Så var det dags igen för mitt bloggalias Stor Snubbe att ge sig ut på vägarna. Denna gång i en Eriba Car 600. Efter veckor av sommarvärme visar prognosen regn flera dagar framåt. Men jag vet av erfarenhet att solen alltid skiner i Stockholms skärgård. Så jag tänker att jag börjar min jakt på solen där.
Första stoppet är dock Hymer Servicecenter i Norsborg för att få ett litiumbatteri installerat. Bilen har både dieselvärmare och kompressorskåp, ska man fricampa med denna konfigurering är det enklare med litiumbatteri.
Av Stefan Janeld
Med husbil kan man välja rutt efter väder. Hålla koll på var solen ska skina och styra dit. Men om prognosen visar regn överallt får man försöka överlista vädrets makter. Jag minns från min tid som båtägare att jag ofta låg på en solvarm klippa och kände mig priviligierad när de svarta molnen tornade upp sig över fastlandet. Att sola och titta på åskoväder över fastlandet var ett perverst nöje som aldrig tappade sin lockelse.
Som vanligt är min tanke att fricampa, vara oberoende. Dels för att jag inte tycker om att ha planerade stopp. Vilket idag är nästan ett måste om man vill få en plats på en camping och även vissa ställplatser.
Att resa på inspiration är för mig en del av charmen. Är jag trött en dag kanske jag bara åker några mil. Medan jag andra dagar får feeling bakom ratten och avverkar 50-60 mil. Når jag en plats med fina vyer tar jag gärna fram kameran och förlorar mig i fotograferandets värld. Det kan äta upp flera timmar på en dag. Ibland åker jag inte ens vidare utan blir kvar ett dygn.
Eriba Car 600
Jag hämtar bilen hos Hymer Center i Örebro. Den är flång ny och baseras på senaste versionen av VW Crafter. Toppmodern med jätteskärm, alla tillgängliga körassistenter, 163 hk motor och en växellåda vars reglage jag aldrig sett förr men snabbt lärde mig uppskatta.
Pigg? Ja!
Komfortabel? Ja!
Stabil? Ja!
Stötig? Nej!
Första stoppet Lagnö
I min barndom brukade vi spendera helger och semester i vattnen runt Lagnö. Köpa glass och tanka vid Klintsundet var alltid en höjdpunkt. Nu var det länge sedan jag var där, typ 40 år. Så varför inte se om solen lyser över den lilla kisosken. Sagt och gjort. Jag lättar från Haninge och styr mot Åkersberga för vidare färd mot färjan som överbryggar vattnet mellan fastlandet och Ljusterö. Allt är bekant, som om tiden stått still. I alla fall till en början. Men ju mer jag åker runt på ön i jakt på en fin plats att spendera natten på inser jag att det är enklare att finna natthamn med båt än husbil i dessa trakter.
Parkeringarna vid gästhamnarna är knökfulla.
Tar hjälp av min betrodda ställplatsapp. Men den går bet. Google hittar en camping på Norra Lagnö, Kolbottens Camping. Ringer dit men får en svarare. Nåväl, det är bara 20 minuter från där jag är så jag rattar mot campingen. Det värsta som kan hända är att jag får åka tillbaka.
När GPS:en meddelar att jag nått min destination står jag mitt i skogen och det finns varken avtagsväg eller skylt mot någon camping. Åker vidare några hundra meter till en radda brevlådor och en avtagsväg åt vänster. Stoppar en trevlig tjej som kommer ridande på en kolsvart häst med lugna ögon. Hon är inte säker, men vill tro att jag ska svänga ner vid den avtagsväg jag står vid. Så jag gör så. Men jag kommer inte till någon camping. Jag kommer till en stor parkering mitt i skogen. Här står ett femtiotal bilar. Inga skyltar om att det kostar pengar eller att man ska ha tillstånd att stå här. En infartsparkering för de med stuga på de omgivande öarna.
Jag kör till en plats närmast skogsbrynet, med skjutdörren mot skogen och känner att detta får bli min natthamn. Har ju inget behov av campingplatsers faciliteter. I Eriba Car är jag helt oberoende. Härlig känsla!
Var finns campingen?
Kan dock inte släppa tanken på att jag missat en hel camping. Att åka vilse på Lagnö är liksom omöjligt. Det finns bara en väg!
Så jag tar upp Google Maps och synar omgivningen. Ikonen för campingen kommer upp mitt i skogen. Zoomar ut lite och ser att det finns en glänta i skogen några hundra meter från campingens ikon. Kanske det är campingen? På satellitfotot ser jag vad som skulle kunna vara ett par husbilar och även en husvagn. Men det är ingen vidare upplösning. Kan lika gärna vara små stugor. Det som talar för att det är campingen är att det inte finns några vägar mellan tomterna.
Jag tror mig i och med detta ha löst gåtan. GPS:en är helt enkelt inte så exakt som den brukar. Det är väl den där jäkla Putin som stör signalerna.
I bildgalleriet kan du se lite från min första dag med Lilla Blå. Klicka för större bilder och bildtexter.
