I somras åkte jag ett par veckor i en Eriba Car 600 som jag döpte till Lilla Blå. Nu har det fallit sig så att jag återigen umgåtts med bilen ett par veckor. Jag skulle nämligen besöka Truma i Putzbrunn utanför München för ett köldkammartest. På vägen dit passade jag på att turista lite. Använda kameran till annat än att fota husbilar.
Det blev en härlig resa som jag vill dela med er läsare.
Av Stefan Janeld
Ska man åka från Stockholm till München finns ett antal alternativ. Jag valde att ta båt från Nynäshamn till Gdansk i Polen. Dels för att det kortar ner resan med ungefär 80 mil. Men främst för att jag en tid velat se Gdansk. Dessutom passade det bra att ta den vägen för från Gdansk är det naturligt att åka via Berlin till München. Jag har sett en hel del av Tyskland, men Berlin var en vit fläck.
Hemresan från München var i princip en lång transportsträcka. Men jag gjorde en avstickare. Jag åkte till Glückstadt. Trogna läsare kanske minns att jag av en slump snubblade över denna lilla pärla vid Elbes mynning i våras. Då var jag lite stressad och besöket blev kort. Denna gång tog jag mer tid på mig.
Vi tar orterna i den ordning jag besökte dem.
Gdansk – hit kommer jag tillbaka
Gdansk har varit en plats jag alltid lämnat så fort färjan anlöpt. På väg till annan plats i Polen eller Tyskland. Men när jag besökte Affinity fabriken i Ozorkow tyckte deras VD, Jacek, att jag borde tagit tid att se Gdansk. Han beskrev staden på ett sätt som fastnade, så när jag nu fick chansen tog jag den. Och det är jag glad för.
Det började dock med lite navigeringsstrul. Jag hade spetsat mig på en gratis parkering nära centrum. Men navigatorn var inte meddelad att en bro var stängd. När jag kom till denna bro blev jag därför tvungen att klara mig utan navigatorns hjälp. Ty den vägrade hitta annan väg till målet. Blev en del körande på stenbelagda bakgator, förbi hus i stort behov av kärlek och en och annan tveksam U-sväng innan jag nådde fram till en bro som kunde ta mig till andra sidan kanalen. Väl på andra sidan fick jag hjälp av navigatorn igen.
Parkeringen är ingen höjdare. Den är otroligt sliten och man kan inte räkna med att stå i våg på alla platser. Det rullar även en hel del tung trafik genom den. Men! Den är gratis, ligger på gångavstånd från centrum och det finns toaletter och soptunnor. Dessa tillhör förvisso gästhamnen men går att använda.
Jag hade planerat att stanna ett dygn. Men det blev två. Helt enkelt för att Gdansk var så otroligt trevlig. Att solen öste ner från klarblå himmel gjorde inte saken sämre. Att i oktober sitta i solen och dricka en kall öl på kajkanten är livskvalitet.
Jag vet ingenting om Gdansk, promenerade runt i staden med kameran i handen och fotade det jag fastnade för. Så tyvärr kan jag inte berätta något vettigt om bilderna jag tagit. Och högst troligt har jag inte fotat det man borde.
Klicka för större bilder och bildtexter.
Berlin – för mycket DDR känsla
Det är en rejäl dagsmarsch från Gdansk till Berlin. Jag delade upp resan i två etapper. Mycket för att det i Polen var vägarbeten som gjorde att det tog längre tid än vanligt.
När jag körde in i Berlin på lördagsmorgonen hade det soliga vädret övergått i ösregn. Min ursprungliga plan var att parkera husbilen och ta en lång promenad. Men regnet satte P för detta. Istället lekte jag turistbuss mellan sevärdheterna. Men tappade raskt intresset.
Känslan var väldigt mycket ”betong DDR”.
Troligen hade det varit annorlunda om solen lyst och jag kunnat promenera i parker och tagit en båttur på Spree. Men efter fyra timmars sightseeing tröttnade jag och gav mig ut på A9 söderut.
München – Nümphenburg var imponerande
När man knappar in München i navigatorn styr den mot centrum. Det var jag nöjd med. Men borde kanske tänkt efter före. Ty att köra inne i altstadt (Münchens gamla stan) var en utmaning. Det är trångt och väldigt mycket folk. Dessutom anlände jag precis efter att Oktoberfest avslutats. Jag irrade runt en stund men gav ganska snart upp.
Droppen var när jag av misstag hamnade vid infarten till ett underjordiskt garage med 2 meter i takhöjd, Lilla Blå är 2,67 meter hög… Blev en U-sväng som jag gissar föranledde en hel del svordomar i bakomvarande bilar. ” verdammter Tourist, lerne Schilder zu lesen!” Typ. Men ingen tutade och eftersom Eriba Car har en snäv svängradie blev det bara ett omtag. Så jag stal inte mer än 30-40 sekunder från mina medtrafikanter.
Efter U-svängen hittade jag en lugn plats där jag kunde ställa mig och konsultera Google om vad som finns att se runt München. Jag fastnade för Schloss Nümphenburg. Och det är jag glad för.
Här finns gott om plats att stå, gratis dessutom. Kan tänka mig att man skulle kunna övernatta här, men är inte helt säker. Jag valde att stå en bit från slottet. Helt enkelt för att jag ville ta bilder på håll för att successivt ta mig närmare. Det regnade fortfarande, så jag hade paraply i ena handen och kamera i den andra. Den starka vinden försvårade och jag såg nog inte helt graciös ut. Men jag fick en hel del fina bilder och var mycket nöjd med mitt besök.
Mest nöjd var jag nog ändå med att jag hade varit förutseende nog att ta med mig extra skor på resan ty efter ett par timmars traskande genom slottsparken var mina Skechers genomvåta. De torkade dock snabbt när de stod framför värmarens utblås vid skjutdörren.
Glückstadt – här trivs jag
För ett halvår sedan hade jag ingen aning om Glückstads existens. Men när jag i somras letade nattläger föll blicken på stadens namn och jag kände direkt att jag måste åka dit. Väl där var kärleken omedelbar. Eller, ja, kanske inte omedelbar. Den första ställplatsen var mer en rivningstomt. Men jag fann snabbt en magisk plats ute på piren i hamnen där jag njöt av en av de vackraste solnedgångar jag sett.
Nu var jag tillbaka för att stå på samma plats och se höstsolen gå ner över Elbes mynning. Men jag blev snuvad på den upplevelsen. Ty man hade blockerat vägen till ställplatsen på piren. Så rivningstomten var enda alternativet.
Till min glädje kunde jag konstatera att man rustat upp ställplatsen. Installerat belysning, klippt gräset, iordningställt asfaltsytorna. Det var nu en riktigt inbjudande plats att stå. Det ryms ledigt ett femtiotal husbilar här. Och det kostar inte en enda Euro.
Med kameran i högsta hugg gick jag på upptäcksfärd. Höstfärgerna sprakade mot en allt gråare himmel. Inte deppigt grå, mer sådär dramatiskt djupgrå som den bara blir när solen är låg och skiner med ett gyllene sken. Som fotograf är det ljusförhållanden man drömmer om. Har man tur får man uppleva det en eller två gånger på ett decennium.
I Glückstadt är det gott om små restauranger, butiker som säljer lokal konst och en hel del krimskrams. Villorna har böljande halmtak och korsvirkeshusen är legio. I småbåtshamnen var de flesta segelbåtar redan avmastade inför vintervilan. Till min förvåning var det fortfarande prunkande blomster i rabatterna som omger den lilla kanalen som rinner genom centrum.
