Två till priset av en
I standardutrustningen till denna Liner ingår en personbil av typ Smart. Du får alltså två bilar till priset av en. Låt vara att prislappen är tyngre än de flestas ekonomi mäktar bära.
Jag vill från början varna för att detta test är ovanligt fritt från kritik. Inte för att allt ombord är perfekt, ty det är det inte. Men att kritisera en bil där köparen styr utförandet är liksom meningslöst.
Text och foto Stefan Janeld
Franska Le Voyageur har gjort en smått otrolig resa de senaste åren. Från att vara en helt fransk angelägenhet med en produktion på hundratalet husbilar per år. Har man ökat produktionen tiofalt och tagit sig in på de flesta marknader i Europa. Inte minst i Sverige har man charmat många nya kunder.
Nyckeln var att bredda sitt sortiment. Från att bygga enbart på Mercedes Sprinter har man idag övergivit detta chassi till förmån för Fiat Ducato, Iveco Daily och Iveco Eurocargo.
Men jag blir inte förvånad om man lanserar en serie även på Mercedes Sprinter nu när den kommit i nytt utförande.
I Le Voyageurs Liner serie finns idag hela fjorton modeller. Varav åtta med bilgarage. Testbilen är den minsta av dessa. Storasyskonen byggs på Iveco Eurocargo och är mellan 10 och 11,5 meter långa. Vill man inte ha bilgarage finns modeller som rymmer en ATV i garaget istället.
Man kan tro att Le Voyageur är noviser när det gäller denna typ av husbil. Icke så!
Koncernsyskonet RMB har haft liknande modeller i sitt modellprogram i många år.
Dessa har sålts som Le Voyageur i Frankrike.
Nu har Pilote Gruppen helt slutat sälja husbilar med RMB:s logga i fronten, till och med i Tyskland. Den övre premiummarknaden är helt förbehållen Le Voyageur. Så egentligen är detta en känd spelare i ny kostym.
Överraskar på vägen
Det är en respektingivande pjäs. Hög! Men bakom ratten krymper intrycket. Jag sitter lägre än förväntat. Med massor av luft mellan huvudet och taksängen.
SKA-stolen är mycket bekväm och den stora ratten är bekväm att hålla i. Luftfjädrat chassi sväljer ojämnheterna på den isiga vägen. Men i första rondellen slår reptilhjärnan till, bilens höjd gör sig påmind. Man får ta det nätt för att det inte ska kännas svajigt.
Med lite högre lufttryck i luftfjädringens bälgar blir uppträdandet mer stabilt. Det är en enkel sak att justera trycket med reglaget vid förarplatsen. Komforten blir inte nämnvärt lidande.
En tung husbil med stor frontarea kan förväntas vara lite trött. Så när jag ska ut på motorvägen via en, för en så pass stor bil, kort påfart trycker jag gasen i botten. Målet är att komma upp i 90 km/h innan påfarten tar slut. När jag tagit plats i högerfilen kastar jag ett öga på hastighetsmätaren och ser att jag passerat 110 km/h.
De 205 hästarna är i överraskande god form.
Den åttaväxlade automatlådan tämjer dem inte nämnvärt. Jag kör på lådans ECO läge, det finns även ett Power läge, men det behövs inte. Möjligen att man kan behöva det med fullastad bil i kraftigt motlut.
Under gaspådrag väsnas motorn en hel del. Onödigt mycket kan jag tycka.
Jag lägger mig i 90 km/h, husbilslunk. Varvtalet sjunker till knappa 2000 och det blir behagligt tyst ombord. Vind- och vägljud stör inte alls. Från bodelen hörs inte ett knäpp.
Från förarplatsen har jag full koll på framfarten. Navigatorn påminner mig ljudligt om rådande hastighetsbegränsning. Backspeglarna är stora och stabila. Trots att jag sitter relativt långt in i bilen får jag snabbt en god känsla för bilens placering på vägen.
Jag saknar små filialspeglar som visar de främre hörnen, de underlättar i manövrering på små ytor. Bakändan har man full koll på via den tydliga backkamerans stora skärm.
Det är en lättkörd husbil trots de rejäla yttermåtten.
Kompetent vinterbil
Rymligt dubbelgolv där VVS system och teknik hålls varmt. Tjocka väggar, luftspalter bakom möblerna, kondensavvisande textiltapet och ett vattenburet värmesystem draget ända fram till pedalstället gör vinterkomforten god ombord. Det finns till och med boosterfläktar som blåser varmluft på förarens och passagerarens fötter vid behov.
