Rapido 903F

Bodelsdörrens placering är nyckeln till denna kompakta skapelses angenäma interiör. Men det är formatet som lockar till köp.

Text och foto Stefan Janeld

Det har regnat duktigt i flera timmar på morgonen när jag styr ut från Helsingborg. Framförvarande bilar drar upp dimmoln av vatten. Sikten är noll, skyarna blygrå. Jag ser knappast fram mot att testa husbil i detta väder. Men på någon timme klarnar det upp och regnet upphör. Det lönar sig att betala väderavgift…

Jag har kört Rapido förr och uppskattar deras skrammelfria bodelar och dämpade ljudmiljö. Jag sitter okej, bättre än i de flesta Fiatchassin. Jag sitter lägre än vanligt och det gör att min vänsterfot lättare når kopplingen och jag kan placera kroppen längre från ratten. Detta är lika i alla Rapidos helintegrerade bilar, i de halvintegrerade är ergonomin annorlunda. Ska jag klaga på något är det på sikten snett bakåt till höger. Rutan borde dras tillbaka ett par decimeter för att ge perfekt sikt. Inga problem om man har en andrepilot, men i dag är jag ensam i cockpit. Blir att luta sig långt fram över ratten innan jag svänger vänster i T-korsningen.

Standardutrustningen klagar jag inte på. Farthållare, ABS, antispinn, dubbla airbags, AC, stereo. Det enda som saknas är backkamera, men på en så pass kort bil som den här (599 centimeter) är den överflödig. I alla fall för att manövrera bilen, som extra säkerhetsdetalj är den välkommen.

Ut på vägen och nittio knyck mot Bjuv. Motorn svarar bra. Den är perfekt lämpad till bilen. Inga problem att dra till sig fartkamerornas lystna sökare om man har tung gasfot. Jag saktar ner då jag misstänker att bodelsdörren inte är ordentligt stängd. Tittar i höger backspegel, jo den ser stängd ut. Drar på igen men det låter precis som dörren inte gått i lås. Stannar. Dörren är helt stängd. Vad jag hört är vattnet på vägen som dras upp av höger framhjul och slungas mot insteget av plast, placerat ovanlig långt fram. Resonansen låter som en halvöppen dörr. Ett stort stänkskydd är på sin plats. I övrigt är bilen tyst på vägen. Bodelen är solid och tyst. Vindbruset stör inte. Och ändå blåser det ordentligt. Något som brukar besvära bilar med kort hjulbas. Jag får passa en del i vindbyarna. På grusväg studsar bakvagnen en del. Fiats bladfjädrar kräver vikt innan de fjädrar mjukt – testbilen är olastad.

Om bilens nätta storlek knappast ökar körupplevelsen på lands- och grusväg är den desto trevligare i stadsmiljö. Här rattar man runt som satt man i en hög personbil. Ingen stad är för trång. Jag trivs bakom ratten och det känns enkelt och tryggt på smågatorna i Bjuv. Även i villakvarteren med bilar parkerade utmed tomterna har jag full koll på husbilens placering och kör med lätthet slalom – tar svängar snävt och med god kontroll på kantstenar och skyltar nära vägbanan.

Bodelsdörren sitter långt fram i karossen. Man kommer in i höjd med vinkeldinetten som kompletteras av de snurrbara framstolarna. Även om bilen är kompakt, känns den rymlig framtill – tacka dörrens placering för det. Med gängse placering hade antingen köket eller en soffa placerats mitt emot dinetten och trollat bort såväl rymdkänsla som golvyta. Vinkelsoffan fungerar som umgängesplats, men under färd är den inte lyckad. Bordet når inte in till väggen. Den som sitter närmast väggen blir utan bord. Känns tomt att sitta fritt; var göra av händerna? Och resgodiset? Varför inte avstå vinkelsoffan och bjuda på en vanlig halvdinette? Men dagens mode föreskriver vinkelsoffa och basta! då blir det så.

De som sitter i de bakåtvända framstolarna har det bra. Det är gott om svängrum och benen får plats med god marginal. Annars har det på senare år blivit allt vanligare att vinkelsoffa och längsgående soffa hindrar stolarna från att snurra fullt ut bakåt. Det resulterar i snålt med benutrymme. Men Rapido har inte gått i den fällan, stort plus för det!

Hall existerar inte. Man ställer skorna i vardagsrummet och slänger in de blöta ytterkläderna i samma garderob som finskjortan. Ett par tunna skor kan man pula ner i facket i dörren. Plus dock för fönster i dörren, en liten detalj som tar bort grottkänslan.

I kompakta bilar med tvärställd dubbelbinge bak blir det av nöd ganska trångt och mörkt baktill. Men här, där köket är på samma sida som bodelsdörren, upplevs inte bilen som trång eftersom man har fri sikt ut från dinetten. Köket är litet men har det nödvändigaste. Två lågor på spisen skapar fria ytor, en god prioritering. Den låga kylen är inte en perfekt lösning, men den enda möjliga i en så pass kompakt husbil. Avställnings- och arbetsytor finns så länge man inte använder både vask och spis. Pluspoäng för sopkorg i skåpsdörren. Minus för att köket är hela 98 centimeter högt, norm är 90 centimeter. Jag har noterat att höga kök är vanligt på franska husbilar. Har de har andra byggnormer än i Sverige?

Toaletten är klart duglig. Självklart inte rymlig, men funktionell och med massor av trivselhöjande trä. Trots det kompakta utrymmet slipper vi ”smarta” funktioner som flyttbara handfat eller snurrande väggar. Var sak på sin plats, ordning och reda. Plats finns för toalettartiklar men det är inget överflöd av varken skåp eller hyllor. Minus för höjden i duschkabinen, 182 centimeter är snålt.

Sängen bak är högt placerad. Även i sitt nedersta läge. Ja, du läste rätt. Man kan ställa höjden och på så vis anpassa garagets volym. Två lägen erbjuds. För att ställa om höjden kliver man in i garaget, höjer sängen med muskelkraft och fäller upp/ner två distanser. Inte så smidigt som på exempelvis Ci, där man justerar höjden steglöst med en markisvev, men i gengäld är funktionen idiotsäker. På bilderna är sängen i sitt nedersta läge. Uppfälld är den tjugo centimeter högre.

Steget upp är klent byggt, det gnällde betänkligt när jag klev på det. Väl på plats är madrassen bekväm om än smalare än brukligt, 130 centimeter. Längden är desto generösare, 202 centimeter. Ett fönster erbjuds, i huvudändan. Kunde gott vara ett eller två till. Men visst, kostar överskåp och i en så pass kompakt bil är stuvutrymmen guld värda.

Garaget är åtkomligt från båda håll. Men det är inte lika rymligt som det i förstone ser ut. Det är halvfyllt från början med värmare och elcentral. Ägaren till bilen gör klokt i att komplettera med lite fler hyllor, annars blir det en hel del döutrymme vid elcentralen. Fasta öglor att surra last finns på plats. En glasfiberlåda för smutsiga saker gör utrymmet praktiskt och oömt.

Vi körde bilen mitt i sommaren så några lågtemperaturstester har vi inte utfört. Men värmaren är på 6kW och har elpatron, extra gångvärme via ett extra kupévärmepaket är standard och avloppstanken är isolerad och uppvärmd. Detta sammantaget ger goda vinteregenskaper som duger ner till åtminstone -10 grader.