Glada Hudik! Vem har inte hört detta uttryck. Myntat sedan decennier. Då jag nu besöker Hudiksvall är jag förvisso på gott humör, men det jag slås mest av är havets betydelse för orten. Överallt ser jag saker som anknyter till fisketradition och sjömanskap. Till och med i kyrkan.
Av Stefan Janeld
Efter ännu en regnig natt är det dags att dra vidare utmed kusten. Det är otroligt hur regnskurarna kommer nattetid och låter solen skina dagtid. En perfekt väderlek helt enkelt.
När jag vaknar i Gåsholma har jag inte bestämt mig för var jag ska åka härnäst. Dagen är fri för spontanitet och alla vägar är en möjlighet. Ljusne kanske? Eller Höga Kusten?
Till sist faller valet på Hudiksvall. Vad avgjorde? Jag såg en bild när jag googlade, på grå hus som står på pålar i vattnet. De vill jag fotografera.
Minimuseum
Som det föll sig står jag med de grå husen på pålar mitt framför bilen. Har tagit lite bilder på dem men de blev inte som jag tänkt mig. Skitsamma. Hudiksvall har visat sig från sin bästa sida. Jag står gratis på en parkering nere vid småbåtshamnen. Solen har öst ner och kameran är full av bra bilder på annat.
Redan när jag styr stegen in mot det lilla torget i slutet av kajen blir jag glatt överraskad. Ett minimuseum kallat Båtmagasinet med tre gamla skötbåtar har dörrarna öppna. Det luktar härligt av tjära och gammalt virke. Man kan läsa om fiskarnas (inte de i vattnet, de i båtarna) hårda liv och hur båtarna användes. Olika båtar för olika typ av fiske. Det är tre båtar i Båtmagasinet, två från 1880 och en från 1930-talet.
350 år gammal kyrka
Kyrkan på en kulle syns från där jag står med Lilla Blå. Själva kyrkobyggnaden är från 1672, inredningen från 1800 talet och nyligen rengjord. En mycket vacker kyrka, väl värd ett besök.
Nostalgikondis
På vägen tillbaka till husbilen kliver jag in på Dackås Konditori i hopp om att få den där Napoleonbakelsen som jag snuvades på i Gåsholma. Någon Napoleonbakelse hade de dock inte. Men det spelade verkligen ingen som helt roll. Så fort man kliver in vet man att det inte är ett dussinbageri. Man färdas tillbaka flera decennier i tiden när man kliver in. Ringer på klockan på disken och en reslig man vid namn Mikael hörsammar mitt anrop.
Mikael berättar att konditoriet är inhyst i ett gammalt diskotek. Men det var inte här konditoriets historia började. 1951 öppnade Owe Dackås konditori 60 meter från nuvarande plats. Under storhetstiden var man ett tjugotal anställda och hade status som Hovleverantör.
Mitt favoritbakverk är inte napoleonbakelse, vilket man kan tro när man läst denna text. Min absoluta favorit är mazarin. Kan låta lite tråkigt, men bra mazariner är ovanliga. Ofta är de torra, lika ofta för söta. Men på Dackås Konditori är mazarinerna perfekta. Saftiga, söta men inte för söta, bra mandelsmak. Bara mazarinerna gör Hudiksvall värt ett besök.
I bildgalleriet kan du följa min promenad och läsa mer om vad jag såg och upplevde i Hudiksvall. Klicka för större bilder och bildtexter.
