Meny

.

Mobilvetta Kea P83

Hade det inte varit för dinetten hade det blivit guldstjärnor rakt igenom för denna mycket prisvärda pärla avsedd för två personer.


Av Stefan Janeld och Björn genberg
 
För tio år sedan var Mobilvetta ledande i Italien. Den alla ville jämföras med. Så icke längre. Andra har tagit över ledartröjan. Både vad gäller design och kvalitet. Men nu ska Mobilvetta återta sin forna plats på Italiens husbilstron. Receptet är inredningsdesign och kvalitet. En smällkall januaridag var vi i Borås och provkörde. Intrycket är blandat men i stort positivt. Och visst har namnet, Mobilvetta, en positiv klang fortfarande.

Pigg

Ni som läst våra tester vet att jag sitter illa i Fiat. Min kropp är felbyggd i förhållande till ergonomin. Jag hamnar alltid för nära ratten och sitter för högt. Men inte i Mobilvetta Kea P83! Stolarna är Fiat original. Men inte i enklaste utförande! Jag kan justera sittdynans höjd och lutning tillräckligt mycket för att hitta en riktigt avslappnad körställning. Äntligen! Dubbla armstöd och skönt textilöverdrag gör inte komforten sämre. Att det saknas farthållare och airbag till passageraren vittnar om att märket ingår i en koncern av lågprismärken som saknar vana av kontakt med mer krävande kunder. Det borde självklart vara standard om man siktar så högt som Mobilvetta säger sig göra.
 
På vägen gör vi god fart. Trots att bilen är lång, 7,3 meter, är den rapp och spänstig med 130 kusar i maskinrummet. På grusig vinterväg är smattret påtagligt. Det tar sig in via hjulhusen och bodelens trappa. I övrigt är ljudkomforten god. Vi pratar utan att höja rösten.
Jag finner bilen smidig trots mycket trafik och dubbelparkerade bilar i centrala Borås. Bilar över sju meter brukar inte upplevas särskilt lättkörda i trång trafikmiljö. En titt på specifikationen ger svaret. Det här är en smal historia. Blott 220 centimeter bred (endast femton mer än kupén) ger den en skåpbilslik körupplevelse.

Vinkelsoffan ogillas, sovrummet älskas

För ovanlighetens skull sover tre bra, men åker sämre. Det omvända är betydligt vanligare. Det finns tre bältade platser. Men baksätespassageraren sitter illa och har mycket begränsad utsikt genom små fönster. Anledningen är att man i sin designiver och vilja att följa tidens melodi klämt in en vinkelsoffa i dinetten. Den får egentligen inte plats. Varken på bredden eller längden. Den som sitter bältad bak får inte vara över hundrasjuttiofem centimeter lång. Då slår huvudet i teveskåpet. Man sitter inte bekvämt i vinkelsoffan, den är trång. Bättre då i den lilla soffan mitt emot. Men där finns inget bälte (soffan är vinklad så du sitter sidleds i färdriktningen och så får man inte åka), och inga armstöd finns. De hade muntrat upp komforten betydligt. Hade man nöjt sig med vanlig halvdinette hade allt fungerat bättre. Jag tycker man borde slopat den tredje bältesplatsen helt och hållet och följt temat om bil för två fullt ut. Då hade två motstående fåtöljer gett bekväm sittplats. Gärna med utfällbart fotstöd och rejäla armstöd. Det hade legat mer i linje med bilens i övrigt komfortabla inredning.
 
För bakom dinetten är bodelen inbjudande och trivsam. Mörkt trä med snygga avslut och rundade hörn är en inbjudande miljö att spendera sin fritid i. Toaletten har mer trä än många båttoaletter och är mycket rymlig. Dörren in har ett rejält trycke och låset är infällt i dörren. Dessutom är den inramad av en karm, mycket snyggt. Att en taklucka med ställbar elfläkt är standard uppskattas.
 
