Under sex meter lång och ändå bekväm bostad för en familj på fyra. Det är något som få av dagens husbilar kan leva upp till. Men den här gör det. Med råge.

Text och foto Stefan Janeld

Bakom ratten känns det bekant, även om det är ett tag sedan jag körde en Fiat generation äldre. Stolarna är höga även i sitt nedersta läge, men sittdynan är tiltbar och det gör komforten god trots avsaknad av armstöd. Kupéns utrustningsnivå är låg. Det mesta dagens komfortbilister vant sig vid saknas, inklusive god säkerhetsutrustning. Bilbälte, manuella speglar, manuella sidofönster och CD är allt som bjuds. Bilen kan ta sex bältade resenärer. Inte illa för en bil i denna storlek. De som reser bak har dock en begränsad utsikt. Enda obehindrade utsikten kommer från ett rejält fönster på vänster sida.

Den är behaglig att ratta. God överblick. De 122 hästarna är urstarka på låga varv och gör körningen enkel. Motorn är av äldre snitt och saknar elektroniskt styrt bränslesystem. Man kan alltså inte montera effektbox för att få ut mer kraft.

Inte nog med att bilen är kort, den är även smal. Endast 222 centimeter. Lättkört även för den ovane. Det är mer lastbil över denna årgång Fiat än dagens. Inget fel i det. Man kör runt på något tungt och anpassar framfarten därefter. Testdagen är föret minst sagt uselt men jag tuggar mig fram genom modd och is utan bekymmer. Jag startar på tvåan och lägger i trean snabbt som attan så går det vägen. Någon högfartskörning på motorväg tillåter inte väglag i kombination med slitna sommardäck. Motorväg är för övrigt inte denna husbils hemmaplan, det är på småvägar och i städer man drar nytta av smidigheten.

I bodelen är varje millimeter tillvaratagen. Så måste det vara i en familjebil under sex meters längd. Gott om golvyta är det ont om. Desto fler sitt- och liggplatser. Den rejäla alkoven huserar med lätthet två vuxna. För här är alkoven ingen barnkammare. Ynglens sovrum är en våningssäng bak i bilen, dikterat av bäddmåttens 183 x 63 centimeter. Har man bara ett barn med sig kan den nedersta bädden med fördel fällas upp. Då vinner man rejält med volym i det utvändiga stuvfacket, som annars begränsas till ytan under bädden.

Är man fler än fyra är dinetten enkelt bäddbar på en minut eller två. Om en meter inte är tillräcklig bredd kan man med lätthet öka den tjugo centimeter.

Kliver man in genom bodelsdörren hänger man av sig jackan, men skorna har ingen given plats; det kan bli rörigt när sex par fötter ska kliva ombord. Jag som har små barn uppskattar att det inte är någon invändig trappa. Det reducerar tårar till ett minimum då trappan lockar barn som honung lockar bin.

Dinetten är bilens centrum, umgängesplatsen. Den är bekväm för fyra. Så även om man kan åka och sova sex personer blir detta i praktiken en bil för fyra. Vilket är gott nog. Matlagningen sker i ett kompakt kök. Spis och ho är en enhet i rostfritt stål, lätt att hålla ren och mycket rationellt att installera. Arbetsyta finns, men är begränsad – avställningsyta trollas fram när täcklocket över hon på ett finurligt vis hakas upp.

Underskåpen vittnar om att bilen har några år på nacken. Idag har lådor ersatt skåp. Det finns en trådkorg bakom en av dörrarna, plus för den. I normala fall klagar vi när köket hamnar bredvid dinetten. Men här är det den enda möjliga placeringen och accepteras. Den lilla kylen signalerar att det blir tätt mellan bunkringarna om man reser sex personer.

På toaletten är det fräscht och fint, men plastigt. Lövtunn plast i skåp och hyllor. Ett draperi skiljer duschen från resten. En modern vikvägg hade suttit fint. Men, som helhet ett funktionellt, charmlöst hygienutrymme.

Stuvutrymmen är det gott om, men knappast generöst. En kort bil kan inte rymma särskilt många överskåp. Under sittdynan i dinetten hittar vi vattentanken. Då återstår garderob, ena soffans sockel, under sängen bak och utvändiga utrymmen. Det räcker, men man får packa med omsorg. Man kan summera lastegenskaperna som att utrymmena motsvarar tillåten lastvikt, 640 kilo. En bra lastvikt, det är inte ovanligt med lastvikter kring hälften.

Vinteregenskaperna är knappast bilens främsta gren. Men den är inte helt oanvändbar bistra tider på året. Luftburen värme med många utblås, varav ett i alkoven, räcker långt. Det finurliga insynsskyddet, en styv plisségardin som skiljer kupén från bodelen, hindrar det värsta draget. Att den inte är särskilt isolerande kan man avhjälpa med en filt. Gränsen för hur långt ner temperaturen kan krypa sätts av den oisolerade gråvattentanken.