Estland sommaren 1997…

©Text & bild: Christer Johansson

Estland frigjorde sig från Sovjetunionens ockupation, genom att utropa sig självständigt i augusti 1991. Dessförinnan hörde man praktiskt taget aldrig talas om Estland, sak samma med Lettland och Litauen. I väderleksrapporten talades det sammanfattningsvis endast om Balticum…
Till skillnad från de övriga ockuperade länderna i östra Europa, som i stor utsträckning fick behålla sina identiteter (valuta, frimärken, språk…) samt respektive landsnamn, fråntogs de tre baltiska länderna absolut allt! Man blev bara en anonym, grå geopolitisk del av det enorma Sovjetunionen.

Ruinerna av fästningen Laiuse vid Jôgeva. Här övervintrade Karl XII vintern 1700/1701 under det stora Nordiska kriget.

Familjen gjorde en resa till Estland sommaren 1997. Det kändes onekligen spännande att ge sig i kast med detta nya resmål. Hade visserligen åkt i östra Europa tidigare under 20 år, men aldrig varit i något land som i realiteten utgjort en del av Sovjetunionen.
Genom att 23 år senare kika på vad jag skrev i resedagboken, efter att Estland varit ett självständigt land under sex år, får man tillsammans med bildmaterialet en uppfattning om hur det såg ut.

Postkontoret i Elva.
De små jordbruken är ofta ålderdomliga.

”Mobil camping är ett nytt begrepp i Estland. Ett postsovjetiskt fenomen. Semesterresor i Sovjet-unionen med privata bilar förekom knappt. Att som vanlig medborgare ens våga tänka ordet husbil var nästan snudd på landsförräderi!
Det kunde kanske bli några tältdagar, eller på sin höjd en bussresa med en veckas stugboende i någon statlig stugby. Det är dessa stugbyar som i dag kallas för camping eller kämping.
Snabb anpassning till modern campingturism, gör att dessa platser i dag fungerar även för mobila hem. Här finns både el, vatten och sanitetsanläggningar med hög standard. Det är billigt att campa i Estland.”

Många vägskyltar i landet är fortfarande två-språkiga.

”Danskar och tyskar har styrt landet. Under 1500 och 1600-talen tillhörde Estland Sverige. Efter Nordiska kriget i början av 1700-talet blev Estland en del av det ryska imperiet under 200 år. Mellan åren 1920 och 1940 upplevde Estland en kort period av frihet. Resten känner vi till.
Sovjetstatens försök att krossa esternas kärlek till sitt fosterland misslyckades. Istället stärktes bandet mellan folket, som vägrade låta sin kultur utplånas. Trots allt elände, har Estland lyckats behålla sin nationella karaktär. Det är med beundran och stor respekt man möter dagens Estland.”

Ladusvalan är visserligen Estlands nationalfågel, medan den vanligt förekommande storken är minst  lika uppskattad.

”Första kontakten med Estland sker vanligtvis genom Tallinn. Huvudstadens medeltida stadskärna som lockar besökarna, där man sedan länge är van vid turister. Ett glas öl kostar här dubbelt så mycket som i Tartu!”
”Bortsett från en modern bilpark, är atmosfären i Estland ålderdomlig, med inslag av gradvis förfall. En del kanske upplever första intrycket som kaotiskt, i så fall ett snabbt övergående tillstånd. Man måste hålla i minnet att ett halvt sekel av ondskefull ockupation och vanstyre tar tid att rätta till.”
”Under födelsevåndor håller ett nytt, fritt och sympatiskt Estland på att växa fram. Allt fler turister hittar hit. Omvärldens nyfikenhet är stor. Bra turistinformation finns framför allt i städer och i större byar. Språkkunskaperna hos personalen imponerar, där flera jag träffade överraskade med att tala svenska.”

Lunch på lokalproducerad mat och dryck.

”Många nöjer sig med att stanna i Tallinn, andra tar bilen med sig över på färjan och ser sig omkring i landet.
Som campare i husbil är man fortfarande ganska ensam på de estniska vägarna. Samma förhållande gäller på campingplatserna (stugbyarna), där det är glest bland besökarna. Bara vid enstaka tillfällen har vi sällskap, då av tyska campare i husbilar.”
“Emellanåt infinner sig en spännande känsla av att tillhöra de första mobila camparna. I synnerhet när fantasi och förmåga att improvisera dras till sin spets.”

