Jag tar det nätt. Temperaturen pendlar runt nollan. En knapp decimeter snö har fallit under natten. Den har pressats ihop, vägen är såphal. Bilen står på sommardäck. Knappast idealiska förhållanden.

Antispinnsystemet vaknar till liv först när jag startar i motlut och bara under ett fåtal sekunder. Efter en stunds körning inser jag att bilen klarar föret riktigt bra. De nivåreglerande ALC-dämparna från AL-KO håller uppe bakvagnen och hjälper till att hålla vikt över de drivande framhjulen. Det är min enkla förklaring. Säkert spelar även den milda temperaturen in, sommardäcken är inte lika hårda som vore det minusgrader.

Motorljudet är väl dämpat, vindbruset likaså. Men de knaggliga vägarna lockar fram en del missljud från inredningen. Det gnekar och rasslar lite. Högst väsnas förardörren vars insida av hårdplast skallrar. Genom samma dörr sipprar även en del vägljud in.

Drivlinan är det kraftfullaste alternativet, trelitersmotor på 177 hästkrafter och 420Nm kopplad till en halvautomatisk växellåda. De klarar sitt uppdrag och ger en vilsam körning. Tro inte att automatiken har svårt med föret, att den väljer för låg växel och får hjulen att spinna. Icke!

Den som vill spara vikt och pengar kan nöja dig med den mindre motorn på 2,3 liter och 150 hästkrafter.

Utrustningsnivån är god, jag saknar bara backkamera och stereo. Det kostar extra men borde vara standard, ty alla vill ha det. Nu är backvarnare standard, risken att backa in i något är liten. Men backkamera gör att man manövrerar mer exakt och är till större hjälp.

Säkerhetsmässigt erbjuds allt som finns att tillgå – ABS bromsar med bromskraftsförstärkare, antispinn med hillholder, antisladd (ESP), dubbla airbags.

Som brukligt nuförtiden är A-stolparna grova och i kombination med backspeglar av busstyp bildas rejäla döda vinklar. För dagen påhejad av ett snölager som torkarna pressar upp mot förarsidan. Det tar ett tag att säkerställa fri lejd i rondeller och utfarter.