Stolarna är luftdämpade, bekväma och går att ställa in på alla möjliga vis – avstånd, höjd, sidostöd, svankstöd. Det tar ett tag för kompressorn att få till inställd höjd, och tyvärr tar den blott en stol i taget. Dessutom, kompressorn sitter i dubbelgolvet, som blir resonanslåda och förstärker ljud. Under färd blev vi först lite skrämda. Vad är det för missljud? Ska vi stanna och se vad som är fel?

Framrutan är relativt djupt nerdragen, extra djupt i mitten. De busshängda speglarna är stadiga, ger god koll och är inte allt för stora. Man får snabbt känsla för bilens placering på vägen. Trots sina nio meter är bilen lättkörd.

De tre hjulaxlarna ger stabil färd på motorvägen. Att hålla lagstadgad hastighet är inget problem. Rattandet sker avslappnat med minimal passning.

Motorn är på 177 hästkrafter och kopplad till en automatlåda, ingen riktig automat, utan Fiats robotiserade manuella låda. Den gör sitt jobb väl men tar udden av motorns annars ganska rappa karaktär. För en glidare passar bilen som handen handsken. Motor- och vägljud letar sig in och ljudnivån är högre än förväntat. Men möblerna håller tyst.

Testdagen bjöd på lågt stående sol. Det går inte att sänka den elektriska mörkläggningsjalusin under färd för att slippa bländas, en vanlig lösning i premiumklassen. Jalusin är bara insynsskydd och mörkläggning när man slagit läger. De enda solskydd vi bjuds är de små visiren. Solen hade en sinnrik förmåga att lysa mellan dem.

Att det är välutrustat med backkamera, klimatanläggning, elhissar, elspeglar, farthållare och stereo förvånar knappast någon. Inte heller att det finns antispinnsystem med hillholder för start i backe och en funktion som håller konstant fart i nedförslut. Och självklart är bilen utrustad med ABS bromsar och dubbla airbags. Men! Eftersom bilen står på ett tandemchassi från AL-KO saknas antisladd. Lika för alla bilar med AL-KO-chassi.