Köket är funktionellt. Vid en första blick saknas avställningsytor. Men vad som ser ut att vara översta lådan är extra avställning. Bra lösning. Två gaslågor räcker långt. Sämre ställt är det med kylen. En liten lågt placerad kyl är ingen höjdare. Är man två spänstiga individer som åker kortare turer och mestadels äter ute är det inga problem. Men har man stela leder vill man inte böja sig ner till knähöjd för att ta fram frukostjuicen. Ägde jag bilen hade jag monterat en kompressormatad kylbox (drar mindre ström än de billiga peltierelementen) i garaget. Där finns gott om plats. Då kan jag åka långt och länge utan att behöva bunkra.
 
Bilens glansnummer är sovrummet. Ett från övriga bilen avskiljt utrymme med drottningsäng och snygga rundade snickerier. Gott om förvaring erbjuds under sängen och i skåp i alla fyra hörn. Vill man ha avskildhet drar man för de båda skjutdörrarna. Vid sängen finns plats för bok, glasögon och vattenglas. Sovrumsteven har sin givna plats till höger om skjutdörrarna.

Dieselvärmare

Varmvatten, spis och kyl går på gasol. Ja, kylen kan förstås köras även på tolv och 220 volt. Så långt är allt som vanligt. Nu till testets överraskning; värmaren går på diesel! Tji flaskbyte mitt i natten. Så här skulle alla bilar ha det. Gasolen kommer räcka mycket länge i Kea P83, det är värmaren som brukar sluka gasol. Jag blir så glad när utvecklingen faktiskt går framåt och inte bara följer invanda spår. Att ett relativt billigt fabrikat som Mobilvetta ska gå i bräschen är glädjande. Nästa mycket glädjande punkt finns i tillbehörslistan. Det går att beställa en extra toatank. Mycket generöst med tanke på bilens ambition att rymma två personer. Extra toatank saknas på många familjebilar byggda för sju resenärer. En så liten detalj gör att bilen fungerar dubbelt så länge som bostad utan att uppsöka tömningsplats.
 
Vinteregenskaperna får vi bedöma med försiktighet. Spillvattentanken är isolerad. Mot pristillägg kan man även få den uppvärmd. Antispinn är bra vintertid. Att värmaren saknar utblås riktade mot kupén gör det svårt att förhindra kallras från den oisolerade kupén. I sovrummet och på toaletten kommer god temperatur kunna hållas eftersom bägge utrymmen är försedda med dörrar.
 
Att bilen är hyggligt utrustad i grunden har vi konstaterat. Men importören erbjuder dessutom ett ”Mega paket” för en rimlig penning. Det innehåller: TV med antenn, DVD, digitalbox, GPS, backkamera, gaslarm, CD, AC i bodel, markis, sladdvinda och cykelställ. Allt för det facila priset av 30 000 kronor. Prisvärt måste man säga.

Jag tycker

Mobilvetta har lyckats med en hel del i denna skapelse. Inte minst det varma snyggt designade träslaget. Dieselvärmare ger ökad tid för fricamping och mindre strul med tunga flaskor och trilskandes kopplingar. Sovrummet är en pärla. Men dinetten brister i komfort och borde få en annan lösning. Två personer som trivs med att ha samkväm i pilotstolarna fram och vill bo i smidig och rymlig bil med mycket träkänsla ska absolut ta en titt på Mobilvetta. Om man betänker att snittpriset för en husbil i Sverige är närmare 700 000 kronor med rådande valutakurser är Mobilvetta en bil med kvaliteter över snittet till ett pris långt därunder.

Fakta

Plus

  • Snygga träarbeten
  • Dieselvärmare
  • Sovrummet
  • Smidig
  • Körställning
  • Pris

 

Minus

  • Dinetten
  • Högt vägljud
  • Ingen passagerarairbag
  • Lågt placerad liten kyl

Utrustning testbil

Elhissar, centrallås, AC i bildel, elspeglar, luftburen dieselvärmare 3,5kw, kyl med frys, ABS, airbag, myggdörr, isolerad spillvattentank, stort garage med durkplåt.

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift