Pössl Roadcruiser har kommit till rätta med den bostadsinredda skåpbilens tillkortakommanden. Vad sägs om långbäddar, stort hygienutrymme, dinette duglig för fyra och en högt placerad kyl? Och hög kvalité!

Testad av Stefan Janeld

Motorn är på 120, inte 130 hästar som Fiat normalt levererar till husbilsindustrin. Den motorn erbjuds inte i skåpbilarna. Körupplevelsen skiljer. 120 hästar är inte lika rappa som 130, självklart, men föralldel heller inte trötta. Accelerationen är tillfyllest – det blir att ligga kvar lite längre på de låga växlarna för att få en mjuk avfärd. Lådan är den sexväxlade vi vant oss vid. Knappast rapp med en klar mekanisk känsla, men en bra arbetshäst. Om jag föredrar 130 hästar framför 120? Nej. Ska jag byta vill jag ha trelitersrovan med 157 ystra kusar. Då blir det personbilsprestanda och ännu högre körsmidighet. Men det kostar självklart några decilitrar och ett högre inköpspris.

Jag sitter i sköna stolar med goda justermöjligheter. Tyvärr hamnar jag väl nära ratten. Med en behagligare körställning får jag svårt att hantera kopplingen. En automatlåda skulle förbättra både körsmidigheten och ergonomin.

Bilen är utrustad med ett ”All-in paket” till rimliga 18 500 kronor. Då får man AC, 80 liters kylskåp, dubbla airbags, elspeglar, 120 liter dieseltank, antispinn, höj/sänkbar passagerarstol och framstolar klädda i tyg som matchar inredningens. Lägg på några tusingar för farthållare, antisladdsystem och metalliclack så är bilen färdig för vägen.

Märkligt nog är den invändiga backspegeln borttagen, fästet är kvar. Med fri sikt genom bakdörrarnas fönster är en backspegel till stor hjälp. Backkamera känns överflödig, runtomsikten är total.

E22 mellan Karlskrona och Malmö är bitvis mycket dålig och Fiats chassi är väl hårt för min smak. På sportbilsspråk är det ett ”kommunikativt chassi”, jag säger ”stötigt”. Den hårda sättningen ger något förhöjt vägljud. Mest låter dock takluckan, som i motorvägsfart susar en hel del. De flesta vans är försedda med den typen. Och jag förstår varför. Den höjer känslan ombord, ger bra ventilation och välbehövligt ljus. Men, som sagt, den väsnas. Varför inte välja vanliga takluckor som sitter på personbilar, smidiga, ljudlösa? En spoiler kan monteras framför luckan för att avleda vind och därmed minskar bruset, glöm inte be om en sådan.

Insteget till bodelen är stort, av naturliga skäl. En skopåse erbjuds, knappast duglig för mer än ett par skor. Men den finns där. Lika duglig som sopkorg. Att en solig dag sitta i dinetten och lämna dörren öppen är en lisa för själen. Kontakten med naturen är direkt och alla dofter och ljud fyller kupén. Man får aldrig samma känsla i en husbil med brevinkast till dörr och små öppningsbara fönster. Visst, ett och annat oönskat flygfä kommer på besök, men betydligt färre än under en markis. Roadcruiser har som standard markis monterad.

I bodelen är det främst två saker som sticker ut. Långbäddarna, som går att bädda ihop till en rejäl binge stor nog för en familj om tre, och badrummet –  rymligare än i många moderna husbilar. Toan är traditionsenligt placerad i ett rum utmed bilens ena sida. Duschen är placerad mitt i passagen mellan sovrum och dinette, utanför toadörren, eller snarare toadörrarna, som består av två jalusidörrar, den ena spärrar av bak mot sovrummet, den andra föröver mot dinetten. Med båda fördragna bildas ett rejält badrum med gott om svängrum. För att skydda trädetaljerna och kylskåpet från stänkvattnet knäpper man fast ett draperi i taket. Det klär in duschkabinen och en del av toaletten och skänker duschen utrymme långt utöver det vanliga. Som extra bonus kan man vid sovdags dra för den främre dörren som insynsskydd. Lösningen är kort och gott genialisk! Vill man inte duscha inne i bilen drar man ut duschhandtaget genom toalettfönstret, förutsatt att man kryssat för det på listan över extra tillbehör.

Köket är inte stort. Arbetsyta finns egentligen inte, om man inte nyttjar spis och diskho för avställning.  Mycket kompromiss, med andra ord, sånär som på en sak: kylen är högt placerad och innehållet lätt åtkomligt. Dessutom frigör placeringen utrymme för lådor under köksbänken. Det är minst sagt gott om förvaring för torrvaror och utensilier.

Dinetten är om inte rejäl så i alla fall inte sämre än i de flesta husbilar med halvdinette. Framstolarna har gott om plats att snurra runt och blir bekväma mysfåtöljer likväl som matsalsstolar. Bordet är stort nog för middag för två. Är man fler får kökskommoden agera sideboard för att tallrikar och glas ska få plats på bordet.

Som baksäte är dinetten okej. Sittdynan är inte djup nog för långfärdskomfort om man är 180 centimeter eller längre, men duger till barnbarnen. Den är heller inte bred nog att husera två fullvuxna några längre stunder. Dinetten är faktiskt bäddbar och blir en enkelsäng med nödbäddskomfort. Nödbädd, eftersom förarstolen är en del av sängen. Knappast en idealisk lösning men en äventyrlig sovplats för vilken tioåring som helst.

Stuvutrymmen finns överallt. Inte ett skrymsle har lämnats utan funktion. Luckor i golvet, luckor under bäddarna, överskåp i mängd, öppnar man bakdörrarna finns ett stort utrymme som bör inredas med backar, annars hittar man aldrig en enda pinal. Tyvärr är gasolutrymmet placerat i samma utrymme, i ett sidoskåp som öppnar in mot stuvutrymmet. Olyckligt av två anledningar. Dels för att det är oergonomiskt – för att uttrycka sig milt –att böja sig in och hantera tunga flaskor, dels för att packning är i vägen och måste lyftas ur vid flaskbyte. Bättre att ha en släde som dras ut rakt bakåt. Dessutom, att öppna hela akterpartiet i svinkalla natten är väl mycket ventilation även för ett sovrum.

Hela bäddarrangemanget bak går att lyfta ur och ger då ett lastutrymme stort nog för en crosscykel, soffa eller flyttkartonger. Förvandlingen går på fem minuter men kräver plats att förvara dynor och sängbottnar på. Att kalla Roadcruiser flexibel är ett understatement.

Någon utpräglad vinterbil är det inte. Värmaren kommer visserligen hålla kylan stången, men det krävs en del kringtillbehör för att göra bilen till en bekväm vinterbostad. Täcke över kupén, isolerskivor i takluckorna. Glöm heller inte att beställa en isolerad och uppvärmd gråvattentank. Med dessa åtgärder funkar det att ta bilen på skidsemestern.

Roadcruiser premiärvisades på Caravan Salon i Düsseldorf. Men inte med buller och bång. Inte ens med en skylt med budskapet ”Neuheit” placerades vid bilen. Den bara stod där. Ändå blev den Pössls bästa säljare på mässan. Jag ska villigt erkänna att vi helt missade den trots ett längre besök i montern.