Dethleffs Globeline t7043

Med 184 dieselkusar, automatlåda och farthållare krymper Europa rejält. Dagsetapper på femtio eller sjuttiofem mil är snabbt avklarade. Glöm skumpiga högerfilen på autobahn, med Globeline lägger du dig i bekväma mittfilen. Gasfoten får vila då farthållaren gör jobbet. Omkörningar går i ett naffs, påfarter är aldrig för korta och du slipper känna bakomvarande chaufförers frustration i uppförsluten.

Av Stefan Janeld

Jag har stora förväntningar på denna bil. Mercedes är heta igen på husbilsmarknaden. Främst tack vare det nya låga AL-KO chassit med bred spårvidd. Tidigare har det funnits fog för kritik då Mercedes eget chassi är högt och smalt. Viss kritik kvarstår. När jag kliver ombord bakom ratten känns bilen smal över axlarna. Jag sitter väldigt nära dörren. Armstödet på vänster sida ligger dikt an mot dörrsidan. Armbågen finner en naturligare viloplats i ramen till mörkläggningsjalusin. Sittställningen är lite för hög för min smak. Synfältet hamnar i rutans överkant. Dessutom är stolen smalare än förväntat. Sista plumpen är en något tunn rattkrans, jag tycker om köttigare rattar (Oops! Rodnar lite, men jag kan inte beskriva det annorlunda).

På vägen glömmer jag snabbt dessa tillkortakommanden. Faktiskt glömmer jag helt att jag kör en husbil. När jag ska ut på Nynäsvägen för att mäta kupéljudet ser jag hur en Golf ligger och pressar bakom mig, han letar omkörning och vill verkligen visa att han ogillar att ligga bakom trötta husbilar. Jag trycker till med högerfoten och han blir snabbt en liten prick i backspegeln. Jag tycker mig höra hur hans haka trillar ner i knät. Hur kul som helst!  Det här är en verklig körmaskin som antar vilken utmaning som helst. Förvånande är att det krävs 2100 varv för att hålla 90 kilometer i timmen. Fiats 130 hästars maskin tarvar endast 2000 varv. Här finns garanterat kraft för en annan utväxling men av någon anledning har Mercedes valt att inte nyttja vridmomentet. Ljudisoleringen kan förbättras. Dålig asfalt märks omedelbart genom ökat buller. Inte tröttsamt högt men likväl onödigt högt.

Utrustningsnivån lämnar inget i övrigt att önska. Klimatanläggning, elhissar, elspeglar, farthållare, automatlåda, två drickahållare, värmedämpande rutor, plats för mobiltelefon och ett stuv på toppen av mittkonsolen. Jag saknar stereon men det skickar säkert handlaren med om du ber snällt. Högtalare och kablar är förinstallerat. Glädjande är att det är väl sörjt för säkerheten. Dubbla airbags, antispinn, ABS, antisladd, bromskraftsförstärkare är allt man kan begära. Här förklaras en stor del av priset.

Eftersom det är chassit i fokus så drar jag till skogs med bilen. Här ska testas! In på en grusväg som ser ut som en grevéost. Det rister i inredningen, resonansen är inte klädsam men chassit sväljer det mesta och färden är inte skumpig. Jag tar mig ur skogen till en sträcka dålig asfalt, lappad och lagad efter en längre tids eftersatt underhåll. Chassit klarar uppgiften, men inredningen klagar lite även här. Jag tolkar det som att chassit är något hårt satt eller snarare  att bodelen är lite för lätt. Bilen är helt tom. Man får lasta 750 kilo. Hur som helst är chassit en trevlig bekanstskap, tvära kurvor och rondeller tas med bravur utan lutning trots att jag provocerar med högre fart än min bilskolelärare hade ansett lämpligt.

Inne i bilen är köket det som sticker ut mest. Det är ett så kallat ”frauen küche”. Ett resultat av en särskild kvinnobil som Dethleffs tog fram i samarbete med just kvinnor. Köket blev så lyckat att alla Dethleffs bilar har varianter på temat. Det som är speciellt med köket är lådorna som ersatt skåpen. Ger bättre överblick. Även den flexibla avställningsytan är en smart detalj. Locken över spis och ho är delade i olika delar. Använder man bara en brännare så öppnar man locket över just denna brännare. I övrigt är spisen avställningsyta. Smart och mycket enkelt.

Inredningen känns varm och mysig. Små fina detaljer bryter av och skapar harmoni. Lampor överallt, inga problem att få mysbelysning. Takluckor ger ljusflöde och ventilation, det finns sex stycken! Ett glasvitrin lättar upp. Kvalitetskänslan är hygglig men övertygar inte helt. Mycket plastdetaljer vittnar om onödig spariver. Den grova textilen i klädseln känns bra, den paras med konstläder och resultatet är lyckat. Jag får bra plats i dinetten. Kan sitta mot bordet och tvärs. Den längsgående soffan är trevlig  men knappast mysig. Mysfaktorn i de lite för smala pilotstolarna vill inte infinna sig riktigt, jag saknar en djupare sits och pösigare rygg. Att sitta ”på” en mysfåtölj är inte rätt. Jag vill sitta ”i”.

Bordet är smalt och jag har svårt att se sex tallrikar, sex glas och karotter med mat få plats. För två är det gott om plats. Dinetten är bäddbar, men bara som nödlösning. Gott så!

Toaletten är duglig. Toasittsen fungerar som rumsavdelare. Det gör det lite trasligare att röra sig i utrymmet. Hade sitsen suttit längst in istället så hade det känts rymligare. Inget fel på funktionen dock. Duschkabinen är lite för låg, fullt godkänt är 195 centimeter, här är 186 centimeter.

Sängen får knappt godkänt. 130 centimeter och avsmalnande i fotändan är på gnällen. Men madrassen håller god klass. Kallskum ger bra stöd och blir varken för varm eller kall. Under bädden finns stuv åtkomligt utifrån och inifrån. Just stuvutrymmen är det lite sämre med i bilen. Man måste vara en van resenär för att få plats med det man behöver. Koffert bak?