En välskött husbil känns ny i många år. Åldrandet smyger sig på. Som ägare vänjer man sig vid de långsamma försämringarna. I denna artikel tar vi upp två saker som slits långsamt. Letar du begagnad husbil är det bra att kontrollera dessa när du provkör innan köp.
Av Stefan Janeld
När motorn inte startar, strömmen är slut, värmaren strejkar eller smöret smälter i kylskåpet är det tveklöst att åtgärd tarvas. Men när kopplingen börjar bli sliten eller framfjädringen tappat lite spänst är det svårare att märka.
Det är gott om slitagedelar på en husbil. Särskilt gäller det chassi och drivlina. De flesta kontrolleras på vid fordonsbesiktningen, men eftersom det är ett drygt år mellan dessa är det bra att ha koll själv.
Kopplingen
Att fråga hur länge en koppling håller är som att fråga hur långt ett snöre är. Därför är miltal eller ålder inga bra ledtrådar för huruvida det är dags att byta koppling. Man måste känna sig fram.
En sliten koppling tar högt upp, det vill säga att du måste släppa upp pedalen långt.
Är den riktigt sliten slirar den också. Det kan du testa genom att dra åt handbromsen, lägga i 3:ans växel och släppa upp kopplingen (2:ans växel på femväxlad låda). Med fräsch koppling får du motorstopp. Med sliten koppling slirar kopplingen så pass att motorn fortsätter gå.
Ett annat sätt att kolla kopplingen är att vara uppmärksam på om kopplingen slirar vid kraftigt gaspådrag på högsta växeln i en brant uppförsbacke.
Eftersom kopplingens dragläge ändras så pass långsamt vänjer man sig. En god idé är därför att be en vän köra husbilen. Han/hon kommer reagera direkt om kopplingen är sliten.
När du konstaterat att kopplingen behöver bytas ska du välja om den ska få en original eller piratkoppling. Det kan skilja 500% i pris mellan olika kopplingssatser. När du jämför priser, se till att de inkluderar urtrampningslager. Det bör alltid bytas ihop med kopplingen.
Ibland behöver även svänghjulet bytas. Det ser man först när man tagit ur kopplingen, så om verkstaden lägger med det från början bör du ifrågasätta detta.
Vi har följt ett kopplingsbyte på en husbil i en annan artikel. Läs den här.
Framfjädringen
Helintegrerade husbilar är tunga fram. Det är främst den större framrutan och taksängen som adderar vikt jämfört med halvintegrerade husbilar. Framrutan är dessutom längre fram vilket ytterligare ökar påfrestningen på framfjädringen jämfört med halvintegrerade.
Med tiden kommer den tröttna. Husbilen ”hänger” då över framhjulen. Komforten minskar, vägljudet ökar och det blir mer skrammel från bodelen. Försämringen sker mycket långsamt och som ägare är det enkelt att gradvis vänja sig.
Eftersom fjädrarna alltid är under belastning kan man använda tid som ledtråd för när det är dags att byta. På helintegrerade husbilar 10 år eller äldre är det troligen dags. Halvintegrerade klarar sig 3-5 år längre.
En okulär besiktning brukar ge snabbt besked. Man ser om bilen ser tung ut fram.
När man ska byta framfjädring kan man välja original fjäderben eller ett som är specialutvecklat för husbilar. Det finns ett antal att välja bland. De flesta använder en dämpare lik originaldämparen, med en fjäder som är kraftigare, har annan karaktär eller är både kraftigare och har annan karaktär.
Det är vanligt att man gör husbilsfjädrarna progressiva. Med det menas att de är mjukare i början men styvnar vid högre belastning. Man ser detta då en progressiv fjäder har mindre diameter på de översta varven.
AL-KO har tagit fram ett fjäderben de kallar ACS. Vi har testat det och det är en stor skillnad mot original. Istället för att jag beskriver det kan du läsa vårt test här.