Förarmiljön är mycket överskådlig och översikten i bilens närområde total. Förarstolen niger artigt när jag slår mig ner och reser sig sedan till perfekt höjd. Jag ställer in den med enkla reglage och råkar av misstag aktivera sitsvärmen. En knapp som jag kan känna men inte se. Det blev en het resa tills jag kunde stanna och klura ut vilket läge som var av.

Motorljudet är lastbilstypiskt. Bilen rister på tomgång. Växellådan är tryckknappsstyrd, en halvautomatisk historia med sex växlar. Den som så vill växlar manuellt med paddel bakom rattkransen. Släpper på handbromsen och trycker på D för drive. Lätt tryck på gasen men inget händer, trycker lite till och nu rör sig bilen framåt. Fördröjningen ligger i lastbilens koncept. Här krävs att man är bestämd och rejäl i sin hantering av gas och broms.

Lådan växlar med ett sug på de lägre växlarna, som om den hämtar andan. Känslan avtar i takt med växlarna. Ratten är busslik och lite vevig. Det tar mig en halvtimme av körning och manövrering innan jag uppskattar körkänslan. Trots sin storlek är den enkel att placera på vägen.

Komforten är hög. Chassit sväljer ojämnheterna i vägen. När chassit ger sig tar stolens dämpning vid och lindrar stötarna. Motorn på sex liter är urstark. Det är lätt att hänga med i trafikrytmen även i branta uppförslut. Utrustningen är fullödig, men saknar airbags, en konsekvens av att den är född lastbil.