I vinterbilslandet Sverige försöker en tysk adelsman vid namn Lord Münster göra sig hörd. Inte med ögonfägnad och påklistrad lyx utan med kompetens och boendekomfort. Lyckas han?

Testad av Björn Genberg och Stefan Janeld

Text och foto Stefan Janeld

Det är årets absolut tristaste dag. Ömsom snö, ömsom regn. Temperaturen ligger runt nollan och jag skickar en tacksamhetens tanke till min verkstad för att de med kort varsel fick på vinterdäcken. Vägen snirklar sig genom urskogen. Vischan är bara förnamnet. Vi anländer till Sören Källs företag i Valö Lundsvedja nästgårds till Östhammar. Han möter upp med ett leende.

”Perfekt LMC väder!” Säger han glatt utan att skämta.

Onekligen har han en poäng. En husbil som utger sig för att vara vinterbil ska självklart  bekänna färg i sitt rätta element. Och LMC har potential som vinterbostad. Isolerad och uppvärmd spillvattentank. Vattenburen golvvärme är standard i alla modeller! Oavsett om de har luftburen värme eller vattenburen i övrigt. Båda varianter erbjuds, med elpatron som standard. Värmeväxlare är extra tillbehör. Luftspalter utmed väggarna låter varmluften cirkulera fritt. Dock har luften inte fri cirkulation i alla överskåp.

Alla bilar som säljs i Sverige har från 2010 ett utvändigt täcke som når över hela fronten, det är man ensamma om. Inget extra värmeelement under framstolarna för att mota kallras från pedalställ och rutor. Så visst, man har en bit kvar till högsta vinterkomfort. Men man har även en bit kvar till sådana husbilars prislappar.

Det är en mycket välutrustad bil. Parkeringshjälp fram och bak, dubbla airbags, antispinn, antisladd, farthållare, klimatanläggning istället för simpel AC och en mycket trevlig finess som spar kopplingen: hillholder. Den håller bilen still i uppförslut medan foten skiftar från broms till gaspedal.

Vi saknar ett smidigt insynsskyddd. Ett draperi som fästs med tryckknappar är en hastigt ihopkommen nödlösning. En bil med den här prislappen ska ha ett smidigt draperi på skena, eller ännu hellre jalusier, som på LMC:s helintegrerade bilar.

Stolarna har dubbla armstöd och bra justermån, men jag sitter inte perfekt. Det gör jag aldrig i Fiat. Kopplingen sitter för djupt för att jag ska kunna sitta på ett för mig korrekt avstånd från ratten. Motorn är den mycket dugliga med 130 hästar. Men LMC Liberty Cruiser T732G är en stor bil och det kan vara idé att lägga till några tusenlappar för att få den större på 157 kusar. Inte för att vinna toppfart, inte för bättre accelerationen, men för att motorn ska få jobba lugnare. Med fler hästar i motorrummet blir det en mer lättsam körning.

Överhänget bak gör att jag tar det varligt när jag manövrerar bilen, det är uppskattningsvis två meter långt. Under färd rasslar det från duschväggen. Rasslet finns där men stör inte nämnvärt. Värre är att den våta vägbanan genom däckens försorg kastar vatten och grus på instegets plastlåda. Ett påfrestande ljud som irriterar färden lång. Montera stänkskydd som standard! Den tunga bodelen, och säkert också överhänget, lastar ner fjädringen och låter den jobba relativt mjukt. Det blir inte hoppigt och studsigt på sämre väg, snarare värdigt, som det anstår en Lord Münsterländer Caravan. Testbilen har dessutom en stödluftfjädring som på ett mjukt vis stabiliserar karossen.

Regnet tilltar medan vi tänder upp bodelen och tar plats i dinetten för att mumsa nygräddad varm bulle från caféet på Knutmasso muséet i Gimo. Vi sitter mycket bekvämt. Bordet är av moderat storlek vilket underlättar passage och tillåter att man brer ut sig ordentligt i vinkelsoffan. Framstolarna kan snurras fullt ut bakåt och benen får vila på dinettens sits. Faktiskt är dinetten en av de rymligare och bekvämare vi haft äran att vistas i. Hade man haft armstöd på alla platser bidde det full pott. Nu bara ”med beröm godkänt”.

