Tumbo Fagersta Mora väg E45 Älvdalen Orsa Fågelsjö Hamra Östersund Lycksele Boden Jokkmokk Abisko Kiruna väg E10 Riksgränsen Tromsö Kilpisjärvi Karesuando Väg 99 Muonio Pello Torneo Haparanda Luleå Boden…
Av Eva och John Leijdström
Nya vägar. Dagarna de bara går och vi har redan kommit in i Juli. Vi reser med en förutsättning av att ”idag ska det bara bli en tio mil sådär”. Men det är svårt när man är långmilare och njuter av att se långa sträckor av bara skogar, myrar, fjäll och vattendrag. Insupa vidderna och friheten av att kunna ta vilken väg som passar oss just nu.
Trots den möjligheten har det inte alltid varit en fröjd att råka pricka in en vacker vägsträcka som visat sig ha ett långlivat och utdraget vägarbete i flera mil. Hela kroppen vrider sig i vånda av Plåtisens utstående plågor bland gropar, ”kattskallar” grus och damm. Det enda man tänker på är ”ska vi vända om” eller ”hur långt tror du att det är” eller ”finns det en möjlighet att svänga av och hitta en annan väg”. Jag säger inget mer, annat än att då pulserade blodomloppet ganska kraftigt.
Funkar modemet i skogen?
Maken John är en tiotaggare i tekniskt intresse. Konverter och behov ska nu anpassas till nya Plåtisen. Vi har sedan tidigare en 125W som täcker laddning genom cigarettuttaget och vid körning, våra telefoner, datorer, modem och radio. Det har ju varit perfekt hitintills.
Men när vi kommer tillbaka i våra trakter kommer vi komplettera B66:an med ett litiumbatteri och solcell på 200 w och det gör att nya idéer och flera andra tänkbara möjligheter har dykt upp. John har skannat information, pratat med gelikar, kollat på YouTube efter fakta och praktisk erfarenhet. Idéerna flödar. Kan säga att vissa behov har man inte en aning om att man ”behöver”.
Vägval och kulturstigar.
Lappland i Sverige, Norge och Finland är i natur väldigt lika. Norge har i sin tur också det lilla extra. De väldigt vackra och dramatiska bergen och dalarna. Även de vilda djuren som vi sett är ju lika tvärs över alla tre länder. Mygg och svidor, ganska många renar, en storklivande älg, en snabbfotad hare har passerat. Men var är de andra? En lo, en varg, en räv eller björn hade ju känts som en ynnest att få uppleva i det fria.
Folkrace – så kul
En annan sorts upplevelse som vi istället fått vara med om i form av överraskning och volym, var SM i folkrace. Längs väg E8 i Finland dök det upp en oansenlig liten skylt med hänvisning in på en dammig grusväg. ”Satan i gatan” vilket muller, klumpig elegans och skicklig bilkörning. Ett extremt folknöje som drog stor publik i olika åldrar.
Boden får 1500 nya jobb till bygden.
Vi var upp till utsiktsplatsen Stegra Tower för att få en överblick av den omtalade anläggningen. Stort och gigantiskt projekt. Lättillgängligt för oss med husbil. Kort grusväg den sista biten upp till en stor grusparkering.
Kukkola på svensk och finsk sida av Torneälv
Efter några dagar stående på en fin plats i Boden började det tryckande behovet att få komma ut på vägarna, visa sig igen. Nu ville vi komma tillbaka till Finland. Mentaliteten, folket och kulturen får oss att känna en samhörighet och ger oss en hemkänsla. Nu blir det mera bastubad. Här trivs fler husbilsägare än vi. Ska inte säga att det är fullt på området, men välbesökt.
Avslutningsvis…
Vad kan man säga om en markis? Än så länge har inte vädret på vår resa efterfrågat något solskydd. Vi stannar ju heller inte länge på någon plats, så behov att fälla ut markisen för att bygga ett eget ”vardagsrum” med bord och stolar finns inte. Utan utseende, storlek, manuellt handlag och kvalitet har Bürstner redan bestämt i förväg till B66:an, vilket passar oss ypperligt. I det här fallet är vi kravlösa.
