sig fram på vinterväg borde gå bra. Kort överhäng bak och en alkov som hjälper till att tynga ner framvagnen ger de drivande framhjulen gott fäste.

På passagerarsidan saknas varmluftsutblås, det blir kallt om fötterna. En konsekvens av att bilen är tänkt som transportbil med förare som enda person ombord.

Det är luftspalter utmed sängen och sittgruppen. Värmarens kapacitet räcker väl och spillvattentanken är isolerad, inklusive tömningsventilen. Mot hytten är det ett tunt draperi, inget isolertäcke. Här kommer kylan ta sig in. Komplettera med isolerat draperi eller utvändigt täcke så blir det bättre.

Kalla vår- och höstnätter genomlevs med god komfort så länge man har tofflor på sig.

Jag tycker

Det är något visst med små husbilar. Man känner sig friare på något vis. Visst, att vistas ombord en åtta meters helintegrerad husbil är bekvämt. Men man måste hela tiden planera sin framfart. Med denna lilla husbil parkerar jag i vilken P-ruta som helst. Även fickparkering görs utan större problem.

Vändradien är smått fantastisk. I tät trafikmiljö är det som att manövrera vilken personbil som helst, fast med bättre överblick.

Att det är trångt ombord ingår i konceptet. Men det är mer plats än i en nästan metern längre inredd skåpbil.

Största nackdelen är den svaga motorn. I övrigt känns bilen som ett fynd för de som letar sin första husbil och vill ha något lättkört.

Håller än

Smidig som en personbil

Planlösningen

Hög byggkvalitet

Lättbäddad sittgrupp

Bekväm stege till alkoven

Hopplöst ute

Motorn

Obefintlig säkerhetsutrustning

Halogenbelysning

Köksskåp istället för moderna lådor

Fakta

Utrustning testbil

Kylskåp med frysfack, spis med 3 gasolbrännare, Truma luftburen värme 3,4 kw, cykelhållare, markis, stereo

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift