Meny

.

Så byggs husbilar

Kvaliteten är ofta dold

Husbilar ser likadana ut för lekmannaögat. Mycket av utrustningen är dessutom densamma och motorerna likaså. När det står 700 000 kronor på en prislapp och det dubbla på en annan kan man undra vad som skiljer? Efter att du läst denna artikel kommer du att veta.

Av Stefan Janeld

I våra tester försöker vi bedöma kvalitén baserad på om det skramlar eller inte, om beslag känns rejäla, känslan ombord, att saker uppfyller de måttkrav vi har och känslan att köra. Upplevd kvalitet, kan vi kalla det.

Den faktiska kvalitén avslöjas först efter många år på vägarna: Fuktskador, trilskande elsystem, havererade kökslådor, kärvande lucklås, spruckna duschkabingolv, läckande slangkopplingar och annat smått och gott. Den faktiska kvalitén är näst intill omöjlig att bedöma vid test av en ny husbil.

Men vet man hur bilen är byggd kan man göra en kvalificerad gissning av den faktiska kvaliteten. När du är färdig med den här artikeln hoppas jag att du är rustad att ställa djuplodande frågor i husbilshallen för att på så vis få en bättre uppfattning om bilens faktiska kvalitet.

Man kan skriva en hel bok om husbilsbyggnation och vad som gör att en husbil håller över tid. Se denna artikel som en introduktion. I våra köpguider och fabriksreportage finns mer djuplodande information.

Hantverksmässig produktion

Husbilar byggs hantverksmässigt, vilket betyder att den mänskliga faktorn spelar stor roll för kvaliteten. En bil för flera miljoner med högsta möjliga kvalitetsambition kan helt spolieras om en hantverkare har en dålig dag. På samma sätt kan en duktig montör förlänga livet på en husbil av enklare kvalité.

För att komma förbi den mänskliga faktorn systematiserar tillverkaren produktionen i så stor utsträckning som möjligt. Systemen omfattar materialval, hur man fogar samman saker, vilka dimensioner som används och slutligen kvalitetskontrollen.

Modulbyggnation en förutsättning

De flesta husbilstillverkare bygger bilar som säljs i större delen av Europa. Det ställer krav på ett brett sortiment eftersom tycke och smak skiljer från land till land, region till region. Volymerna på varje enskild modell blir små och att specialtillverka från grunden är inte realistiskt om priserna ska hållas rimliga.

Därför byggs inredningar i moduler. Ett och samma kök, badrum, sovrum, sittgrupp återfinns i flera modeller. Så även om modellerna tillverkas i korta serier görs inredningarna i långa serier. Särskilt inom stora koncerner där flera fabrikat delar ritningar i en stor databas.

Positivt ur ett tillverkar- och prisperspektiv. Utan denna rationella produktion skulle husbilar vara betydligt dyrare. Men det är inte alltid lyckat i ett användarperspektiv eftersom det blir en hel del kompromissande för att lyckas klämma in befintliga moduler i nya modeller. Vi har under åren sett flera exempel på detta. Exempelvis en sittgrupp som i en bil är en rymlig och trevlig umgängesplats för fyra vänner är i en systerbil oanvändbar för fler än två personer därför att den placerats två decimeter längre fram och blivit för trång.

Man kan också se att det i en del modeller är onödigt långa sängar, upp till 230 cm, för att man behöver fylla ut ett döutrymme. Eller att det är glipor mellan överskåp för att de inte är exakt anpassade till utrymmet.

Sandwichpaneler vanligast

Normalt byggs husbilar inifrån och ut. Först inredning och tekniska installationer, sedan smackas väggar och tak dit – oftast paneler som fogas ihop på olika vis. Panelerna byggs med ett yttre skyddande hölje (plast eller aluminium), en isolerande kärna och en innervägg, de tre beståndsdelarna utgör ett så kallat sandwichlaminat.

I billiga bilar dominerar paneler med träreglar längs kanter, runt fönster och på platser där man vill skruva fast möbler.  Trä är lätt att jobba med och väggar tak och golv skruvas lätt ihop med varandra med självgängande skruv. En fogmassa ger extra styrka. I mer exklusiva fordon används ibland aluminiumprofiler för att ge en starkare konstruktion som över tid inte försämras.

