Har alltid känt mig som mest hemma i enklare husbilar. Ni vet, de där som många fnyser åt och tycker är på tok för enkla i både kvalitet och kompetens. ”De duger i södra Europa, men här i Sverige kräver våra vintrar en rejäl vinterhusbil.”
Har funderat en del på varför jag lockas av dem. Jag är ju egentligen en person som uppskattar hög kvalitet och kompetens. Är svårt intresserad av värmesystem, isolering, byggmetoder, chassiförbättringar.
Men jag tror jag nu ringat in vad det är som lockar mig med de enklare husbilarna.
Av Stefan Janeld
Vad är en enkel husbil? För mig är det en husbil där tillverkaren inte fokuserat på avancerad interiördesign och exklusiv utrustning. I alla fall när det gäller vanliga husbilar. Men till de enkla husbilarnas skara räknar jag också campingbilarna. De små med popup-tak. Tänk VW California. Även många plåtisar är enklare skapelser.
Enkla att ta till sig
När priset ska hållas nere kan tillverkarna inte göra saker särskilt avancerade. Det betyder att man som användare har mindre att klura ut. Det är även mindre som kan gå fel eller gå sönder. Tillverkarna förlitar sig på traditionella lösningar och traditionell teknik. Sådant som fungerat i alla år.
För många kan detta vara trist. Kännas omodernt. Men för mig är det rogivande.
Går något sönder är det inte hela världen
Jag har åkt husbil med hundar och ungar. Det sliter. Hundarna sliter inte så mycket. De smutsar mest ner. Men barn, jösses. De kan förstöra saker man inte ens tänkt skulle gå att förstöra. Som att häva sig upp på bordet så att det lossar från väggen. Sitta och rita och inte bry sig om att pappret tar slut, man ritar glatt vidare på bordsskivan.
Om fönstret inte vill stängas för att man inte lyft det tillräckligt för att lossa spärren kan man ju alltid ta i lite extra.
Värdeminskningen är låg i kronor räknat
Kanske den minst relevanta av mina anledningar. Ser man till de senaste årens prisutveckling har väldigt få husbilar tappat särskilt mycket i värde. Många gånger får man hela köpesumman tillbaka på en 5-7 år gammal husbil.
Men det är inte normalläget. Innan pandemi, komponentbrist, inflation, ränteökningar och allt annat elände vi genomlevt de senaste fem åren tappade en husbil ungefär 30-35% på fem år. På en exklusiv husbil kan det motsvara en miljon kronor. Enkla husbilar har inte den fallhöjden.
De känns som ett smartare val
Erkänner, det luktar hybris lång väg. Men jag känner att jag med min erfarenhet från många husbilar, många fabrikat, många fabriksbesök och oräkneliga samtal med andra husbilister kan sniffa fram pärlorna bland de enkla husbilarna.
Jag har samma utsikt, samma motor, samma vattenpump, samma kylskåp, samma väder. Kort sagt samma upplevelse och komfort som i betydligt exklusivare husbilar. Men för en väsentligt mindre slant.
Jag vet. Det är som i Triss reklamen. När man inga pengar har lockar inte förstaklassbiljetten på flyget. Alla kommer ju fram samtidigt. Men när man har pengarna är det en helt annan upplevelse att flyga första klass och man tycker det är väl spenderade slantar.
Man kanske ska börja köpa en Trisslott då och då…
Mer anonyma
Exklusiva husbilar lockar nyfikna. Särskilt om bilen dessutom har lite storlek. Finns mycket att prata om. Vilket många också vill göra.
Icke så med en enklare husbil. Den lockar inga nyfikna och om det trots allt blir ett samtal om bilen är det som regel kort. Helt enkelt för att det inte finns så mycket att säga.
Kanske är detta det främsta skälet till att jag trivs så bra i enkla husbilar. Jag får vara ifred.
Öppningsbilden är en Rimor Katamarano Sound. Kanske den enklaste husbil jag testat genom åren.
