Efter nästan tre veckor och trehundra mil är det dags att lämna tillbaka den Kabe Novum 750 LGB som varit mitt resesällskap. Det med visst vemod, jag har bott och åkt i hög komfort och stortrivts. Kunde lätt stannat ute ett par veckor till.
Av Stefan ”Stor Snubbe” Janeld
Vill börja med att säga att denna resa inte har varit ett test av Kabe Novum. Jag kan inte förhålla mig objektiv till en husbil som jag umgåtts med en längre tid. Vill du ha en objektiv åsikt om bilen hänvisar jag till det test jag gjorde för några år sedan.
Nästan ingen fricamping
Det har varit en lite annorlunda resa denna gång. Vanligtvis fricampar jag helst. Men i Holland är detta strikt förbjudet. Jag har därför fått stå på ställplatser i princip varenda natt. I början kände jag ett motstånd mot detta, men det försvann snabbt. Att säga att det är gott om ställplatser i Holland är en underdrift. Det svåra är att välja.
Min urvalsprocess var att avstå campingar och fokusera på ställplatser. Gärna vid vatten. Då Novum har vattenburen värme är elpatronen väldigt effektiv, så jag har även prioriterat att ha tillgång till el. Ibland är det 16A i stolpen, då kan man fläska på med 3kW. Andra gånger har det varit 8A, då har jag kört värmaren på 1 kW. Vanligast har 10A varit, då väljer jag 2kW.
När jag kört på 1kW har jag startat värmaren på gasdrift för att få upp värmen snabbt. Sedan underhåller jag värmen ombord med elpatronen. Har fungerat hur bra som helst.
Det har inte varit jättekalla nätter, som kallast 2-3°C. Men det har blåst, det kyler ut en välventilerad husbil ganska snabbt. Men Kabe skickar med ett isolertäcke att hänga på instrumentbrädan, den stoppar draget från pedalerna och ventilationsöppningarna. Jag stänger även ventilationsöppningarna på instrumentbrädan.
Har fungerat utmärkt. Aldrig att det varit under 21°C ombord.
Bekväm bostad
Överhuvudtaget har tillvaron i Novum varit väldigt bekväm. Sängarna har utmärkt komfort, badrummet är rymligt, köket större än jag har behov av och dinetten är ett utmärkt kontor.
Det kanske mest imponerande är bilens väguppträdande. Kursstabil, inga resonansljud som stör färden, fjädringen sväljer såväl långa som korta ojämnheter utan att det rister eller slår.
På vägen hem hade jag sällskap av stormen Dave de sista 20 milen, inte ens den gode Dave kunde få Novum ur kurs. Men sidvindsassistenten aktiverades någon gång. Vilket jag önskar den inte gjort, för den behövdes inte, mest blev jag överraskad av att bilen helt plötsligt bromsade. Kort sagt var sidvindsassistenten läskigare än den kraftiga sidvinden.
Dyra droppar
Jag har prutat på min normala marschfart. Helt enkelt för att dieselpriset många gånger passerat 30 kr/liter. Att ligga efter lastbilarna har gjort att färddatorn angivit en räckvidd mellan 742 – 833 kilometer när jag tankat fullt. Inte illa ur en 65 liters dieseltank.
Att bilen har en så pass liten tank är för att detta är 3,5 tons versionen på lightchassi. Köper man den på heavychassi är tanken på dryga 90 liter.
Korta avstånd
Att ta sig ner till Zeeland i Holland är en resa på ungefär 130 mil. Men när man väl är där är det korta dagsetapper. Det gör att man får ut mycket av dagarna. Man kan starta med en timmes åkande och sedan spendera hela dagen på destinationen för att avsluta med några minuters färd till närmaste nattläger. Och det är alltid nära till nattläger. I alla fall så här pass tidigt på säsongen.
Jag minns att jag i maj för ett par år sedan hade svårare att hitta ledig plats på ställplats eller camping. Men om man planerar sin resa och förbokar är det inga problem.
Annan vägkultur
Att köra husbil i Holland är enkelt. Men det är inte alltid gott om plats. Lämnar man de större vägarna är det ofta bara en fil omgiven av två cykelfiler. Dessa är i rosa asfalt. Får man ett möte måste båda fordonen ut i cykelbanan för att man ska kunna mötas. Det kan ibland ta lite tid innan cykelbanorna är lediga. Och det krävs att man har god koll på döda vinkeln.
Ibland leder de stora vägarna in i små samhällen och det kan bli en hel del åkande på smågator innan man kommer ut på andra sidan samhället. Inte sällan via ett stort antal rondeller. Holländarna gillar rondeller nästan lika mycket som fransmännen.
Ett par gånger trodde jag att jag åkte mot färdriktningen, ty på vänster sida står personbilar parkerade med fronten mot mig. Och gatan är för smal för två bilar att mötas. Men så ser man att inte alla personbilar pekar åt samma håll och förstår att det är en dubbelriktad gata, en smal sådan. Får man möte får man svänga åt sidan när det finns möjlighet, detta sker alltid i samförstånd. Den som har närmast till en liten ficka viker åt sidan. Efter några dagar har man vant sig och märker att det fungerar utmärkt. Även om det går emot mitt svenska ordnings- och trafiksäkerhetssinne.
Mycket var stängt
Jag skulle nog rekommendera att åka lite senare än jag gjorde. Inte för att det var blåsigt och regnigt, det kan det vara även senare på våren. Men mycket var stängt. De enorma kyrkorna jag skulle velat titta in i var stängda. Likaså var många muséer och utställningar. Muséer är det gott om. Inte alltid stora. Kan vara en bunker från andra världskriget, en väderkvarn eller ett hus där en känd person bott.
Oftast fick jag veta att man öppnar efter påsk. Detta gäller även en del campingar och ställplatser.
