En liten skada i plasten och en repad stötfångare. Ingen större fara. Bara åka och få det plastat och lackat. Plastskadan spacklas igen och lackas, stötfångaren byts mot en ny.
Låter enkelt. Men det är mer jobb än man tror. Särskilt som en husbil inte är byggd för att lagas.
Text och foto Stefan Janeld
Att stöta i något med en husbil är lätt gjort. Det är ett stort fordon och inte sällan är sikten begränsad. Särskilt i helintegrerade husbilar. Att laga småskador är vardagsmat för landets husbilsverkstäder. Eftersom husbilen är försäkrad är det försäkringsbolaget som tar den största ekonomiska smällen. Det är också försäkringsbolaget som bestämmer om en del ska bytas eller lagas och hur även hur den ska lagas.
På personbilar är det enkelt att kostnadsberäkna en skada och det finns praxis för när det byts eller lagas. Alla bilmodeller finns i en databas och alla delar har en prislapp för byte till ny eller begagnad del eller reparation. Verkstaden får av systemet serverat hur mycket tid och pengar skadan ska ta i anspråk.
Med husbilar är det lite svårare. Rollerna är ombyta. Här är det upp till verkstaden att uppskatta tidsåtgången, materialkostnaderna och huruvida man ska laga eller byta. De har sedan en dialog med försäkringsbolaget innan man fastställer tillvägagångssätt och ersättning.
I fallet med den Bürstner Elegance vi följer i denna artikel har man beslutat att laga plastskadan i fronten och att byta ut två av den tredelade kofångarens delar – mittsektionen och vänster skärm.
Ett ganska standardbetonat jobb. Verkstaden har bytt massor av skärmar och kofångare och vet att det brukar vara en simpel sak. Plastskadan tar en utomstående lackverkstad hand om. De har man arbetat ihop med i många år och vet att de gör bra jobb.
Onödigt svårt
På pressvisningar talar tillverkarna ibland om att de gjort bilen billigare att laga. Ofta är deras lösning att göra kjolpaket, stötfångare och skärmar i många olika delar. Då behöver man bara byta den skadade sektionen. Det spar tid och är mer miljövänligt.
På denna bil har man gjort just detta. Skärmkanter och stötfångare är tre olika delar.
Men!
Man har både skruvat och limmat ihop dem. Det gör att det är näst intill omöjligt att separera delarna, de är i praktiken en del, inte tre.
Att demontera i delar går inte. Blir att ta fram sågen. Det påverkar inte priset på att laga skadan. Men om man hade kunnat få isär delarna utan att ta sönder dem kunde verkstaden laga delarna när man har tid över. På så vis kan de komma till nytta senare – bra för miljön, bra för att hålla nere kostnaderna och i förlängningen försäkringspremierna.
Plastlagningen
En del av fronten, under vänster sidas sidofönster, har tryckts in. Skadan är cirka en kvadratdecimeter stor. Normalt lagas denna typ av skador bakifrån. I detta fall är det omöjligt. Istället får man vidga skadan och därefter stärka upp området genom att plasta ett laminat av glasfiber och polyester över skadan.
Ovanpå detta spacklas skadan för att sedan slipas och lackeras. Det låter snabbt och enkelt. Men det är många moment. Bara att bestämma vilken kulör man ska använda är en konst i sig. Plastning, spackling och inte minst slipningen innan lackering är ett hantverk som kräver stor skicklighet. Det är tidsödande och tid är som bekant pengar.
Även själva lackeringen är allt annat än rättfram. Man kan tro att man lackerar hela ytan med täckande lager. Men icke så. Man lägger mer färg över själva skadan och sedan låter man färgen tona ut mot det område som inte berörs av skadan.
Det enda som läggs i lika tjocklek över hela ytan är klarlacken.
Med torktider tar det cirka tre dagar innan bilen kan åka tillbaka till verkstaden för att monteras ihop igen.
