Att sitta hemma under vintern och grovplanera och förbereda är precis motsatsen till att ”åka dit näsan pekar”. Vissa orter, vattenfall, motortävlingar, fäbodvallar etc. kan vara ett riktmärke i planeringen för oss. Men när husbilsresorna är igång då behöver vi lägga till en faktor till. Nämligen våra impulser. Då kan det i regel bli något helt annat.
Text och bild: Eva och John Leijdström
Vi hade förberett oss på att starta årets olika sommarresor med 14 dagar på vårt kära Åland, (se tidigare resa). Men här stoppade vädret oss och vi fick tänka om. Istället drog vi rakt västerut i Sverige. Maken hade en enkel önskan i årets resande. Att vi tidigt och bitvis på resan skulle haka på Inlandsvägen, E45:an, och sedan resa norrut.
De första milen från hemmet är ”att bara komma iväg”. Så siktet var inställt på Husbils-Tumbos ställplats, för vår första övernattning. Där finns elstolpe, tömningsstation av gråvatten och latrin. Även en möjlighet att fylla på färskvatten. Generöst och gästvänligt!
På plats parkerade och installerade vi Vanen för att sedan gå och hälsa på vår gamla säljare Victor och ta oss en nyfiken titt på Tumbos otroliga utbud av husbilar i olika storlekar och format. Det är då det händer! Den första bilen vi kikade på blev också den enda. 24 timmar senare hade vi blivit ägare till en ny plåtis av modell Bürstner B66.
Bara 2 timmar från hemmet tar vår resa en helt ny vändning.
Nu undrar ni kanske, ni som läst mina tidigare reseskildringar av förra vanen, Adria Active Pro, vad var det som egentligen hände? Det är knappt vi själva hänger med. Men bäst beskrivet är det nog att det här är känslostyrt och som vanligt väldigt spontant av oss.
Bilen är ju både längre och högre än vår lilla ”Adrian” och utanför våra tidigare tankar. Den lyx vi fick på insidan av nya bilen charmade oss totalt. Det går inte ens att jämföra. Våra behov och känslan att ha kommit rätt styrde vårt val den här gången.
Dygnet senare var Plåtisen klar att lämna Tumbo och dags för oss att starta semestern på riktigt. Vi styrde ut på riksväg 56, för att ta chansen att få köra på slingrande vägar som vi sällan eller aldrig reser på. Också ett resesätt att få slippa de större och trafiktäta motorvägarna. Nya Plåtisen rullade på i det tilltagande regnandet. Tyst, följsam och mjuk i sin körstil.
Fagersta, längs väg 66, blev vårt nästa stopp. Här är det fint. En bygd med gammal historia och stark hembygdskänsla. Väl värt att besöka var hembygdsgården som självklart hade fika med hembakat.
För övernattning i Fagersta finns det ställplats i Västanfors båthamn. Även en camping och Trafikverkets rastplats, men det eviga regnandet fick oss att köra vidare.
E45, Sveriges längsta väg och hela 170 mil lång.
Och så blev det. Ort på ort och mil på mil av vackra vyer. Till sist uppe i Johannesholm rullar vi ut på E45:an och Inlandsvägen. Den skulle nu ta oss till Mora där vi siktat in oss på en ställplats. Väl på plats kändes inte en enda stor grusplan som ett trevligt övernattningsalternativ. Lite reströtta och hungriga far vi vidare och tar ”fel väg” ut ur Mora. Vi tar miste på väg 70 och E45:an (Hur är det möjligt?). Det är först när vi passerat Älvdalen som vi reagerar, stannar upp och tar en fikapaus. Sedan vänder vi tillbaka och hittar resans hittills vackraste väg, smal och ringlande från byn Rot till Orsa. En sorts genväg som lokalbor gärna använder.
” Om ett evigt regnande kommer före midsommar, kan det vara av naturen berikande men därefter så kan det förstöra allas skördar med väta och köld… en gammelmans kloka ord”.
Lunch i Fryksås.
Efter en god natts sömn i Orsa vaknar vi upp till regnets fortsatta tippetappande. Tänk vad vi har sovit gott! Den tvärbäddade breda sängen har hög komfort. Men det finns fler positiva skillnader mellan gamla och nya bilen. Fläkt på toan och praktisk skjutdörr som inte tar plats i bilens lilla korridor. Vändbar duschvägg som gör att man slipper klistriga draperier och onödigt vattenstänk. Den stora rejäla myggdörren som håller kvar utekänslan. Sköna chokladbruna stolar i framsätet. I övrigt en lugn färgsättning i hela bilen. Vi skulle säga att vi kör omkring med en lyxsvit på fyra hjul.
Efter Orsa lämnar vi Dalarna. Bilen susar vidare in i Hälsingland och till ”Ställplats Fågelsjö”. En enkel och vacker plats i Finnmarken men med vissa faciliteter som t.ex. en ödesmättad tystnad med dofter av skog och myr. Skulle säga en favoritplats för oss av alla dessa ”Stora Hälsingegårdar”. ”Världsarvet Bortom åa” Gammelgården i Fågelsjö (väg E45), strax efter Sveg.” Här finns ställplats, elstolpe, toa och dusch. Men ingen möjlighet att tömma gråvattnet eller toan. Här kan man ta en guidad tur och få det beskrivet hur livet var här i trakterna. Eller för den delen att sitta i trädgården och bara vara. Det finns ett matcafé med hembakat, olika sommarprogram, tågtur med Inlandsbanan, loppis, grill- och badplats m.m.”
Hamra nationalpark en av Sveriges 31 parker.
Hamra är en plats som ligger nära E45 och en bit från Sveg. Här finns bra platser för husbilar att stanna på. Utedass och grillplats med ved. Flera naturstigar att upptäcka. Att vandra i orörd skog och mark en tidig sommarmorgon än något alldeles extra.
Sammanfattningsvis och med lite synpunkter…
Av våra körda 300 mil med Plåtisen, är varenda mil en glädje. Bilens körkomfort har testats på asfalt och oönskade grusvägar, i höga berg och i djupa dalar. Både i Sverige och Norge. Den åttaväxlade automatlådan är riktigt bra ihop med 140 hk motorn. Det finns gott om kraft. Tipset är dock att när farthållaren är inkopplad vid kraftigt medlut, lägg i manuellt läge så går färden mjukare (för att slippa rusande motor).
Fickparkeringarna är lättmanövrerade. Backkamerans linjer däremot borde justeras om det nu går. Kalla och regniga junidagar har värmesystemet varit snabbt på att värma upp inne i bilen.
Att sedan kunna använda bilen fullt ut och leva i naturen och samtidigt klara oss själva är en fantastisk känsla. Det vi nu ska lista ut är hur kraftig konverter vi ska skaffa oss för att täcka visst elbehov vid längre körstopp. Sjuttsingen, markisen har jag glömt att testa. Får bli till en annan gång.
Vi närmar oss juli och vår resa fortsätter i Norrbotten och Finland. Vill nu passa på att önska er allesammans en fortsatt härlig husbilssommar.
