Sun Living S 75 SL, vintertest

Detta är en av de billigaste husbilarna på marknaden. Samtidigt är den riktigt välutrustad från start med bland annat 165 hk motor, automat och stort multimediasystem med backkamera och navigator.

Jag har under detta test utmanat den långt över vad den är tänkt för. En utmaning den klarade utan allt för stora problem.

Av Stefan Janeld

Sun Living är ett så kallat instegsfabrikat. Även om jag tycker det är mer korrekt att kalla det för ett mellanklassfabrikat. Särskilt eftersom bilarna som tas till Sverige är välutrustade från start.

Även om man kan tvista om ifall Sun Living är instegsklass eller mellanklass är en sak oomtvistad – det är inga vinterhusbilar. De är framtagna för att vara sommarnöjen som klarar en förlängd säsong. Tänk april-oktober. Men jag har ignorerat detta och testat den under årets mörka och kalla period. Orättvist? Kanske, till och med troligen. Men eftersom jag under mina föredrag på mässor och i konsultationer med elever i Husbilsskolan brukar säga: ”Man tältar på Mount Everest, det är ingen strapats att bo i husbil vintertid”. Tyckte jag att jag kunde visa det i praktiken också.

Lite extra prylar förhöjer trivseln och säkerheten

När man ska åka husbil vintertid, oavsett vilken husbil, är det några saker att tänka på. Vinterdäck såklart, på testbilen sitter dubbdäck. Ett utvändigt täcke till framrutan gör stor nytta. Dels håller det värmen kvar i bilen och dels slipper man skrapa rutan när man ska iväg. Ficklampa är viktigt. Mobilen har säkert en lampa, men den kan inte mäta sig med en riktig ficklampa. Jag brukar även ta med mig en liten oljeradiator som jag ställer i förarhytten de gånger jag står på el.

Centralt placerad värmare

Första natten i bilen var det -6 grader ute och blåste en del. Jag satt i shorts och kortärmat i dinetten och skrev en artikel. Det blev lite småkyligt att sitta i den snurrade förarstolen, så jag flyttade till soffan. Hade beställt 24 grader ombord. Lyxvarmt!

Bilens värmesystem är välplanerat med en centralt placerad värmare, sitter under dinettesoffan. Bak i sovrummet blåser en slang varm luft som kan stiga längs väggen, dess utblås är riktat mot fönstret. Det funkar hyggligt. Väggen känns kall så jag undviker att ligga för nära den. Inga problem då det är en bred säng.

Eftersom värmaren är placerad i dinetten är det tyst i sovrummet när man ska sova. Man kan höra värmaren om man lyssnar efter den. Men den tränger sig inte på.

Rejält kallt ute

Några veckor senare är det rejält kallt ute, -13°C. Nu får värmaren jobba ordentligt, det går åt mer gasol. Men egentligen ändras inte komforten ombord. Man känner lite mer strålningskyla från de kala väggarna och hyttens glasytor. Jag väljer bort shorts till förmån för mysbyxor.

Det enda som egentligen påverkas av kylan är att ena garageluckan fryser fast. Inte låset, det funkar fint. Hade det varit min egen husbil hade jag nog brukat en del våld och troligen fått upp luckan. Men nu väljer jag att använda andra sidans lucka, den har inte frusit fast.

Med ett reglage kan man leda värme från värmaren ner till spillvattentanken och se till att den inte fryser. Tycks fungera bra för jag har inte haft problem att tömma spillvattentanken. Det finns elektrisk golvvärme. Den har jag inte använt eftersom jag fricampat.

En detalj vill jag lyfta fram lite extra. Gasolslangen har en vingförsedd koppling. Man behöver inte använda verktyg för att skifta flaska. Det är verkligen guld värt. Jag kunde till och med ha handskar på mig när jag skiftade flaska.

Hög åkkomfort

Bilen är baserad på Ford Transit i det högsta utrustningsutförandet. Jag har 165 hästar under huven som tämjs via en silkeslen automatlåda. En stor multimediaskärm dominerar förarmiljön. Där kan jag få vägledning via navigatorn och backkamerans bild är väldigt tydlig.

Jag har avverkat ungefär 150 mil i bilen, bekväma mil. Chassiet är komfortinriktat. Fjädringen sväljer ojämnheter väl och väldigt lite resonansljud letar sig in i bodelen. Det varken skramlar, gnisslar eller gnekar från bodelen. På isig vinterväg ökar såklart ljudet men inte alls till de nivåer jag är van vid från Fiat/Citroën-baserade husbilar.

Motorn surrar lugnt i jämn fart, vindbrus hörs i motorvägstempo, man kan samtala utan att höja rösten.

Rymmer en familj

Det är gott om stuvutrymmen ombord. Garaget är rejält tilltaget och rymmer ledigt ett par cyklar och campingmöbler. Under sängarna är det två rymliga garderober. Köket har bra med plats för utensilier och torrvaror. I överskåpen kan man pula in småprylar och kläder. I takhättan över förarhytten finns öppna förvaringsfack. För två personer är det ett överflöd av stuvutrymmen. För en familj om fyra räcker det också.

Men!

Ska man bo fyra i bilen gäller det att ha ett öga på hur mycket man lastar. Bilen har en totalvikt på 3 500 kg. Med testbilens utrustning är lastvikten 420 kg. I tekniska specifikationen anger Sun Living en lastvikt på 401 kg för modellen. Det räcker, men kräver viss disciplin när man väljer vad man ska ta med sig. Har man inte den disciplinen är det en god idé att köpa bilen med 4 100 kg totalvikt, då kan man lasta in ett ton. Importören tar hem bilen med ett 4 100 kg chassi inregistrerat på 3 500 kg totalvikt. Det betyder att det inte kostar många kronor att få den högre totalvikten.

I bildgalleriet nedan kan du bekanta dig närmare med testbilen. Klicka för större bilder och informativa bildtexter.