Det vanligaste är idag att man bytt ut träreglarna mot plastreglar av olika hårdhet och styvhet. De är lätta och står emot fukt. I de mest exklusiva husbilarna används inga reglar alls. Istället används aluminium på in- och utsida vilket ger en mycket styv sandwichkonstruktion.

För att det inte ska läcka in vatten förseglas skarvarna. Det kan göras på olika vis och med olika tätningsmedel. Skarvar har en begränsad livslängd – tätningsmedlet dikterar den eftersom tätningsmedlet torkar och förlorar såväl sin limmande som tätande effekt. Men genom att skydda skarvarna från solens skadliga UV-strålning kan man förlänga livslängden. Man kan också bygga på så vis att inte allt hänger på tätningsmedlet, exempelvis genom att låta taket överlappa väggarna så vatten aldrig kan komma i kontakt med fogen.

Du som ägare av husbilen kan också påverka genom att inte använda avfettning och undvika att med högtryckssprutan spruta mot tätningarna när du tvättar husbilen. Rekommendationen är att inte använda högtryck alls på husbilen om du inte vet exakt hur. Låt heller inte bilen stå snötäckt under vintern.

Monocoque – bättre men inte flexibelt nog

Tillverkas bodelen i ett stycke – monocoque – på samma vis som man bygger båtars plastskrov kommer man bort från tätningsmedlens tillkortakommanden. Man har helt enkelt en form i vilken man bygger upp bodelens laminat, fixerar isoleringen, gör ett invändigt laminat och sedan suger man ur all luft för att få ett starkt och styvt material. Tekniken är väl beprövad och förfinad sedan 1960-talet och behöver inte bli särskilt fördyrande. Men det finns ett bekymmer. Formarna måste ändras för varje liten förändring man vill göra. Kanske bilen blev lite väl kort – ny form, bodelsdörren behöver flyttas en decimeter – ny form. Formarna tar lång tid att göra och tid är som bekant pengar. Brist på flexibilitet gör att merparten av tillverkarna avstår monocoquens fördelar.

Ibland hör man att det finns strukturella problem med monocoquebyggen, att det spricker i skarven mellan chassi och bodel eftersom bodelen inte kan flexa – det är nys! Alla tillverkare strävar efter så styva konstruktioner som möjligt eftersom flexandet bryter ner materialen. Men när kunskap tryter blir argumentationen lidande.

Slutna eller öppna celler

Isoleringsmaterialen i väggarna är av stor vikt, inte bara för klimatet ombord utan även för bilens livslängd. Alla isolermaterial som används i husbilar är skumplaster, vanligen skummad polystyren. Man kan dela in dem i två huvudgrupper: Öppen eller sluten cellstruktur.

Expanderad polystyren/isolering med öppna celler – det är vad vi i dagligt tal kallar frigolit. När skumplasten är flytande sprutar man in gas i blandningen och får då massor av små plastblåsor som fastnar vid varandra.

Fördelen är att det är ett lätt material med goda isoleringsegenskaper och relativt billigt i inköp. Nackdelen är att om fukt tränger in i väggen blir den kvar i materialet, expanderad polystyren kan bära så mycket som 5 procent vatten. Svårt att forma och smular om du försöker slipa.

Extruderad polystyren/isolering med slutna celler – säljs i bygghandeln som markisolering. Istället för att blåsa in gas pressar man den skummade plasten genom en smal öppning och tvingar ut all luft samtidigt som eventuella bubblor spräcks. Den färdiga produkten blir mycket tät och kan inte ta upp fukt. Materialet är lätt att forma och är faktiskt slipbart.

Det finns en mängd kvaliteter och många varumärken. Men principen är densamma och skillnaden mellan olika extruderade skumplaster är inte avgörande. Ofta görs de i en och samma fabrik och får sedan det varumärke beställaren önskar.

Polyuretan är en annan skumplast med slutna celler. Den används av Hymer som utvecklat en teknik där man sprutar in oexpanderad polyuretan i väggarna och sedan får den expandera och härda inne i väggen. Fördelen är att man slipper limma lösa skivor, polyuretanskummet är ett starkt lim.

Undersidan viktig att skydda

Blöt asfalt som sprutar vatten, grusväg som skjuter småsten likt projektiler – det är ett tufft liv att vara underrede på ett fordon. Det finns två skolor hur det ska skyddas.

