Skriver detta kvällen innan jag ska bege mig till Carthago City för att lämna tillbaka Lillan, den Malibu I 441 LB som jag spenderat en dryg månad med. Dags att sammanfatta.
Sist i artikeln svarar jag på frågan jag vet att alla spekulanter vill veta om Malibu.
Av Stefan Janeld
På en månad lär man känna en husbil mycket väl. Därför vill jag betona att detta inte är ett test, inte i vanlig mening. Ett test ska vara opartiskt, följa vårt protokoll och vara jämförbart med andra tester. Efter en månad full av upplevelser är jag omöjligen opartisk.
Tillsammans med Lillan har jag upplevt ishalka, väg så skrovlig av is att jag hade behövt bettskena bakom ratten, stormvindar, hårt regn, kraftigt snöfall, temperaturer mellan -12 och +14°C, kört nattetid, kört i starkt motljus, köat i timmar på (st)autobahn, blivit tutad på av en lastbilschaffis som inte accepterar dragkedjeprincipen när två filer går ihop, backat ombord på en färja och däremellan njutit av att få se nya platser i Sverige, Tyskland, Danmark (inte så mycket nytt där) och Polen. Hela tiden har Lillan tagit hand om mig och mina reskamrater. Vad mer kan man begära av en husbil?
Jag hade höga förväntningar på denna husbil. Höga men också realistiska. Ni som läst de tre tidigare inläggen i denna bloggserie har kanske redan bildat er en uppfattning om bilen. Jag tänker nu förmedla min uppfattning om bilen fördelat på tre kategorier:
- 1: Hur jag skulle vilja utrusta mitt eget exemplar
- 2: Vad jag är positivt överraskad av.
- 3: Vad jag tycker Malibu ska försöka ändra på.
En fjärde kategori som jag hade tänkt ta med var vad jag var negativt överraskad av. Men jag kom inte på något som passade den kategorin. Helt enkelt för att jag inte blev negativt överraskad av något. En följd av att ha realistiska förväntningar.
Om bilen vore min egen skulle jag:
Skaffa litiumbatteri. Tekniken i dagens husbilar har tagit enorma steg framåt. Att då låta ett batteri med 90-talsteknik stå för energiförsörjningen är feltänkt. Det var en sak när litiumbatterier var tokdyra. Men idag kan en tillverkare få ner priset rejält när de beställer dem i hundra- eller tusental åt gången.
Byta bordsskiva till en mindre. Att få plats med middag för fyra är säkert viktigt för många. Men inte mig. Jag vill hellre ha gott om plats runt bordet. Faktiskt är det med nöd och näppe att jag kan få bak förarstolen tillräckligt för att sitta komfortabelt när jag kör. En person med aldrig så mycket längre ben än mina kommer inte få höger knä förbi växelspaken. Det gör ont att sitta med knät tryckt mot växelskapens sockel under långa dagsetapper.
Valt bort taksängen. I min husbil är vi som mest tre personer. 99% av tiden är vi två. Att då försaka volym ombord och även ödsla lastvikt på en taksäng över förarplatsen är helt enkelt slöseri.
Beställt dieselvärmare. Gasolvärmaren ombord har fungerat perfekt. Men att jaga gasol är alltid lika trist. Jag har tur som bor 15 minuter från Gasolfyllarnas depå i Jordbro, så är jag ute på kortare resor funkar det bra att fylla där. Men att finna gasol i ödemarken i Sverige vintertid är ingen enkel sak. Och priset ofta så högt att man vill skrika. Utomlands är det också en stor fördel att bara behöva fylla ett bränsle.
Vad jag är positivt överraskad av
Är som sagt relativt luttrad och vet ganska väl hur olika husbilar är. Men ändå var det några saker som jag blev positivt överraskad av.
Körupplevelsen. En helintegrerad husbil med långbäddar på Fiat camperchassi är sällan en körupplevelse som lämnar bestående intryck. Det är liksom normen och jag är van, så jag bara köper upplevelsen. Men denna bil har en hjulbas på blott 3 450 mm och har en totallängd på 6,67 meter. Det är blott 3 decimeter längre än en plåtis!
Men ingen plåtis har så här god utsikt genom framrutan. De har heller inte lika bra backspeglar. Det gör att jag kör denna husbil lika avslappnat som en plåtis som är ca 22 cm smalare. I trånga miljöer är bilen enklare att manövrera tack vare att den korta hjulbasen ger en betydligt snävare svängradie än i en Fiat plåtis på 599 eller 636 cm.
Det finns en nackdel med den korta hjulbasen. Bilen blir lite mer sidvindskänslig. Men inget dramatiskt.
Sovkomforten. Sängarna i Lillan är mycket bekväma. Tjocka madrasser med bra stöd. Jag behöver ingen bäddmadrass för att öka komforten. Uppvärmningen runt sängarna fungerar dessutom utmärkt. Inte en enda gång har jag känt ett kallras i sovrummet. Trots vinterkyla och starka vindar. Jag hade förväntat mig lite kalla väggar.
