Denna vecka är Alltomhusbilen på besök hos Winnebago i Iowa. Vi tittar på tillverkningen och gör ett fricampingtest av världens första helt elektrifierade husbil – Winnebago eRV2. Inte bara har den elektrisk drivlina, allt i bodelen är eldrivet. Ett mycket intressant koncept som gett mig en ny syn på husbilars elektrifiering.
Av Stefan Janeld
Det kommer en full testrapport och en mycket omfattande artikel om fabriken efter midsommar.
Winnebagofabriken liknar mer en mindre stad än en husbilsfabrik. Jag har besökt många husbilsfabriker, men ingen som denna. De gör i princip allt utom chassierna själva. De formgjuter, pressar metalldetaljer, extruderar aluminium, skär plåt med laser (5 industriella laserskärare!), producerar alla madrasser, kuddar, gardiner, klädslar som ska in i bilarna. I deras mallregister för bockade plåtbitar finns 80 000 mallar.
Man är också duktiga på att anamma nya tekniker och nya material. I Europa har vi ofta uppfattningen att amerikanska husbilar är enkla produkter som massproduceras på billigast möjliga vis. Det gäller inte Winnebago. På många områden ligger de före oss i Europa. Inte minst på materialsidan och tillämpningen av litiumtekniken.
På resande fot
När jag skriver detta befinner jag mig på en camping utanför Rochester i Minnesota. Det är ca två timmar från Winnebagos fabrik. Men det tog längre än så att komma hit eftersom vi behövde göra två laddstopp. Vi hade säkert klarat det med ett laddstopp. Men vi visste inte om campingen skulle ha laddmöjlighet så vi fyllde på innan vi kom hit. I onödan visade det sig ty laddstolpen är på 50 ampère.
Min reskamrat är Chris Bienert, utvecklingschef för Winnebagos plåtisar. Han åker i en prototyp av en kort plåtis baserad på Dodge Promaster (Fiat Ducato) som ska presenteras för amerikanska handlare senare i höst.
Jag hoppas att jag med denna lilla aptitretare väckt er nyfikenhet.
