Med en prislapp på knappa 250 000 kronor – och en inredning som behöver byggas om inför natten – lämpar sig bilen bäst för det yngre paret.

Testad av Stefan Janeld och Björn Genberg

Planlösningen är annorlunda i det att den saknar fasta bäddar. Möbleringen består av en dinette mitt i bodelen med kök och toa bak i bilen. Resultatet är en kort bil, i det här fallet fem och en halv meter. En första okulär besiktning av bilens exteriör imponerar. Inte en rostfläck, inte en bula, inte ens ett stenskott på motorhuven, ingen antydan till rost i hjulhusen. Lacken blänker efter tio år och 7 000 mil. Imponerande!

Färden går mot fågelsjön Tåkern. Känns som ett färdmål passande den lilla bilen. Viker av E4 mot Väderstad och tar en underbar lunch på det lokala caféet. Väl värt omvägen att svänga av E4:an för att slippa snabbmatskäket. Det är inte direkt väl skyltat. Ligger i korsningen vid kyrkan.

De 105 hästkrafterna räcker bra upp till motorvägstempo. Segdragningsförmågan är bra, mycket bra till och med. Mellan fyrtio och sjuttio kilometer i timmen kan man utan vidare ligga på fyrans växel. Det gör bilen smidig att köra på smala, kurviga vägar. Som de som leder till Tåkern. Den är dock ingen raket från stillastående. Känns trött på låg växel. Surrar mest. Lådan är lätthanterad, lägena logiska. Bilden av en god färdkamrat hade varit fullständig med en smula bättre komfort i förarsätet. Jag sitter högt på en för kort dyna. Armstöd saknas. Ryggstödet välver bakåt i överkant och nackstödet hamnar långt bakom huvudet och blir oanvändbart. Jag hittar ingen riktigt avslappnad körställning. Men – sådan var komforten i transportbilar på 1990-talet.

Säkerheten är hämtad från stenåldern. Airbags? Antisladd? Antispinn? Nix. ABS är det enda som erbjuds. Även utrustningsnivån i kupén år påver. Manuella fönsterhissar, manuellt manövrerade backspeglar, ingen AC, ingen farthållare. CD finns, alltid något.

Det bästa med bilen är dinetten. Stor! Man sitter bekvämt. Två personer kan verkliga kura upp och mysa. Med öppen skjutdörr sitter man mitt i naturen. Vi blir sittande ett tag och super in känslan. Varför trivs vi så bra just i denna bil? Jo, dinettens  placering skiljer sig från andra modellers. Dinetten brukar vara av typen halvdinette, framskjuten så att man utnyttjar snurrbara framstolar. Det gör att man sitter lite ocentrerat i förhållande till skjutdörren. I denna bil sitter man mitt för dörren. Känslan är helt annorlunda. Kökets placering bak i bilen bidrar till öppenheten. Normalt placerat ut i halva dörröppningen skymmer det utsikten i viss mån.

Toautrymmet är litet, men fungerar. Passagen till köket är smal, man går på tvärsen till köket. Kylen är lågt placerad och sitter trångt till. Allt pekar mot en yngre publik. Festivalbesökare, adrenalin-sportare, naturmänniskor. Om jag ägde bilen blev det min och sönernas hemvist under veckändans fisketurer. På vardagarna fick den tjänstgöra som familjebil. Det finns fem bältade platser i färdriktningen, tre i bredd i dinettens framvända soffa. Två erbjuds midjebälte men den närmast fönstret får trepunktsbälte. Tar man bort bordet ryms ett  soffpaket från Ikea.