 

 


”Längs vägarna skymtar långa, fula och grå byggnader, sovchoser, som tillsammans med nedgångna fabriker i kombinatets och kollektivets anda har lämnats åt sitt öde att förfalla. Trista monument dit och ingen vill längre vill gå. Norr om badorten Haapsalu på västkusten ligger de gamla svenskbygderna.”
”Precis i utkanten av Haapsalu hittade vi en alldeles nyöppnad trivsam liten familjecamping, som blev vår bas under tre dagar. Camping “Pikseke“. Värden är finländare och heter Markuu Lehtonen. Markuu talar svenska och är en värdefull informationskälla.”
“Utanför Haapsalu finns resterna av ett sovjetiskt krigsflygfält, som övergavs så sent som 1993. Flyg-basen med 45 kamouflerade hangarer, startbanor och byggnader är enorm. Sades vara Sovjets viktigaste vid Östersjökusten. Det kändes surrealistiskt att krypa fram med VW-bussen på den långa startbanan, där Mig-planen tidigare vrålande bränt iväg med EBK:n på vid gavel.”

 

Det är spännande att sitta bakom ratten, på startbanan för Mig-planen när man är 9 år!
Hangar 17. Det mesta hade sprängts sönder och gjorts obrukbart innan man lämnade Estland.
Det förmedlade en surrealistisk känsla att vistas i dessa miljöer, samtidigt som man visste att…planen varit beredda att lyfta när som helst dygnet runt, om det hettat till: rakt västerut!

 

 

 

 

 

 

 

”Utanför kusten finns en arkipelag med över 1500 öar. De två största heter Saaremaa (Ösel) och Hiiumaa (Dagö). Andra öar som Runö och Ormö är bekanta för sina tidigare svenskkolonier. De största öarna har regelbundna färjeförbindelser med fastlandet.
Under sovjettiden var öarna stängda för utlänningar. Ester på fastlandet behövde specialtillstånd för att besöka dem. I dag är öarna givetvis öppna för vem som helst!”

Resan ut till Saaremaa (Ösel) skedde med en gammal bekant. Färjan Regula som tidigare trafikerat rutten Helsingborg-Helsingör!

”Saaremaa blev målet för vårt besök i den västestniska skärgården. Den långa isoleringen har bidraget till att ön behållit sin kulturella särprägel. De gammaldags miljöerna andas ett drömlikt harmoniskt lugn. Ja, till och med de dammiga grusvägarna finns kvar!

Vatten från gårdsbrunnen.
Julius Lehtsi med sin kantele.

“Utanför den gamla biskops-borgen i Kuressaare på  stod Julius Lehtsi och spelade kantele. Han spelade så vackert att jag ryste över hela kroppen och fick tårar i ögonen.”

“Upplever  tidvis Ösel som ett levande hembygdsmuseum. På en av gårdarna vi stannade, blev vi bjudna på svalt, härligt brunns-vatten efter vi blivit visade visade hur det går till att hissa upp vatten ur gårdsbrunnen.”

Väderkvarnarna vid Angla.

“Ösel är en oförglömlig upplevelse med fornborgar, stenkyrkor från 1200- och 1300-talen, timrade bondgårdar med vasstak, gamla väderkvarnar och antika lanthandlar. Inte att förglömma Biskopsborgen i huvudorten Kuressaare; den bäst bevarade medeltidsborgen i hela Baltikum.
“Den unika sjön vid Kaali är en mer än hundra meter djup krater, som bildades vid ett meteornedslag för 3 500 år sedan. Här finns även oangenäma minnen, från kalla krigets mörka år. På öns nordvästligaste del, mellan byarna Veere och Undva, syns de obehagliga resterna från en sovjetisk atombas.”

Den märkliga kratersjön vid Kaali.
Ösel är bekant för hantverk svarvade i dolomit.
Lanthandlar på Saaremaa. Det var som om att…
…flyttas långt tillbaka i tiden då man handlade.
De gamla vägskyltarna hänger ännu med…

 

 

 

 

 

 

”Pärnu är Estlands fjärde största stad. Känd som landets främsta badort, för sina musikfestivaler, teatrar och sportarrangemang, samt betraktad som landets sommarhuvudstad. Det gamla kommunisthög-kvarteret har symboliskt förvandlats till kultur-centrum. Vi campade på Jôekääru Holidaycamp, vid floden Sauga ett kort stycke från centrum.”

”Envishet och fantasi är det som ibland gäller i sökandet av platser, där man tryggt kan slå läger för natten, och som erbjuder el, toalett och dusch. Ibland svåra att hitta, men de finns. Fråga lokalbefolkningen brukar ge resultat.”

 

Mycket trevlig och personlig  gårdscamping på Saaremaa i lantliga miljöer.