Det är gott om ljusinsläpp genom två stora takluckor. Och även om det är en gråmulen dag piggar de upp. Plus för fönster i bodelsdörren. Vi har en anmärkning på dinetten; komforten under färd. Bordet går inte att skjuta in ända till väggen. Ett vanligt dilemma på husbilar med vinkelsoffa. Det är inte trivsamt att färdas i en dinette utan ett bord framför sig, det känns tomt. Det finns bälten för två resenärer i dinetten och då bör man sörja för deras komfort hela vägen.

Köket är, som modet föreskriver, i vinkel. I en bil med långbäddar krävs en rejäl längd om annan kökslösning ska vara aktuell. Alla luckor är vitmålade. I en annars trivsamt mörk interiör livar de upp tillvaron. Trots att det är ett vinkelkök blir passagen genom bilen knappast lidande.

Utrustningsnivån lämnar inget i övrigt att önska. Stor kyl med frys, ugn, spisfläkt, trelågigt kök, gott om stuv och lådor med centrallåsning. Sopkorg återfinns i bodelsdörren. Ska vi klaga blir det på höjden, 95 centimeter är fem över byggstandard.

Hallen är påver. Två krokar att hänga jackor på. Punkt! Skorna får man ställa i steget eller klampa in med i bodelen. Det finns plats för ett skoskåp under den lilla sitsen innanför dörren. Visserligen sitter en konvektor där men det går att ta upp ett hål ovanför.

I sovrummet huserar två höga långbäddar som går att bädda ihop. Atmosfären är mysig med  mörkt trä och varmt ljus från lamporna. Gott om förvaring i överskåp med och utan dörrar. Mellan sängarna en liten bokhylla lämplig för vattenglas, glasögon och just böcker.

Var ska kläderna hängas upp? Vid en första vända hittar vi ingen garderob. Men lugn, under den vänstra sängen har vi garderoben. Vi lyfter på den gasfjäderförsedda sängen och, voilá, en garderob med stång för galgar uppenbarar sig. Hög nog för jackor och skjortor men inte för skoteroverall eller balklänning.

Med garderob och garage under bäddarna hamnar de väl högt: den medellånge kan inte sitta upprätt. Med sängen ett par decimeter meter lägre hade vi gett full pott.

Sovrummet kan delas av från övriga bilen med en skjutdörr.

På var sida om passagen hittar vi dusch och toalett. Trevliga utrymmen båda två. Duschen har visserligen en rasslig dörr men också en mycket bra sittplats. Mer påkostad än vanligt och försedd med trätrall att vila rumpan på. Toaletten har gott om trä och en stor spegel. Många uppskattar säkert handfatet modell salladsskål. Inte jag, med uselt sinne för mode. Rostfri, nedsänkt, tack.

Garaget är rymligt och sväljer allt man vill ha med sig. Tyvärr är gasolflaskorna förpassade hit. Visst, det spar en utvändig lucka med allt vad det innebär av potentiella fuktskador. Men i gengäld är flaskbytet onödigt bökigt och oergonomiskt. Dessutom krävs dubbla luckor, vilket saknades. Miss från fabriken. Ska åtgärdas då bilen beställdes med dubbla luckor.

Anslutningen till 220 volt är placerad i garaget. Bra! Sladden träs in genom en lucka i garagegolvet. En fukt- och stöldsäkrad anslutning med anda ord. Bra lösning som alla fabrikat borde kopiera rakt av.

Vår LMC har ett syskon vid namn T.E.C. RoTec 732G. Byggs i samma fabrik och är i stort samma bil men med ljusare material i inredningen och utan vattenburen golvvärme. Likvärdig prisbild.