Smidig återmontering
Den nya stötfångaren och skärmkanten monteras utan lim. Det underlättar väsentligt i händelse av framtida skada. Eftersom bilen varit på vägarna i ett decennium har den högra skärmkanten ändrat sin kulör något sedan bilen rullade ut från fabriken. De nya delarna matcharna därför inte helt perfekt i kulör.
Hade bilen varit helt ny hade det varit oacceptbelt med missmatchande kulör. Vilket kan ske då olika leveranser av plastdetaljer kan skilje något i kulör. Men på en så pass gammal husbil får man leva med det. Försäkringsbolaget skulle inte godkänna utgiften för att byta en oskadad skärmkant av rent estetiska skäl.
Denna lilla skada, en dussinskada, tog tre hela arbetsdagar i effektiv arbetstid att laga. Kunden var utan bilen i mer än en vecka. Prislappen landar omkring 40 000 kronor.
Man kan förstå att försäkringspremierna är digra
Efter att laminatet härdat spacklas skadan med ett fint polyesterspackel. Det slipas sedan med oscillerande slipmaskin och till sist för hand med allt finare papper. Man börjar med 120 papper och avslutar med 800.
Hur man slipar beror lite på ytans form. Denna yta slipades i ett kryssformat mönster. Att veta vad som ger bäst resultat bygger på erfarenhet.
Om du tycker det är oansvarigt att slipa utan mask kan jag stilla din oro med att utsuget på maskinen är så effektivt att inget slipdamm yr ut i luften.
När man blandar färg är det inte som att baka. Inga kaffekoppar, mat- eller teskedar som måttenheter. Allt går på vikt. Noggrannheten är 0,1 gram. Minsta sats att blanda är 2,5 dl.
I denna kulör var det totalt åtta olika kulörer. Skulle man sakna någon av dessa kan man tala om det för datorn så räknar den ut en annan blandning som leder till samma kulör.
Vågen är kopplad till datasystemet från färgtillverkaren.
Datorn anger vilken kulör och hur många gram. Missar man med mer än 0,1 gram varnar datorn.
Vid större avvikelser räknar programmet om blandningsförhållandet så man hamnar rätt utan att behöva kasta färg.
Ett bekymmer när man lackar husbilar är att olika delar består av olika material. Aluminium, plast, plåt. Alla ger olika slutresultat även om man målar med exakt samma kulör. Att färgmatcha vid reparation är en utmaning.
Inte alltid möjligt att få fram material
Husbilar görs i relativt korta serier. Modellerna har dessutom korta livslängder. Vissa finns bara ett år eller två. Dekaler ändras som regel varje år för att signalera att bilen är ny.
Detta gör att det ibland kan vara svårt att få tag i reservdelar. Särskilt dekalsatser. Och även om man får fram en dekalsats till en tio år gammal husbil är det inte säkert att den kan användas. Klistret kan med åren ha reagerat med skyddspappret och göra det omöjligt att separera.
Ett tips när det gäller dekaler är att ta sig en funderare på om man verkligen behöver originaldekalerna, eller dekaler alls. Det är nämligen dyrt med originaldekaler. Därför kan det vara värt att höra med sitt försäkringsbolag om de är intresserade av att minska eller kanske helt slopa självrisken om du väljer att avstå dekaler eller kanske välja andra dekaler än original.
Plastdetaljer tar plats att förvara. Tillverkarna kan inte ha hur många delar som helst i lager hur länge som helst.
Lagen säger att man som tillverkare är skyldig att hålla med reservdelar i tio år. Husbilsbranschen tar denna gräns väldigt bokstavligt. Att få fram delar till husbilar äldre än tio år är ofta omöjligt.
Det går oftast att laga plast. Men när det gäller termoplaster, som ABS, är det bra om man har alla delar. Så om du råkar stöta till och spräcka din kofångare. Samla ihop delarna och ta med dig till verkstaden. De kan då pussla ihop det hela igen.
Att plast som utsätts för solljus ändrar sin lyster och kulör är väl känt. Så var beredd på att din nya del inte matchar de befintliga till hundra procent.