”Det var så vi hittade vår boplats när vi besökte Tartu, Estlands näst största stad. Tjugo kilometer norr om stan, vid sjön Saadjärve, ligger motell Kukulinn. Delvis renoverat invändigt, efter att tidigare fungerat som sommarläger för sovjetiska pionjärer. För 35 svenska kronor fick vi ström från en stolpe, dusch och toalett i huvudbyggnaden och en natts ostörd sömn under en lönn. Vårt enda sällskap var ett tornugglepar som hade bo i någon av de förfallna byggnaderna på gården.
“Tartu var tidigare en stängd stad. Under Sovjettiden anlades här östra Europas största flygfält. Det behövdes naturligtvis ingen campingplats!”

 

 

”Tartu är universitetsstad och en av Balticums äldsta städer. Samlingsplatsen på sommaren är den vackra rådhusplatsen med alla sina trevliga uteserveringar. Ett stenkast därifrån ligger universitet, Sveriges andra i ordningen, grundat under svensktiden av Gustav II Adolf 1632.”

Rådhusplatsen populär sommaroas i Tartu.

”Turistinformation är färskvara! Särskilt där utvecklingen sker snabbt. Det fick vi erfara när vi på kvällen kom till Jôegeva. Enligt Baltisk Resehand-bok, som bara hade ett år på nacken, fanns det ett hotell i idrottshallen. Samma kväll hade vi fått beskrivit en annan tänkbar lägerplats vid Pôltsamaa, som visade sig vara igenbommad.
“Det osannolika inträffade – i Jôgeva råkade vi ut för samma fenomen! En tom reception, en krossad glasruta och en hög dammiga broschyrer på golvet var vad som fanns kvar av det hotellet…
“Räddningen blev Livets Ord, som strax intill höll ett sent tältmöte. Ett vänligt par förbarmade sig över vår situation, och erbjöd oss uppställningsplats med el i sin trädgård. Här sov vi gott under förstärkt beskydd!”


”Östra delen domineras av innanhavet Peipsijärv, som även utgör gräns mot Ryssland. I övrigt inte så värst upphetsande. Visserligen besegrade Karl XII den ryska armén vid Narva i november år 1700, men det var då det.
Själv upplevde jag Narva med sin tunga industri, sitt bolmande oljeskiffereldade kraftverk samt dess raka och alltför breda gator som ogästvänligt och kallt. Narva sägs var hundra procent rysk.”

Trähuskulturen är välbevarad i Estland.
Postkontoret i Kaali på Ösel.

 

 

 

 

 

 

Resumé:
”Resans behållning var dagarna på Ösel. Saaremaa är ett levande hembygdsmuseum. Människorna är öppna och hjälpsamma och är lätta att få kontakt med. Här känns cokacolanisationen väldigt avlägsen. Frågan är bara, hur länge till?”
“Expeditionen avlöpte fridfullt, utan vare sig överfall eller andra obehagligheter! I Estland gäller normal försiktighet, precis som på alla andra ställen. För säkerhets skull blev vi varnade av ”måla-fan-på-väggen-bekanta” inför avresan. Estland, jaha, dit skulle aaaldrig jag våga åka i alla fall! Man har ju hört…”

För Estland är det i dag enkel-riktat. Gårdagen är historia. Det är framåt som gäller.
Estland på väg in i Europa? På trottoaren i Kuressaare på Ösel kan man hoppa hage in i EU!

 

“Priset för en campingplats, varierade från 20 EEK till 315 EEK per natt! Inklusive el, varmvatten, dusch och alltid fräscha toaletter. Ressällskapet bestod av två vuxna och ett barn. Minst betalade vi för att hålla i en stugby vid Viitna på nordkusten. Dyrast var det att parkera i trädgården till ett kyrkligt vandrarhem på Ösel; fast i priset ingick också en bastant och god trerätters kvällsmiddag för hela familjen. En liter 95 blyfri bensin kostade 5.80 EEK! (En EEK 1997 motsvarade 0,55 SEK.)”

 

 

 

 

Kunde Karl XII övernatta här en hel vinter…
…så kan väl vi, en eller två semesterveckor

 

“Trötta på massturism? Överbelagda campingplatser? Sugna på att åka till ett ännu så länge ovanligt – och oförstört – campingmål? Pigga på att improvisera för att uppleva nya spännande saker? Beredda på att delvis klara er på egen hand. Få valuta för pengarna? Ja, då är saken klar. Åk till Estland

 

 

Har sedan detta skrevs, gjort flera resor i Estland och Baltikum. Här finns fyra länkar att kika in på, fler artiklar från Balticum finns under Artikel-arkiv i menyraden.
Camping “Pikseke”
Via Baltica del 1  del2  del3
Glöm inte att klicka på bilden för större bilder!