Det är en svinkall höstdag med hög, klar luft och vinden gör sitt bästa för att blåsa ner de sista gulnade löven från björk, asp och ek. Jag sitter varmt och skönt i en välutrustad husbil och njuter av en ovanligt tyst färd på E4 i riktning mot Uppsala. Trots låg volym kan jag utan problem följa U-båtsdramatiken i radion. Möblerna skramlar inte och taksängen är knäpp tyst, vilket är ovanligt. Optima är en av de tystaste halvintegrerade husbilar jag kört.

Känslan på vägen är att bilen är tung. Nej inte tung som i slö utan tung med pondus. Tyngd är som bekant lika med komfort i bilvärlden.

När jag styr in på en illa skött väg med stora potthål klarar bilen färden utan att det studsar och hoppar. Jag har självklart anpassat farten efter underlaget, men jag krypkör inte. Här kommer det mjukare satta lightchassiet till sin rätt, utrustad med 16 tums hjul istället för de 15 tum som är standard.

Motorn på 130 hästar har inga problem att knuffa upp bilen i motorvägsfart. Det är lätt att underskatta den ”gamla” 130-hästaren nu när de flesta husbilar säljs med den 150 kusar starka versionen av samma motor. Jag saknar inte kraft under min färd.

Utrustningsnivån är hög, och allt är standard – antispinn, antisladd, hillholder, klimatanläggning, farthållare, elspeglar, elhissar, GPS, CD, backkamera.