I stolen från Aguti sitter jag lägre än i halvintegrerade husbilar. Ratten hamnar inte i knät och fötterna når pedalerna. Mina 182 centimeter trivs.

Motorn är den nya 2,3 liters maskinen på 150 hästar med variabel turbo, en motor som passar bilen som hand i handske. Det är lätt att dosera gasen i låg fart och kraft finns för att hänga med även uppskruvad trafikrytm. En automatlåda torde förbättra komforten, men testbilens manuella låda duger gott. I 90 knyck är färden både behaglig och tyst. Okej, det gnekar från taksängen och den invändiga trappan gör sig påmind när vägbanan är våt eller grusig.

Bilen är lättkörd och enkel att placera på vägen med god koll på omgivningen genom de stora sidorutorna, men framåt är närsikten sämre: framrutan går inte ner djupt nog. Backspeglarna är stadiga även i motorvägsfart.

Som standard står bilen på ett 3,5 tons ”light chassi”. Testbilens ”heavy chassi” med dubbla bladfjädrar ger en lite stötigare gång när vägen är ojämn och bilen tom. Dubbla bladfjädrarna behöver last för att fungera som tänkt.

Utrustningen i kupén är fullödig – farthållare, AC, stereo, backkamera, elhissar, elspeglar och centrallås som även är kopplat till bodelsdörren. Säkerheten stavas ABS, dubbla airbags, antispinn- och antisladd.