Lagnö var en trevlig upplevelse. Dels för att jag fick återse lite av min barndoms platser. Men främst för att jag hade turen att hamna med en svärm fjärilar precis utanför husbilen. Älskar att fota smådjur.
Andra dagen på min soljakt tar jag färjan tillbaka till fastlandet och därefter väg 76 riktning norrut med Öregrund som mål.
Av Stefan Janeld
Att åka genom Roslagen är en fantastisk färd. Jag är på väg att stanna för dagen flera gånger. Passerar så många fina platser. Men planen är att äta lunch i Öregrunds hamn, titta på båtar ätandes äggmackor.
Lunch with a view
När jag anländer Öregrund blir jag brutalt påmind om att detta är en populär sommardestination. Bilar överallt. Folk överallt. Varenda servering är knökfull. Inget för mig.
Jag kör ändå ner till småbåtshamnen och hittar en plats som passar mina lunchplaner perfekt. Äter min äggmacka medan jag ser ett kustbevakningsfartyg långsamt passera. Små styrpulpetbåtar kommer med jämna mellanrum för att hämta eller lämna av. Det är söndag, hemresedag för de som inte har semester.
Hade gärna stått kvar här i hamnen över natten. Men det är max 4 timmars parkering tillåten. Det finns en ställplats med ett fåtal platser och en bit bort ligger Sunnanö Camping. Ställplatsen är full så jag väljer campingen.
Sunnanö Camping
Normalt använder jag campingar som depåstopp. Fylla vatten, tömma tankar och kanske toppa upp batteriet. Nu har jag inget behov av ett depåstopp men jag behöver jobba. Har flera artiklar som behöver tas tag i. Vill därför inte börja leta plats att stå i flera timmar.
Sunnanö Camping är kuperad, skogslik. Ett bad, en liten kiosk. Blir incheckad av en mycket trevlig kvinna som hittar en rofylld plats åt mig. En bra bit från kiosken och badet. Passar mig perfekt.
Regnig natt
När mörkret lade sig över campingen började ett lätt regn falla, För att successivt öka i styrka. När jag går och lägger mig regnar det rejält. Mysigt.
Det slår mig att ljudet av regnet inte är typiskt för plåtisar. Det är mer dämpat. Som om bilen hade glasfibertak, men det har den inte. Kan inte annat än konstatera att bilens tak är välisolerat och ger väldigt lite resonansljud. Förmodligen bidrar vägg- och takbeklädnaden inne i bilen, det är ”håriga” plastskivor som ser ut som textil. Kan tillägga att dessa skivor gör stor komfortnytta även i sovrummet. De känns varma när en hand eller fot kommer åt dem.
Kurs mot Gåsholma Sommarkafé
Min kära mor har hyllat detta lilla café med den härligt svenska stavningen kafé. Inget storstadsförfranskande här inte.
Bilens GPS kan för allt i världen inte hitta Gåsholma. Den tolkar det som att jag vill till Casola i Emilia Romagna i Italien. Men den är villig att visa vägen till Axmar och därifrån är det skyltat mot Gåsholma.
Angör väg 76 mot Gävle och inser att det vackra landskap jag njöt av från Åkersberga nu är en ren transportsträcka. Långa sträckor är den spikrak så långt ögat når. Angör E4 vid Dragon Gate och kör en stund på motorväg. Här stortrivs Eriban. Man får hålla igen för att inte åka olagligt. Trots motorvägstempo är det en tyst färd. Motorn snurrar på 2100 varv. Vill jag köra om en lastbil är den direkt med på noterna och accelererar på tok för snabbt för mitt körkorts välmående. Beslutar mig för att ta rygg på en lastbil och lunka fram.
Blev pepparlax istället
När jag i Axmar By svänger höger in på Gåsholmsvägen undrar jag om de möjligen har Napoleonbakelser på fiket. Om inte vill jag ha en saftig kanelbulle. I takt med att jag närmar mig växer sötsuget.
Parkerar på kaféets baksida. Två män renoverar ett båthus. Här finns en liten butik som säljer fisk. Hälsar på männen och tar lite bilder. De meddelar att kaféet är stängt måndagar och tisdagar. Jaha, nåja. Här är så vackert att bara vyerna är värda resan.
En man i blå tröja ansluter, det är Håkan som äger båthuset. Han är även ägaren till fiskförsäljningen. Vi pratar lite kort och jag tänker att om jag inte kan få något sött så kan jag ju stilla hungern med något rökt. Köper en rökt laxstjärt kryddad med peppar och några rökta fenor. Det blir fint ihop med mimosasalladen jag har i kylskåpet.
Nattläger med sjöutsikt
Eftersom kaféet är stängt undrar jag om jag kan stå kvar på parkeringen till imorgon. Håkan tipsar då om att det är trevligare att stå vid vändplan en liten bit bort. Där står man med sjöutsikt och han som bor jämte vändplanen har tydligen sagt att han inte har något emot att husbilar står där.
När jag åker de hundratalet metrarna ler jag stort. Det är precis det här som är det husbilsliv man drömmer om. Att åka till vägs ände, dra i handbromsen (trycka på knappen i detta fall) och njuta av fantastisk natur. Jag står fem meter från vattnet. Här finns till och med bänkar och bord.
