Ända sedan jag på senaste Düsseldorfmässan för första gången såg modellen har jag haft ett gott öga till Frankia 840 FD. Äntligen har tiden kommit att bekanta sig närmare med bilen. Består det goda intrycket?
Testad av Stefan Janeld och Björn Genberg
Text och foto Stefan Janeld
En Frankia köps inte rakt över disk. De byggs endast på beställning och stor hänsyn tas till hur kunden vill ha sin bil. Utrustningen skiljer därför en del från bil till bil. Men gemensamt för alla är att Frankia är duktiga på smarta och användarvänliga detaljer. Känslan att man lägger energi på stort såväl som smått är påtaglig. ”Varför är detta inte standard på alla bilar?” är en återkommande kommentar under testet.
Efter att en tekniker på Forsbergs Fritidscenter gett oss en genomgång av bilens tekniska system tar jag plats bakom ratten, Björn installerar sig i passagerarstolen. Här är välutrustat och vi sitter synnerligen bekvämt. Bilen må vara byggd runt en Fiatkupé men komforten är långt bättre än Fiat original. Ljudet är dämpat, körställningen avslappnad och kraften från motorn är god. Dock inte så rapp som den upplevs i mindre bilar. Anledningen är kombinationen stor och tung bil och att växellådan är en manuell med växlingsrobot. Lösningen ger en känsla av baksug vid växling. Man måste vara aktiv med gaspedalen och släppa på gasen precis när lådan väljer att växla för att slippa baksugskänslan. ”Problemet” är störst på låga växlar, när trean avverkats är det i princip borta. Vinsten med denna typ av växellåda är att man får funktion som hos en automatlåda men bränsleförbrukning som på en manuell.
På vägen är färden stadig, AL-KO chassi med tandemaxlar bak sörjer för det. Men smidig är bilen inte! På smala slingriga vägar känns storleken tydligt, lika vid manövrering i trånga utrymmen.
Trivseln infinner sig direkt
Kör av vägen, drar i kryckan och kliver bak i bodelen. Det är lätt att röra sig från för till akter. Golvet är i ett plan. Tacka dubbelgolvet och avsaknad av garage för det. Dubbelgolv har flera fördelar. Mer stuv och inga bekymmer med att hålla tankarna frostfria vintertid. Överlag har bilen höga vinterambitioner, men kan inte ses som en kompromisslös vinterbil. Då hade man slopat förardörren till förmån för isolering och konvektorer hade hindrat kallras i kupén. Men isoleringen är god och karossen byggd utan köldbryggor. Vill man öka vinterdugligheten kan man komplettera med skräddarsytt täcke för kupén, isolerglas och en extra vattenburen dieselvärmare.
Inredningen är i körsbär och jag som tycker om lite mörkare inredningar trivs direkt. Planlösningen är en av de öppnaste jag upplevt med härlig rymdkänsla. Dinetten är bekväm och alla sittande har ett armstöd att luta sig mot. En enkel detalj som saknas i massor av bilar. Bordet är enkelt att flytta och justera. Det löper på en skena i golvet och har nedfällbar längsgående klaff. Svårare behöver det inte vara att få en flexibel lösning.
Köket är lättarbetat med gott om avställning, tre gaslågor, ugn, fläkt och något så originellt som en extra elplatta. Varför slösa dyr gas när man står vid elstolpe? Stor kyl med separat frys. Kunde monterats i bättre höjd, men det är en randanmärkning. Bäst tycker jag om Frankias lösning med att låta täckplattorna till diskhon dubblera som avställning genom att hänga upp dem på skenor monterade i skottet framför diskhon. Varför ingen kopierat denna lösning är en gåta.
Sovrummet har en dubbelsäng placerad utmed högersidan. En vanlig fransk säng men utan den typiska avsmalningen i fotändan. Längs vänster vägg löper en byrå med lådor, skåp, garderob, spegel och tvättkorg. Mycket snyggt utfört och en perfekt inramning till fönstret. Sovrummet går att dela av med rejäla skjutdörrar. Bra för avskildhet och för att hålla matoset utanför. Längst bak huserar hygienutrymmet. Inte spatiöst men mycket trivsamt med massor av trä och snygga kromade hållare till tandborstglasen. Duschkabinen har modernt välvd dörr. En rak vikvägg borde ge bättre svängrum. Randanmärkning? Nej.
