Carthago Chic i51

Carthago Chic i51 är ingen dussinbil. Mitt protokoll handlar om dämpad lyx, genomtänkta funktioner och en och annan miss.

Av Stefan Janeld

Det vilar i alla fall en pondus över bilen, vilket få Fiatbilar kan stoltsera med. För trots sin storlek och imponerande fasad bygger bilen på Fiat Ducato, som ingått äktenskap med ett lågbyggt Al-Ko chassi med bred spårvidd.

Rymden är fantastisk. Det här är inte vilken husbil som helst. Mattan på golvet ger tillsammans med den stora dinettesoffan advokatskontorets dämpade miljö. Gästerna tar av sig skorna utan anmaning, jag lovar. Allt jag ser andas klass och lyx. Frontens glasytor är enorma. Jag har läst att Citroen C4 Picasso har bilvärldens största vindruta. Den är försvinnande liten i jämförelse med Carthagons glashus. Jag tar mig direkt fram till förarplatsen utan en närmare titt bak i bilen.

Ivrig? Jo.

Lättkörd

Sätter mig i förarstolen och tas ner på jorden. I rattnavet står det Fiat. Italiensk massproduktion, långt från vad Carthago står för. Varför kan inte Carthago sätta ett eget emblem i ratten, man är ju så duktig på detaljer i övrigt?

Det går även att få chassin från Iveco och Mercedes. Nu är det inte så illa med Fiat som det låter. Det märker jag så fort jag sätter igång. Det går mjukt. Kraft finns i överflöd. Växlingarna går smidigt. Överblicken är total. Bilen krymper flera storlekar under resans gång. Det enda som kräver tillvänjning är backspeglarnas placering. Min blick söker sig vanemässigt lite nedåt när jag vill kontrollera omgivningen, men speglarna sitter högt. En vanesak. Känslan av att åka ståndsmässigt är påtaglig. Jag omges av skinn och trä. Visst, man ser att det är en påbyggd Fiat original förarmiljö. Men rutans placering, de omgivande materialen och ljudmiljön skapar en känsla som endast de som kört en helintegrerad bil av lyxklass förstår.

Jag parkerar för att ta lite bilder. Det har regnat, fotografering har känts lönlös. Men nu är det uppehåll. Jag kom in i bilen via bodelsdörren. När jag nu kliver ut genom bilens enda framdörr faller ögat direkt på en underbar detalj. Dörren är gasdämpad! Man ser dämparen under det nedre gångjärnet. I like!

Jag tar mina bilder och går in igen. Sätter mig i vinkelsoffan som är dinettens bästa plats. Klädseln är teflonbehandlad Alcantara, stoppningen behaglig. Bordet går att flytta i alla riktningar och ger stor rörelsefrihet. Framstolarna är snurrbara och ger två extra sittplatser. Här kan fem personer komfortabelt se på 19 tums teve dold i ryggstödet på den sjätte sittplatsen invid ingången. Takluckan ovan är den största jag sett och ger bra med ljus och ventilation.

När fler än två sover drar man ner en ordentlig dubbelsäng från taket ovan förarplatsen. Det är en barnlek. Sängen är bilens största (196×160 centimeter) och är bäddad och klar.

Kromad äggklocka

En trappa upp finns köket till höger och hygienutrymmet till vänster. Köket är i vinkel med dubbelho, trelågig spis, ugn, separat kyl och frys och hyggligt med avställningsytor eftersom skivan som täcker dubbelhon är delbar. Det gör att man kan låta en skiva ligga kvar och ändå ha tillgång till vatten att fylla kastruller med eller spola av salladen.

En miss noteras! Var lägga skivorna när båda hoarna används?

Tre brännare räcker. Fyra behövs sällan. Vittnar om insikt! Den detalj som sitter kvar längst i minnet är den väggmonterade äggklockan i krom med Carthagos logga.

Jag vänder mig om och öppnar dörren in till toan. Inte en vanlig kassettoa. Den här känns rejälare med spolningen i separat panel. Självklart duschkabin med ordentlig duschvägg. Två speglar, mängder av trä och bänkskiva i Corian skapar trivsel.

En miss noteras! Dörren till toan har en rejäl glipa ut mot övriga bilen. Måste vara oinspirerande att laga kvällsmaten när livskamraten kämpar med bönorna från lunchen bakom ryggen. Försänk gångjärnen eller sätt dit en tätningslist så att det som sker på hemlighuset förblir hemligt.

Ytterligare en trappa upp ligger sovrummet. Det är ett eget rum, med skjutdörr. Rejäla fönster och taklucka släpper in ljuset och vädrar snabbt.  Överskåp i mörkt päronträ och detaljer i krom skapar en känsla av hytt. Madrasserna är inte fullängd, 194 x 78 centemeter är mindre än väntat, men få blir missnöjda. Två uppsättningar läslampor på varje sida verkar i förstone onödigt. Men, det finns en tanke bakom. Den ena lampan är halogen som ger varmt mysljus. Den andra, LED, ger bra vitt läsljus, drar lite ström, men ingen stämning. Romantik eller kultur, bara tända lampa efter tillfälle.

Bak i bilen, under sovrummet, finns ett stort garage. Här får allt plats och lite till. Luckan är stor och tung. Gasdämpare gör hanteringen enkel. Två aluminiumskenor med spår för travare håller packningen på plats.

Flärd och funktion

Hela bilen andas lyx. Men det är inte bara en vacker yta, funktionen är lika imponerande. Carthago klarar svensk vargavinter med en axelryckning likväl som 40 graders hetta. Uppvärmt dubbelgolv, tjock isolering i alla väggar (så tjock att man bestämt hävdar att luftspalter i alla skåp är onödigt, jag tror dem), värmen är vattenburen med värmeväxlare, extrafläktar under framstolarna, isolerglas i förarhytten.

Är man i tropikerna finns gott om ventilation i fönster och takluckor, dessutom en luftkonditionering som kyler längs golvet.