Den ena anser att man ska försluta undersidan helt med en skiva glasfiberarmerad polyesterplast. Den andra att det ska vara en impregnerad träskiva som kan ventilera ut fukt. Båda teknikerna är bra om de utförs korrekt. Glasfiberskivan har en längre förväntad livslängd. Men! En felaktigt monterad plastskiva blir lätt en fuktfälla som håller kvar vätan på fel sida med allt vad det innebär.

Att det ska gå fel med träskivan är mindre troligt då den inte bygger på att det ska vara tätt.

Taket

Länge var aluminium det föredragna takmaterialet. Det är enkelt att få ett slätt och fint resultat med aluminiumplåt. Men aluminium är känsligt för hagel och den varan är det gott om i Mellaneuropa. Därför är det idag vanligast med tak i glasfiber, ibland med aluminium under för att materialen ska reagera likadant i olika temperaturer.

Glasfiberlaminat har en annan fördel mot aluminium. Det reagerar inte med andra metaller. Aluminium äts upp av galvaniska strömmar om du fäster ett beslag med rostfri skruv. På äldre husbilar kan du ibland se ”vit rost” eller bubblor under dekaler och färg – ett resultat av galvaniska strömmar. Har man aluminiumfasad eller aluminiumtak på sin husbil ska man därför köpa syrafast skruv för att undvika galvaniska strömmar.

Tid är pengar

Det existerar inga hemliga tekniska framsteg förbehållna vissa fabrikat. Alla tillverkare arbetar på samma marknad och delar materialleverantörer. Man utvecklar sina fabriker för att få en produktion som balanserar kvalitet och produktionstid så den slutliga produkten hamnar i avsett prissegment.

Billiga husbilar ska byggas på en dag, ungefär, inklusive kvalitetskontroll, annars blir det svårt att hålla priset på konkurrenskraftig nivå.

OBS! Vi pratar om den tid chassiet rullar genom fabriken, inte det antal mantimmar som går åt för att bygga husbilen, då pratar vi många hundra timmar i byggtid.

De mer exklusiva husbilarna ges mer tid i fabriken och kan spendera veckor på fabriksgolvet och flera dagar i kvalitetskontrollen.

Priset speglar alltså inte materialvalen lika mycket som det vittnar om omsorgen i byggnationen.

Dubbelgolv, ett namn på många tekniker

Dubbelgolv kallas ofta dubbelgolvsystem, en vink om att det är komplicerat att bygga dubbelgolv. Tillverkarna har olika system. Några exempel på olika typer:

Laika bygger sitt dubbelgolv som en balja i samma material som väggar och tak. Istället för slangar används rör till avloppen. Slangar kan med tiden töjas och bilda vattenfällor där bakterier frodas med dålig lukt som följd.
Niesmann+Bischoffs dubbelgolv är uppbyggt av aluminiumreglar, ett ganska vanligt sätt som används av många tillverkare.
Hymer har tagit fram ett chassi med integrerat dubbelgolv. Man behöver alltså inte bygga dubbelgolvet i fabriken. I princip är det ett AL-KO chassi med högre ram. Inrett med avdelare i sandwichlaminat. Förutom rationell produktion har chassiet fördelen att vara lätt. Hymer kallar chassiet SLC – Super Lightweight Chassie. Länge var det förbehållet Hymer, men sprids nu så sakteliga i koncernsyskonens modellprogram.
Att bygga dubbelgolvet i trä är det traditionella sättet. Men det är känsligt för fukt och väger en hel del. Idag har de flesta gått ifrån trä och istället används fukttåliga lättviktsmaterial.

Monocoque – som en uppochnedvänd båt

Om panelbyggda husbilar kämpar med att få skarvarna täta och bodelen stabil är detta inga problem i en monocoque. Här finns inga skarvar och eftersom det är en solid enhet är den mycket stabil. Man kan även leka med formerna och gjuta in funktioner som stegar, infällda markiser och kosmetiska designelement direkt i formen.

Men att inreda tar mer tid och kräver skickliga hantverkare, vanliga montörer duger inte. Det går inte att bära in annat än små färdiga moduler, hart när allt måste platsbyggas.

I Europa finns endast ett fåtal husbilstillverkare som bygger i monocoque. De flesta ligger i Italien. Det är ingen tillfällighet, Italien är en båtbyggarnation av rang och det finns mängder av kompetens vad gäller att kallbaka sandwichskrov.