Vardagspraktiska finesser
Att Frankia är ett premiumfabrikat är tydligt. Inredningen håller hög klass både i textilier och träarbeten. Miljön ombord är dämpat trivsam. Indirekt mysbelysning och upplyst vitrin signalerar trivsel och lyx, men på ett ytligt sätt. Det som andas mest premium i min bok är att alla installationerna är snyggt och propert utförda. Beslagen har god känsla. Vardagliga ting som att fylla vatten eller koppla in sig på el är väl ordnat med slang och sladd på rulle. Inga lösa trassliga sladdar eller trilskandes slangar att hantera. Behöver värmaren service? Öppna luckan och allt är lätt åtkomligt. Laga mat? Gärna! I ett lättarbetat kök och god kontakt med övriga resande är det ett nöje. Mörklägga för natten? Nemas problemas, gjort på ett kick! Ett golv utan nivåskillnader och därmed eliminerad snubbelrisk är helt klart premium. Det är skönt att kunna växla gasolflaska via manöverpanelen i bodelen alternativt låta automatiken sköta jobbet. Lika skönt är det att ha en extra toatank med sig. En fast plats för smutstvätten – så självklart men ändå så sällsynt.
Vill man använda den främre nerfällbara bädden trycker man på en knapp och simsalabim sänks den sakta ner från taket. Jag kan föredra en manuell snabbare lösning. Men att lamporna på undersidan av sängen släcks automatiskt för att inte brännskada stolarna i kupén är omtänksamt. Att lamporna i taket ovan sängen tänds i samma ögonblick är älskvärt – en funktion som kommer uppskattas lika mycket varje gång. Visst är jag lättflirtad…
Men det finns saker som skulle kunna göras bättre även på denna eminenta husbil. Läslampornas placering ovan sängen är olycklig. De är monterade undersida överskåpen och hamnar rätt i ögonen. Bättre att placera dem högt på väggen. Då lyser de ner i boken där de gör nytta. Att det saknas skoskåp är illa. Jag hade också föredragit klädhängare framför effektfull glasvitrin innanför dörren. Det känns inte premium att behöva gå in i sovrummet för att hänga av sig jackan.
Jag tycker
Det här är en imponerande bobil! En välbeställd pensionär suktar knappast efter hus i Marbella med den här dyrgripen i sin ägo. Den tar sin Frankia och tuggar motorväg ett par dagar och lever lata vinterdagar flera månader i sträck i behaglig sol. Livet ombord är okomplicerat tack vare genomtänkta lösningar på vardagliga problem och bestyr. Bilen är högteknologisk och ligger i framkant på utvecklingen. Men aldrig teknik för teknikens skull. Ägaren drar nytta av tekniken men tänker aldrig på den. Frankia 840 FD är ingen billig bil. Särskilt inte med den utrustning som behövs. Men jag anser att man får bra mycket för pengarna, något mer än bara status. Man får ett enkelt och bekvämt vardagsliv.
Fakta
- Modell Frankia 840 FD
- Ursprungsland Tyskland
- Chassi Fiat med AL-KO chassi
- Motor Turbodiesel 157 hk
- Växellåda 6 växlad automat
- Totalvikt 5000 kg
- Max last 1040 kg inkl resande
- LxBxH 849 x 230 x 306 cm
- Bränsletank 120 liter
- Vattentank 150 liter
- Gråvattentank 130 liter
- Antal bäddar 6
- Antal bältade platser 4
- Grundpris 1 200 000:- (med 130hk motor)
Pluskontot
- Rymdkänslan
Köket
Dinetten – bekväm och bjuder armstöd till alla
Automatlåda och farthållare
Minuskontot - Saknar skoställ och klädhängare i ”hallen”
Felplacerade läslampor
Utrustning testbil
Alde vattenburen värme, dubbelgolv, stödben bak, 150L kylskåp, spis med ugn och grill, köksfläkt, dubbla tankar till toaletten, dubbla airbags, myggnätsdörr, CD-stereo m.DVD spelare, Corian bänkskiva samt tvättställ i komposit, TV-Antenn, TV-Fäste, Elfotsteg, Formsydda gångmattor
Pris 1 371 000:- som testbilen var utrustad. 157 hk motor, automatlåda, stora dieseltanken, farthållare, luftkonditionering förarhytt, markis, ädelträpanel förarhytt, stege bak, extra batteri, inbrottslarm, narkosgaslarm, kassaskåp, backkamera, GPS, 19” TV
