Ci Paddock

Vi har testat Ci Paddock, en husbil där boendet är sekundärt, men den praktiska nyttan för dykare, crossåkare, ambulerande hantverkare med flera är desto större.

Testad av Björn Genberg och Stefan Janeld
Text och foto Stefan Janeld
 
Paddock är unik på den europeiska marknaden. På andra sidan Atlanten är biltypen vardagsmat och går under smeknamnet ”toyhauler”, leksaksfraktare. Leksakerna är allt som gör pojkars liv roligt, mountainbikes, cross, kanoter, fyrhjulingar och fullstora racingbilar. Paddock har inte de amerikanska måtten, men med möjlighet att lasta fyrahundrakilo i garaget och två ton på dragkroken är det inte mycket Paddock behöver tacka nej till.

Garaget är Paddocks hjärta. Det rymmer dryga sju kubikmeter och är oömt inrett. Avstår man från den bakre bädden är det ståhöjd i hela garaget och volymen ökar till åtta och en halv kubik (skåpbilen som du hyr till dotterns flytt rymmer mellan tio och tolv kubik). Utrymmet är ventilerat, dränerat, uppvärmt och vattentätt (det går fint att högtrycksspola utrymmet eller det som finns däri). Tillträde ges via dörr från bodelen eller garageporten bak. Gott om fästpunkter i golvet, fast klädhängare i taket, gul/svart tejp utmärker var det vägghängda  har sin plats – det är bara att inreda efter eget huvud.
 
Bakom ratten sitter jag bra, om än väl högt. Sittdynans vinkel kan justeras, viktigt för långfärdskomforten. Två armstöd avlastar axlarna. Ratten sitter lågt och hamnar i mitt knä – känns fel först, men jag vänjer mig snabbt. Paddock är byggd på ett Ford chassi med tvillinghjul och bakhjulsdrift. Bodelen är smal och därmed smidigt att placera bilen på vägen, lätt att manövrera i stadsmiljö. Kraften kommer från en 140 hästars turbodiesel – kan beställas med 200 kusar i maskinrummet för den som ämnar koppla på ett tvåtons släp. Om inte, duger standardstyrkan. Som i alla Ford är utrustningsnivån god. Dubbla airbags, ABS, farthållare, luftkonditionering, CD, elhissar och elspeglar. Antisladdsystem, ESP, är tillval.
Vägljudet är lite högre än vanligt på moderna husbilar, inte påträngande, snarare dovt. Källan till oljudet är garaget som förstärker vägljudet. Ett fyllt garage justerar säkerligen ner ljudnivån något.
 
Eftersom garaget fått bre ut sig – det är själva poängen med bilen – är bodelen trång, men samtidigt mycket funktionell. Krut har lagts på stor kyl, stora bäddar, stor toa, bra hall. Jag saknar egentligen bara mörkläggningsdraperi i kupén.
Att sängarna är högt placerade är lätt att leva med. Alkov i var ända ger fyra sovplatser. Den främre huserar den största säng vi mätt upp i en husbil, 210 x 160 centimeter. Den bakre håller fullgoda mått, 191 x 140 centimeter. I båda erbjuds små fack för prylar. Den bakre kan husera ett mindre bibliotek.
 
Hygienutrymmet kan expanderas till ett dugligt omklädningsrum genom att svänga ut väggen där toadörren är monterad. Två skjutreglar håller den på plats. Väl omklädd går du direkt in i garaget och vice versa.
Duschen mäter 2,14 meter på höjden och har ett enkelt draperi som hindrar stänk ut i det träklädda utrymmet. Gott om förvaring på hyllor, men blott ett dörrförsett skåp.

Dinetten är inte lyckad. I soffan sitter man högt. Mycket högt. Jag mäter dryga 180 centimeter och sitter skönt med bra lårstöd, men utan marginal. Den som är fem centimeter kortare dinglar med benen. I framstolarna hamnar man tvärtom för lågt till bordet. En extra pall kan dras fram från garderoben och utgör en femte sittplats. Bordet kan göras längre med en tilläggsskiva som enkelt fästs i bordets ända. Bordet är knappast rymligt för fyra ätande, med tallrikar och glas är bordet fullt. Men någonstans ska utrymme vinnas. Att ge dinetten lägre prioritet är en nödvändig kompromiss i denna bruksbil.
 
Köket är ett litet vinkelkök. Det har det viktigaste men arbetsytan är skralt tilltagen. Varför inte nöja sig med två brännare istället för tre? Däremot en rejäl kyl med separat frys. Vi noterar att det inte är den vanliga från Dometic utan en SES från Thetford. Föredömlig låsmekanism, mycket enkelt handhavande. Kopplar automatiskt mellan 12 volt, 230 volt och gasol.

Hallen är väl disponerad. Garderob med dörr, skofack, fönster i dörren och sopkorg. Garderoben är visserligen inte tilltagen för fyra boende och skofacket rymmer inte fyra par stålhättade kängor, men med husbilsmått mätt är hallen perfekt. Den lilla pallen som dras ut från sidan av garderoben är lämplig sittplats när skor ska snöras.

Kallväder tillhör inte bilens trivselzon. Det saknas isolering runt spillvattentanken, väggarna är ganska tunna och värmaren inte den kraftfullaste. Av erfarenhet kan vi säga att gränsen för drägliga förhållanden inomhus går strax under nollstrecket. Men det kostar rejält med gasol. Skoteråkare tillhör således inte målgruppen.