Att välja husbil är en hjärtefråga. Men hjärtat behöver lite hjälp för att skänka köpet en nypa förnuft. Jag ska här berätta hur du får mesta möjliga husbil för minsta möjliga slant genom att eliminera känslor, trivselfaktorer, yta och status ur ekvationen. I princip tar jag bort allt som får hjärtat att slå fortare när man ska köpa husbil.
Trist? Jovars, men inte så trist som man kan tro.
Av Stefan Janeld
Man får vad man betalar för! En lika känd som sann devis. Så länge man inte blandar in abstrakta värden som status, kvalitetskänsla och trivselfaktor vill säga. Värden som kan betinga vilket pris som helst. Men de har ingen egentlig bäring på hur bra husbilen är i meningen hur länge den kommer hålla, hur problemfri den kommer vara, hur väl den håller sitt värde.
Jag ska inte utse den mest prisvärda, välbyggda och funktionella husbilen. Nej, ingen specifik husbilsmodell, snarare en husbilstyp. Jag kan redan nu avslöja att den kommer vara halvintegrerad och placerad i den lägre mellanklassen. Det är där de avskalade, hyggligt välbyggda husbilarna häckar.
Det mesta är lika
Omkring 70% procent av alla nya husbilar står på ett chassi från Fiat, deras lätta transportbil Ducato (eller tvillingbilarna Citroën Jumper och Peugeot Boxer som byggs i samma fabrik). Tidigare var det över 85% men på senare tid har Mercedes och Ford blivit vanligare. Mercedes främst i premiumklassen och Ford i instegs- och mellanklass.
Drivlinan i den Fiat-baserade husbilen för 800 000 kronor är densamma som i den dubbelt så dyra. De dyraste husbilarna baserade på Fiat har ett chassi från AL-KO, högre komfort, rostar inte. Men motor och växellåda är desamma.
Detsamma gäller för husbilar baserade på Ford Transit. Ingen skillnad på motor och låda oavsett om det är en prispressad instegsmodell eller en mellanklassbil med 150 000 kronor högre prislapp.
Tillverkarna fiskar också i samma utrustnings-sjö. Det finns ett högst begränsat antal värmare, kylskåp, spisar, vattenpumpar och toaletter att välja bland. Så även här skiljer det marginellt olika husbilsmodeller emellan.
Stora koncerner likriktar produktionen
Det som skiljer är hur bilarna byggs. Varje tillverkare har sin egen teknik för hur man bygger möbler, väggar och tak. Hur man sätter samman och fäster bodelen i chassiet.
Eller? Är det verkligen så? Nu närmar vi oss pudelns kärna.
Idag finns det ett sextiotal fabrikat på europamarknaden. De flesta ingår i en större grupp – Hymer gruppen (10 fabrikat), Trigano gruppen (20 fabrikat), Pilote gruppen (7 fabrkat), Rapido gruppen (9 fabrikat), Knaus Tabbert gruppen (3 fabrikat).
En handfull koncerner dominerar altså marknaden. Utan att veta exakt är min gissning att de står för 80 procent av den totala försäljningsvolymen.
Vad dessa grupper strävar efter är rationell tillverkning där man delar så mycket som möjligt av materialinköp och byggteknik mellan fabrikaten.
Det betyder att i många fall är de billiga bilarna i stort sett lika välbyggda som de dyrare.
Vad gör man då för att skilja modellserierna åt och få en eskalerande prisstege?
Man lockar med yta och extrautrustning!
Priserna stiger dock fortare än den egentliga kostnaden för att bygga bilarna – fabrikerna tjänar helt enkelt mer pengar på sina exklusivare modeller eftersom de kan ta lite extra för den lyxiga känsla bilarna ger, och den status de skänker sina ägare.
Inte unikt för husbilsvärlden, samma sak med teve, personbilar, kaffebryggare och inte minst kläder.
Enklare inte samma sak som sämre
Husbilar delas normalt in i tre kategorier – insteg, mellanklass och premium. Vad som avgör i vilken klass bilen hamnar är i stort sett prislappen. Vilket kan tyckas märkligt eftersom det borde vara byggkvaliteten.
Nu är vi ännu ett steg närmare pudelns kärna.
Det tar inte mer tid att bygga en bil med lite exklusivare fanér, mer påkostade textilier eller att värmaren har en elpatron och spillvattentanken är isolerad.
Och tiden är det som egentligen avgör en husbils kvalitet, om man låter det ta en vecka eller två att bygga bilen kommer resultatet bli väsentligt mycket bättre än om man ska klara samma sak på en dag eller två.
Men tid är pengar, endast de exklusivaste tillverkarna har råd att ge produktionen den tid som krävs för bästa resultat. Många tillverkare har egna produktionslinor för de mer tidskrävande modellerna. Här hittar vi inte den husbil vi söker.
