Westfalia Columbus 640, vintertest

En av anledningarna till att jag ville testa Westfalia Columbus är dess unika vattenburna, dieseldrivna värmesystem. En kombination de är ensamma om bland serieproducerade husbilar, men system som dessa är desto vanligare i lastbilar, minibussar och bussar.

Som tillval kan man även få vattenburen golvvärme, vilket testbilen självklart förärats.

Det ska erkännas att jag var skeptisk till systemet innan jag satte mig bakom ratten. Min erfarenhet av vattenburen dieselvärme är att värmarna slukar el som kakmonstret slukar kakor. Dessutom är kylen en kompressorkyl som också får sin energi från el.

Westfalia har tagit höjd för det och som standard sitter dubbla bodelsbatterier. Och faktiskt, det fungerar!

Under vårt test var det -5°C ute när vi begärde +21°C inomhus. Golvvärmen aktiverades på halvfart, kylen gick på halvfart (ändå frös gurkan…), spillvattentankens uppvärmning aktiverades. Isolertäcke sattes över framrutan och innanför bakdörrarna.

Under dessa förhållanden fricampade vi i två dygn utan problem. Viktigt att nämna är att bilen var uppvärmd vid testets början.

Ger sinnesfrid

Vid elstolpe körde vi systemet lite hårdare. Full golvvärme och +23°C i bodelen. Så här kunde vi ha stått i ett par veckor. Dieseltanken rymmer 95 liter. Den kan inte värmaren köra tom eftersom sugröret slutar en bit ovanför tankens botten. Att man kan använda 80 liter för uppvärmning är ingen vild gissning.

När värmaren går i full fart drar den cirka 4 deciliter diesel per timme. Under vårt test uppskattade jag förbrukningen till 1,5 deciliter baserat på hur bilens färddator ändrade den beräknade räckvidden efter 36 timmars stillastående.

I normala fall ska man hålla koll på gasolflaskornas status och avgöra om det finns nog med gasol för natten eller om man ska skifta innan läggdags för att slippa gå ut i den iskalla natten för att byta. Med dieselvärme och kopplad till elstolpe existerar inte denna huvudbry. En sinnesfrid som inte nog kan uppskattas eller sätta pris på.

Så fungerar värmesystemet

En dieselvärmare under bilen värmer vatten som pumpas runt i ett system med radiatorer. Inte konvektorer som i Aldes vattenburna system. En radiator strålar värme, en konvektor bygger på att luft ska cirkulera runt konvektorn och ta med sig värme ut i bodelen.

Två fläktar kan via värmeväxlare blåsa varm luft i bodelen om temperaturen hastigt sjunker, som när man öppnar skjutdörren. Den ena fläkten är placerad i passagen mellan soffa och kök, den andra under förarstolen.  När man sitter i förarstolen och fläkten aktiveras blir det för varmt för min smak. Jag hade därför min plats i soffan.

Golvvärmen är också vattenburen och kan regleras steglöst. När den går på max mätte vi med IR kameran en temperatur om +32°C på ytan. Och fötterna bekräftade att det är riktigt varmt och gott på golvet. Fördelen är inte bara att man slipper ha tofflor ombord – smältvatten från skorna torkar snabbt.

Spillvattentankens uppvärmning sker också via värmesystemet, en stor fördel eftersom den då värms även vid fricamping. Tanken hänger under bilen.

Finns svagheter

I midjehöjd är värmespridningen ombord mycket jämn. Under vår fricamping begärde vi +21°C. Termometrarna visade då:

• Längst bak i sängen: +20,3°C
• Köksbänken: +21,9°C
• Handfatet i badrummet: +22,6°C
• Bordet i sittgruppen: +22,5°C
• Instrumentpanelens ovansida: +22,6
• Kallast var det i garaget, under sängarna, +12,3 grader.
•  

Bilen saknar luftspalter runt möbler och i överskåpen. Kallraset från fönstret i sovrummet får rasa obehindrat. Vi sov med en filt tryckt mot fönstrets nederkant för att kylan inte skulle ”rinna” fram och störa nattsömnen.

• I överskåpen blir det kallare än i bodelen, +16,7°C.
•  

Det allvarligaste problemet är inte avsaknaden av luftspalter eller att garaget är svalt. Värre är att tömningen till gråvattentanken och även vattentanken sitter oskyddade under bilen. De frös och var helt orubbliga. En oväntad miss i en så pass seriöst planerad husbil.