En annan sak som jag i tidigare tester av Malibu och Carthago svept förbi lite nonchalant är att när man bäddar dubbelbädd, använder den extra madrassbiten, så drar man inte bara ut en skiva att lägga madrassbiten på, man drar ut hela trappan. Man slipper därmed använda stege för att komma i och ur. Detta är något jag kommit att uppskatta mycket. Kommer ha svårt att acceptera stege i framtiden.
Manöverpanelen. Jag vet inte hur många gånger jag svurit över dagens touchpaneler som kontrollerar bodelens alla funktioner. Man kan förvilla sig i menyer tills man bara vill skrika rakt ut. Icke så i Lillan. Här är en panel som man blir kompis med direkt. Den har inte en massa menyer i olika nivåer. Man bara får den information man söker eller stänger av eller aktiverar funktionerna.
Ta en sån sak som värmaren. I original har Trumas kontrollpanel en mängd inställningar för såväl värme som varmvatten. Dessutom en app till telefonen.
På Lillans panel kan jag:
- – Stänga av och på varmvatten, välja 40°C eller 60°C vattentemperatur.
- – Ställa in lufttemperaturen genom att trycka på plus eller minus.
- – Välja om bodelen ska värmas snabbt eller i normal takt.
- – Jag kan även välja ett ventilationsläge.
Vad mer behöver man? (Alla Trumas iNet funktioner finns bakom en separat knapp, den har jag nogsamt undvikit)
Lamporna tänder jag vid lamporna. Inga programmerbara ljusprofiler, inget letande efter strömbrytare.
Kort sagt är detta en husbil man lär sig leva med på ett intuitivt vis. Allt fungerar som man förväntar sig.
Vad jag skulle vilja ändra på
Bara en sak. Jag skulle vilja hitta en annan plats för värmaren. Helst flytta den till under soffan i sittgruppen. Detta för att värmesystemet idag är ”felvänt”. Det är som varmast i sovrummet, där man vill ha lite svalare för god sömn.
Om man har samma dygnsrytm är det inte så stort bekymmer. Vi har helt enkelt sänkt värmen i bilen vid läggdags. Och på morgonen ökar vi temperaturen igen. Det tar inte många minuter innan det är varmt och skönt vid frukostbordet. Men om en vill gå och lägga sig och den andre sitta uppe kommer en av dem antingen frysa eller svettas.
Ett sätt att sova svalt är såklart att sova i taksängen fram. Men jag skulle hellre se att man gav värmesystemet lite kärlek.
Jag var beredd på detta. De flesta luftburna system är svåra att få balanserade så att man har en jämn temperatur i hela bilen. Så i stället för att bli besviken fick jag mitt kunnande bekräftat. Som om jag behövde ett större ego…
Kärleken påpekade att det var mindre lyckat att placera sopkorgen bredvid värmaren. Den höga värmen kommer få soporna att ruttna och lukta snabbare än om sopkorgen var placerad på en sval plats. En vettig iakttagelse som jag aldrig hade gjort själv. Att flytta värmaren löser även detta.
Här ett litet bildgalleri från tiden med Lillan. Klicka för större bild och bildtext.
Till sist, frågan alla spekulanter vill ha svar på: Är Malibu likvärdig med Carthago?
Malibu är nära släkting till Carthago. Bilar jag testat flera gånger genom åren och känner väl. Jag har även besökt fabriken där Malibu och Carthago byggs sida vid sida. Jag vet vad som finns i väggarna, hur man bygger och installerar. Mycket är lika, ibland till förvillelse. Men inte allt.
Det är främst två saker man sparat in på hos Malibu:
- 1: Bilarna har inte förzinkat AL-KO chassi med individuell hjulupphängning.
- 2: Tak och väggar är inte klädda i mjuk textiltapet.
Skillnaderna är fler. Men det är dessa två jag tycker är värda att nämna då de påverkar upplevelsen ombord under färd.
Att bilen står på Fiats camperchassi gör att det smäller lite mer i vägskarvar och på riktigt dålig väg är bladfjädringen inte lika förlåtande som AL-KO chassiets torsionsfjädring.
Avsaknaden av den tjocka textiltapeten ökar resonansljuden ombord när man kör på dålig väg. Det blir en ljudligare färd och inte lika ombonad känsla.
Om denna skillnad motiverar en ca 150 000 kr högre prislapp får du avgöra själv.
Här hittar du de tidigare inläggen i bloggserien Stor Snubbe i en Malibu
- Del 1 – Avfärd från Stuttgart
- Del 2 – Väntar på kyla i Sverige
- Del 3 – Stormvindar och dåligt plogad väg
- Sammanfattande video