En värmeväxlare utnyttjar motorn kylvatten för att värma bodelen under färd. Detta ska man dock vara lite försiktig med. Dagens moderna dieselmotorer genererar inte särskilt mycket överskottsvärme. Det finns alltså en risk att motorn inte når korrekt arbetstemperatur. Något man får hålla koll på.
Bakhjulsdrift med tvillinghjul (fyra drivhjul) greppar bra i såväl djup snö som på isig väg. Det kan jag efter detta test skriva under på.
Bilgarage kräver sin tribut
Totalvikten är 7 490 kg, med en lastvikt exklusive tillvalsutrustning på 1 490 kg. En Smart väger 880 kg. Kvar blir 610 kg för packning, mat och dryck. Räcker för de flesta, även barnfamiljer.
Det finns plats i dubbelgolvet för en del skrymmande ting. Men något garage att packa i finns inte. Bilen tar hela utrymmet i anspråk. Nu har ju även en Smart en del utrymme i bagageluckan, så den som vill kan ju använda det.
I bodelen är det rymliga överskåp och i säng och soffors socklar praktiska lådor. Under en lucka i golvet ett djupt utrymme. Bredvid sängen garderober, men låga sådana. I badrummet en stor fullhöjds garderob.
Normalt i en bil av denna storlek är det mer plats för packning. Men ska en personbil tas med på resan måste något offras. Det ligger i konceptet.
Jag tycker
Le Voyageur lockar med en inredning som känns väldesignad men inte överdesignad. Diskret lyx känns som en passande beskrivning. Allt man förväntar sig av en husbil i denna klass i form av kvalitet och kompetens lever den upp till.
När man köper en Liner betalar man inte främst för mer boyta, det finns lika långa husbilar byggda på Fiat, man betalar för bilens kompetens. Det starka chassiet, gedigna snickerierna och de rejäla, lättservade, installationerna.
Jag skulle kunna klaga på att det inte är en vettig hall ombord. Men min kritik skulle falla platt eftersom Le Voyageur ordnar en hall om du så önskar. Du som kund har här stort inflytande över bilens utförande. Den byggs av hantverkare, inte montörer, och det betyder att de kan snickra till det mesta. Bredare säng, större badrum, mindre kök. Ja, ni förstår. Är det något ni värjer er emot ombord är det bara att säga till.
En sak jag hade bett om, förutom en hall, är fast gasoltank. När alla andra tankar, inklusive toatanken, är så väl tilltagna känns två P11:or inte i nivå med bilens långfärdsambitioner.
Kortsagt: Ni som letar husbil att åka långt och länge med och vill ha friheten det innebär att ha en personbil i garaget har här ett riktigt trevligt alternativ.
Jag gillar
Kvalitetskänslan
Utrustningsnivån
Köket
Drivlinan – stark, växlar mjukt
Komfort under färd
Köregenskaper på vinterväg
Möjlighet till individanpassad bodel
Välplanerat värmesystem
Jag önskar
Bättre dämpat motorljud under acceleration
En hall (det får jag om jag beställer)
Fakta
- Modell Le Voyageur Liner 9.3 QD Car
- Ursprungsland Frankrike
- Chassi Iveco Daily 70c
- Motor 50C 3,0L, 205 hk
- Vridmoment 470 Nm
- Växellåda 8 växlad automat
- Totalvikt 7 490 kg
- Max last 1 490 kg (oräknat extrautrustning)
- L x B x H 929 x 238 x 335 cm
- Invändig höjd sittgrupp och kök 209 cm
- Bränsletank 170 liter
- Vattentank 300 liter
- Gråvattentank 250 liter
- Toatank 150 liter
- Pris testbil inkl Smart Car: 3 599 800:- (introduktionspris)
- Ord pris: 3 807 900 kr
- Hemsida: www.levoyageur-husbil.se
- Vi lånade bilen av Skoklosters Husbilar i Bålsta
Utrustning testbil
ABS, antisladd, antispinn, AC motor, farthållare, elspeglar, centrallås, CD, GPS, backkamera, avtagbar ratt, hydrauliska stödben, helluftfjädring, gasfjädrade framstolar, kylskåp, separat frys, ugn, 2 lågors gasolspis, köksfläkt, hiss till kaffemaskin, eltrappsteg, mörkläggningsgardiner, elmarkis, skinnklädsel, vatenburen värme med värmeväxlare, parabol, TV, DVD, keramisk toalett med hackverk, solceller 3×140 W, inverter 1800 W, skinnklädsel.