Här följer ett bildgalleri som visar processen i Wingamms fabrik, ett fabrikat som byggt monocoquebilar i decennier och har förfinat byggnationen till en konstart.

Kvalitetskontroll i 10 steg

På omsorgsfullt byggda husbilar väljer man konsekvent lite bättre prylar. Konstigt nog kan man inte alltid se denna omsorg på prislappen. Billiga husbilar har ibland riktigt bra detaljer och miljonbilar överraskar ibland med sniklösningar.

Om den husbil du är intresserad av klarar följande tio kontrollpunkter är det troligen en ganska välbyggd historia oavsett prislapp.

1 Rutorna.

  • Utanpåliggande rutor är billigare än ramförsedda infällda rutor. De är känsligare om de får en ofrivillig smäll och mer utsatta för fuktskador.
  • Du vill ha ramförsedda rutor!
  •  

2 Vattenpumpen.

  • Två typer finns: dränkbar ”in-line” som sätts på och av med brytare i blandaren och sugande membranpumpar försedda med en tryckströmbrytare. Den reagerar på tryckfallet som uppstår när du öppnar blandarens kran.
  • Du behöver inte dyka ner i tanken för att avgöra vilken pump bilen har. Om du öppnar blandaren och hör att det klickar är det den billigare dränkbara pumpen.
  • Du vill ha tryckvattenpump!
  •  

3 Handtaget till badrummet.

  • Ett infällt lås med rejält trycke och gedigen känsla signalerar kvalitet. Utanpåliggande lås och handtag anpassade för en treårings nävar är en tydlig signal att man sparar in på fel saker.
  • Du vill ha ett infällt lås och handtag med god känsla!
  •  

4 Bodelsdörren.

  • Dörrar med låskolvar som greppar om stora byglar som sticker ut i dörröppningen är en sniklösning, likaså dörrar utan fönster. En bodelsdörr ska kännas stabil och inge säkerhet. Med åren kommer billiga dörrar bågna. Om husbilen har en dörr med flera vred ska du dra öronen åt dig. Vreden är där för att kompensera dörrens vekhet och oförmåga att hålla tätt.
  • Du vill ha en stabil bodelsdörr med infälld låsbygel!
  •  

5 Köket.

  • Ett kök med lådor är dyrare att bygga än ett med skåp. Ett kök med många smala lådor är dyrare än ett med färre och bredare lådor. Här snålar många tillverkare in och funktionen blir lidande.
  • Du vill ha ett kök med gott om lådor!
  •  

6 Gasolutrymmet.

  • Husbilars verkliga sorgebarn. 90 procent av alla gasolutrymmen är illa utformade. Små luckor, trånga utrymmen, mörka.
  • Du vill ha en husbil med ett lättarbetat gasolutrymme!
  •  

7 Dynorna!

  • Tunna dynor ger dålig komfort vid längre sittningar, och visst är det irriterande med dynor som far omkring.
  • Du vill ha en bil med rejäla dynor som ligger still!
  •  

8 Matbordet.

  • Dagens sittgrupper är ofta L-formade med ett pelarbord. Bordet ska vara stabilt. Det kräver en stadig pelare och en inte allt för stor bordsskiva. Om bordet är vägghängt kan det vara en god idé att kontrollera hur stadigt det sitter i väggen. Mer än en gång har bord lossat därför att skruv med klena gängor skruvats i tunn fanér.
  • Du vill ha ett stabilt bord som sitter fast!
  •  

9 Chassiförlängningarna.

  • Husbilar är alltid längre än chassiet. För att kompensera för den omständigheten används förlängningar för att ge stöd åt bodelens överhäng. Ta en titt under bilen. Ibland kan man undra om det är bodelen som håller chassiförlängningarna på plats eller tvärtom.
  • Du vill ha rejäla chassiförlängningar!
  •  

10 Värmarens kontroller och sensor.

  • På bilar med luftburen värme ser vi allt för ofta att reglagen sitter lågt i direkt anslutning till värmarens placering. Det gör monteringen enklare men handhavandet bökigare. Vad värre är, ibland sitter även givaren till termostaten på samma plats, inte sällen i direkt anslutning till ett utblås – det varmaste eftersom det sitter närmast värmaren.
  • Du vill ha en husbil med reglage i bekväm höjd och termostaten placerad långt ifrån utblåsen och en bra bit upp på väggen!
  •  

Vill du läsa mer om hur man bygger husbilar? Klicka här

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift