Det må vara en billig instegsmodell men det ser man inget av i kupén. Stolstyget matchar dinettens, dubbla armstöd, dubbla airbags, elhissar, elspeglar, farthållare, AC. Med tanke på den goda grundutrustningen är det fjuttigt att snåla in på stereon. Och att sälja bil utan antispinn känns inte 2012.

Jag sitter bra, lite för högt på typiskt Fiatmanér. Motorn är den välbekanta 2,3MJ med 131 hästkrafter. En bruksmaskin som gör ett gott jobb. Det går kvickt upp till nittio och motorvägstempo är ingen större ansträngning. Att betala 14 000 kronor för det starkare alternativet på 148 hästar känns inte befogat.

Chassit är Fiats låga specialchassi med bredare spårvidd – kompetent men något studsig till sin karaktär. Jag vet hur det uppträder på ringlande och tjälskadade vägar. Eller snarare tror jag vet. För bilen uppträder överraskande dämpat och förvånansvärt värdigt. Troligen beroende på att överhänget, som är ganska långt, agerar motvikt och hindrar bladfjädrarnas rekyl. Vi kör bilen olastad, med last i garaget kommer bakvagnen belasta fjädrar och dämpare ytterligare och då finns risk att den goda balansen rubbas.

Inredningen är tyst, inget gnek eller skrammel från möblerna. Men när grus och vatten anfaller den invändiga trappan låter det som om bodelsdörren inte är ordentligt stängd.