I instegs- och mellanklass segmentet har man absolut inte råd att skilja sina produkter med olika produktionstider eller produktionstekniker. Alla bilar ska ta lika lång tid att bygga oavsett prislapp, annars blir det otakt i produktionslinan.
Därför väljer man att skilja sina modellserier åt genom detaljer som inte är tidskrävande – exklusivare fanér, olika belysningskoncept som höjer mysfaktorn och exklusiviteten. Eller avsaknad därav.
Tar man populära fabrikat som Adria, Bürstner, Ci, Chausson, Elnagh, McLouis, och andra med sina rötter i instegs- och mellanklass är det väldigt lite som skiljer modellserierna rent kvalitetsmässigt. Det handlar nästan uteslutande om känslan ombord och den upplevda kvaliteten. Observera: Upplevda. Inte faktiska.
Du kan, utan att försaka byggkvalitet, spara mellan 50 000 och 150 000 kronor om du väljer en lägre modellserie från ett mellanklassfabrikat.
Nedan tre exempel på enklare mellanklassbilar som finns i exklusivare utförande.
Billigt att öka känslan av lyx
Det är otroligt vad det kan göra för ”vill-ha-känslan” om man i köket monterat mjukstängande lådor. Något som kostar några tior extra för fabriken men som du får betala tusenlappar för. Inte för att få funktionen. Nej, för att få känslan.
När man staplar de känslohöjande detaljerna som mjukstängande lådor, indirekt belysning, stabil bodelsdörr med fönster, rejält handtag till toalettdörren, högblank fanér och bordsskivor med pianofinish blir det totala intrycket väsensskilt från de enklare bilarna. Prislappen har säkerligen stigit med 100 000 kronor. Ibland det dubbla.
Men kvaliteten har inte höjts!
Du får helt enkelt inte kvalitativ valuta för de extra hundra tusenlapparna du spenderar. Men väl känslomässig valuta.
Nu är denna artikel avsedd för er som vill få maximalt med husbil per erlagd krona. Och då är mitt råd att välja en enklare modellserie framför de som lockar med yta.
Varför är just de billigare mellanklassbilarna de som ger bäst valuta?
Bilarna jag pratat om i artikeln ligger i den lägre mellanklassen. Det är ingen tillfällighet. I mellanklassen förväntas inte bilarna ha fördyrande dubbelgolv och vattenburen värme. Det gör att det är enkelt att med små medel göra två versioner av en och samma bil.
I premiumklassen är bilarna mer avancerade och alltid med exklusiv känsla i möblemanget. Det finns inget utrymme att göra en lite billigare version med 80 000 – 100 000 kronor lägre prislapp. Dessutom är detta inte en lika betydelsefull prisskillnad när bilarna kostar halvannan miljon, ofta närmare två miljoner.
Tittar vi i andra änden av skalan, instegsbilarna, är modellerna redan så nära mellanklassbilarna i både pris och utförande att om man gör en exklusivare variant hamnar den i mellanklassen och då finns där redan bättre byggda bilar och konkurrenssituationen blir hopplös.
Vad är värt att betala extra för?
Ska man lägga extra slantar på sin husbil finns det betydligt vettigare saker än fanér, toahandtag och mjukstängande lådor.
Dubbelgolv till exempel. Står du och väljer mellan två husbilar varav den ena har ett dubbelgolv så är det värt en hygglig slant. Hur mycket beror på vilken typ av dubbelgolv det är.
Så kallade tekniska dubbelgolv rymmer just teknik. Tankar, elcentral och kanske något grunt stuvutrymme nedsänkt i golvet. Det frigör utrymme inne i bodelen och gör att du vinner stuvutrymmen. Dubbelgolvet är dessutom alltid uppvärmt vilket ger ett varmare bodelsgolv vintertid.
Jag värderar tekniskt dubbelgolv till ca 100 000 kronor.
De rejälare dubbelgolven, med utvändiga lastluckor rymmer ännu mer. Vanligen värmaren, batterierna och servicecentraler för el och vatten. Dessutom får här plats massor av prylar. Ovanligt i melanklassen, men frekvent förekommande i premiumklassen.
Utan vidare är det värt att betala 150 000 kronor för den extra kompetensen ett rejält dubbelgolv ger.
AL-KO chassi är också värt en hygglig merkostnad. Av flera anledningar.
- Komforthöjande – med individuell hjulupphängning blir komforten betydligt högre än med Fiats stela bakaxel. Dessutom erbjuder AL-KO en mängd sätt att ytterligare öka komforten med olika fjädringssystem.
- Lång livslängd – chassiet är förzinkat och kommer inte att rosta.
Ett AL-KO chassi är i mina ögon värt minst 100 000 kronor.
Vattenburen värme är också värt en extra slant. Den är helt tyst, drar mindre gasol och dessutom är det en lösning som är hett (ursäkta ordvitsen) eftertraktad på begagnatmarknaden. Tveklöst är det värt 30 000 – 40 000 kronor extra. Allt fler husbilar i mellanklassen kan fås med denna värmekälla.
