Alla som har husbil råkar ut för oväntade saker. Ibland på grund av bilen ofta på grund av ägaren. En trött montör kanske inte skruvat fast något tillräckligt, eller missat en tätning någonstans. Ägaren kanske glömmer fotsteget ute och skrapar i en kantsten, eller är ovan vid att man ska hålla till höger på autobahn vid vägbyggen eftersom vänster fil är för smal för husbilar. Exemplen är många, här följer några missöden ur verkligheten.
Av Stig Forsberg
Påkörd på parkeringen.
En bil backar plötsligt rakt ut ur sin lucka och in i sidan på vår första husbil. Den var gammal och rosten hade börjat krypa i den. En förtvivlad dam tog på sig skulden och vi lämnade in den för reparation. En av de få gånger vi tjänat på en olycka, vi fick tillbaka en fräschare bil än den damen körde på!
Annans vållande.
Skrapade i markisen
Jag åkte in på en biltvätt i Portugal och hustrun besökte en intill liggande matvaruaffär . Vid infarten fanns ett stort paraply så att bilar kunde stå i skuggan varma dagar. Jag såg det och tog ut svängen ordenligt på väg in till tvättplatsen. När jag var klar var hustrun också klar och vi skulle köra ut när vi precis tyckte oss se en lättillgänglig vattenkran, som stal bådas vår uppmärksamhet. Jag svängde lite för att få bättre sikt – Pang! Markisen slog i undersidan på jätteparaplyet som fjädrade undan men repade rejält markisens låda. Knäppt för jag visste ju att den fanns där, hade undvikit den en timme tidigare. Markisen fungerade, den har ännu inte blivit lagad. Det skall ju till en självrisk också!
Eget vållande – en yttre intressepunkt gav dålig uppmärksamhet.
Slog i spegel i en vägskylt
På bron utanför Gamleby, där man på väg norrut kommer fram till den mittseparerade delen av vägen, smällde jag i vänster backspegel i en vägskylt som visade att jag skulle hålla till höger.
Varför?
Jag försökte få ut en fluga (inte ens en geting) genom sidorutan på förardörren! Klantigt för det kostade oss, om inte en hel spegel, i alla fall en självrisk. Hade inte hustrun ropat hade vi – ursäkta, jag – nog skrapat upp hela bilen. Då hade vi varit utan bil i månader, det är långt värre än att betala en självrisk!
Eget vållande – bristande koncentration på körningen!
Växelådan slutade växla
Lådan med växlingsrobot bara vägrade växla. For med bärgare till verkstad som snabbt hittade ett sammanbränt relä. Reläbyte, 120 kronor, och arbete, totalt 1 200 kronor. Vi blandade aldrig in försäkringsbolaget eftersom självriksen var långt högre.
Tekniskt fel, vilket faktiskt sällan händer.
Glömde dra ner TV-antennen
Vi hade varit ute på Dalarö och stått i Askfatshamnen. När vi körde ner till macken vid bryggan kommer en kille fram till mig: ”Fin bil! Jag undrar om TV-antenner till sådana där bilar är dyra?” Jag fattade inte galoppen, utan kopplade genast på tekniska förklaringar om att olika antenner var olika bra och därmed olika dyra. Killen log vänlig åt mina förklaringar tills han lugnt avbröt med: ”Jag bara undrade för du kör med antennen uppe!” Ridå! – all konsumentupplysning i onödan. Den coola killen vandrade sakta iväg med ett stort leende på läpparna. Även jag log åt hans klart smarta sätt att rädda mig från att kvadda TV-antennen.
Eget vållande – dålig check för avfärd!
Pyspunka på höger fram
Vi fick smygande pyspunka på vänster framdäck i Frankrike. Med smygande menar jag att de första dagarna saknades endast något hekto, för att snabbt öka till något halvkilo och sedan kilon under en natt. Vi räddades varje morgon av luftpumpen. Väl på gummiverkstaden visade det sig att det var en spik som suttit så länge att den börjat rosta. Det var bara en bråkdel kvar av den. Reparation, balansering och montering och vi kunde fortsätta. Pris total 120 kronor. Om du planerar för punka gör det i Frankrike!
Teknisk missöde på grund av slarvig snickare?
Andras missöden
Solcellen ramlade av i farten
En bilist blinkar och tutar jämsides med min kompis som förstår att något är fel och stannar. Bilisten berättar att något som såg ut som en solcell flög av från taket och landade i diket 300 meter tidigare. Mycket riktig, där låg den med avslitna kablar. Samtal till husbilshandlaren och en sväng till dem efter att hålen i taket tejpats igen med silvertape. Felet? Fabriken hade dragit fast fästena med blott några små klena skruvar, och missat att limma fästet. Ett limmat fäste skall för övrigt aldrig skruvas, skruvhålet utgör en framtida risk för läckage. Allt fixades till, men nog hade min kompis tur. Solcellen kunde ha träffat mötande trafik eller personer utmed vägen. En omväg och omplanering under resandet är inte heller kul. Handlaren tog alla kostnader.
Fabriksfel – slarv eller stress. Dålig kvalitetskontroll!
Tappade hela bakstammen
En modern bil har ofta designade plastdetaljer i överflöd, i många fall en bakstam. Om den går ner under balkarna till chassiet, vilket den ofta gör, och om bilen fastnar i jord eller lera så fylls ”skopan” snabbt och rivs sönder. Sluga är de tillverkare som låter balkarna sluta tio centimeter under bakstammen. Kanske inte det snyggaste, men klart hållbart när olyckan är framme.
När den här bilen – med en bakstam som går ner under balkarna till chassiet – kördes ner för en färjeramp tog bakstammens nederkant i rampen och hela kalaset revs loss. Inte så den hamnade på backen, men dinglade väsentligt fäst i taket. Mängder av husbilsräddaren ”Silvertape” löste problemet tills bilen kom till verkstaden.
Konstruktionsfel när fabriken låter design gå före praktisk verklighet!
Lånade ut husbilen till barnen
Det här är ingen uppmaning att inte låna ut bilen till barnen, det kan lätt hända ägaren själv. Bilen parkerades mellan två betongsuggor, inga problem. När man kör iväg dagen efter syntes de självklart inte i backspeglarna och vem minns en sådan detalj på morgonen? Snabbt omslag med ratten och lika snabbt en sönderkörd plastkjol. Bilen kunde fortsätta färden utan problem, med ett extra stort gapande ventilationshål i sidokjolen. Reparationen gick snabbt eftersom delarna fanns tillgängliga.
Glömska kring hur man körde in på ställplatsen.
