Förarmiljön är renare än i Fiat, men plastigare. Allt sitter logiskt placerat och jag justerar snabbt och instinktivt in alla reglage. Ratten är inte justerbar i längsled. Stolarna har mängder av inställningsmöjligheter, jag sitter utmärkt efter en stunds ryckande. Bättre än i Fiats. Stolarna är fasta i hullet, relativt djupt skålade – jag sitter ”i” stolen, inte ”på” som i Fiat.

Det första som slår mig är motorljudet – eller snarare bristen på. Det låter personbil. Ett vinande turbinlikt ljud är det mest framträdande. Väg- och vindljud hörs mer än vanligt, naturligt med så pass tyst motor. Motorn är fyrcylindrig, 2,3 liter stor och 150 hästar stark. Lådan är manuell med sex växlar framåt. Utväxlingen kräver lite mer gas för att få rull på ekipaget jämfört med Fiat. Finlir på tvåans växel ger snabbt tjuvstopp – om man inte gasar och sliter koppling. I nittio snurrar motorn på låga 1 700-1 800 varv (otydlig varvräknare gör att en exakt siffra inte går att ge), lägre än både Fiat och Mercedes.

Trots att motorn anges till 150 hästkrafter och 350 Nm upplevs den inte nämnvärt piggare än Fiats på 130 hästkrafter och 320 Nm. Har Renault växlat bort effektövertaget?

Fiat erbjuder automatlåda blott till sin största motor, Renault har automat till alla motoralternativ utom den allra klenaste. Merkostnad 16 900 kronor. Fiat tar 50 000 kronor extra för automat och trelitersmotor. En motor med betydligt mer knuff än Renaults och därför värd sina slantar. Men är man bara ute efter automatlådan är det dyrt.

Jag styr enkelt in i kurvor och runt hörn. Känslan för bilens placering på vägen är omedelbar. Fjädringskomforten är hög. Mjukare än Fiat men fastare än Ford. Testbilen är försedd med AL-KO Air Topp. En justerbar stödluftfjädring på bakaxeln. Den håller bilen i nivå och lugnar rekylen från bladfjädrarna och kompenserar för det långa överhänget som annars riskerar att ge en nickig gång – i synnerhet med full last i garaget. Framvagnen känns lätt trots tomt garage. Efter avslutad fotosession på en svagt sluttande gräsmatta fick jag svårt att ta mig upp på vägen. Trots att jag försökte smyga på tvåans växel spann jag loss flera gånger. Renault Master finns även bakhjulsdriven och på våra breddgrader är den att föredra. Särskilt vintertid är det skönt med rejält tryck över drivhjulen.

Invändigt går färgskalan åt det grå. Modernt, snyggt och ljust, men knappast ombonat. Mysbelysning till och med i duschen, väl försett med fönster och takluckor – kontakten med omgivningen är god. Med toalett och kök mitt för varandra skapas en getingmidja där inget möte sker: ett offer för stort badrum med väl tilltagen duschkabin.