Med en planlösning som i en alkovbil, prisbild som en instegsbil och ett yttre som signalerar välstånd är detta verkligen ingen dussinbil.
 
Text & foto Stefan Janeld
 
Moovéo är ett relativt okänt märke i Sverige. Bakom fabrikatet står franska Pilote. Det är därför helt logiskt att bilen döps till Pilote Aventura i647 på den svenska marknaden från och med 2010 års modell. I en del europeiska länder kommer den finnas som både Moovéo och Pilote. Sådan är varumärkesmystiken.
 
Kullerstensgatorna i Helsingborgs hamn avslöjar att chassit är lite stötigt – inredningen gnekar och rister en del. Anledningen stavas bladfjädrar och kort hjulbas. Med semesterlast lugnar gnekandet ner sig eftersom transportbilschassin är tänkta att köras med last. Den korta hjulbasen ger snäv svängradie, i stadsmiljö en välkommen egenskap. Ljudkomforten är inte den bästa, en mindre ombonad bodel med stor volym är alltid en rejäl resonanslåda. Lågprisbilar brukar ha rassliga inredningar. Den här skapelsen känns väl ihopskruvad, klart bättre än mina förväntningar.
 
Jag sitter lika bra, eller snarare dåligt, som alltid i Fiats simpla förarstol. Bristen på inställningsmöjligheter är ett problem för min lekamen. Främst saknar jag stöd för låren och jag hamnar för nära ratten. Anledningen är den djupt placerade kopplingen.
Två armstöd får mig att höja ögonbrynen, liksom en klädsel som känns rejäl, en mix av microfiber och robust textil som matchar dinetteklädseln.
Sikten är god men störs av breda A-stolpar. Backspeglarna är små, men jag klagar inte eftersom de ger fullgod överblick vid manövrering utan att skapa en död vinkel snett framåt. Om jag ritat förarmiljön hade sidorutan på höger sida dragits tillbaka något för att få full koll på trafiken från höger.

Som helhet är bilen synnerligen lättkörd och färden blir därmed avslappnad.
Utrustningsnivån i kupén är påver. Inga airbags. Först nästa år blir det standard. Antispinn saknas (tillval), likaså farthållare (tillval), tyvärr ingen ovanlighet i den här prisklassen. Men luftkonditionering finns och i dag får den gå på högvarv. Det är åska i luften, värmen är tryckande och fuktig.
 
I bodelen blottas sparivern. Inklädda bältesrullar? Nix. Mekanismen till den nedfällbara bingen fram är naken inklusive sladdarna till lamporna. Väggarna är tunna, klädda med enkel papperstapet. Materialet i inredningen består av folierade spånskivor. Värmaren är av gammal beprövad modell.

Men! Rejäla madrasser, bekväm fyrsittsdinette, kök med stor kyl och separat frys. Det är ljust ombord och gott om golvyta. Hallen är osedvanligt funktionell med både skoskåp och klädhängare. Tackar. Kort sagt har man prioriterat korrekt och haft familjefriden för ögonen. Funktion före flärd är bilens motto.
 
Fyrsittsdinette i en helintegrerad husbil är ovanligt. Halvdinette är den gängse lösningen eftersom den ger mer utrymme till resten av inredningen. Men fyrsittsdinetten har sina fördelar. Alla sitter samlade som vid köksbordet därhemma, ingen sitter för högt, ingen sitter för lågt. Den bäddas i en handvändning och är i bäddat skick en fullgod säng. Att framstolarna inte deltar i boendet kan tyckas slösaktigt, men lösningen är att föredra i en familjebil.

I testbilen erbjuds två bältade platser i dinetten. Det finns möjlighet att få två till, totalt sex bältade åkande. Men eftersom blott fyra personer erbjuds matplats ombord tycker jag man ska avstå de två extra platserna. De stör utsikten påtagligt och krymper rymdkänslan. Den här dinetten har en av marknadens bästa utsikter med god komfort tack vare en rejäl sittdyna med tillräckligt sittdjup. Det finns ytterligare två anledningar att se den här skapelsen som en strikt fyrapersonersbil. Knapert med stuvutrymmen och litet garaget (som kan bättras på, men på bekostnad av en säng).
 
Sover gör man i den främre nedfällbara dubbelsängen och i de bakre längsgående våningssängarna. Vuxna fram och barn bak i var sin kupé. Dynorna är tjocka och sovkomforten god. Men den främre sängen är byggd för medellängden kring Medelhavsområdet – 183 centimeter får underkänt av oss nordbor. Visst, bilen är smal. blott 230 centimeter, men det går att göra bingen tio centimetrar längre.
De bakre barnsängarna håller måttet, 190 centimeter. Vid en första anblick blir man glad att se att stegen till den bakre överslafen är integrerad i sängramen. Smart! Snyggt! Men nej, fötterna håller inte med. Det gör ack så ont att kliva barfota på de smala stegen.
 
Min tyngsta invändning nattetid är att kupén saknar gardiner eller jalusier som insynsskydd och/eller mörkläggning. Det är inte ens förberett för den nödvändigheten. Det följer med ett täcke till rutorna, ämnade att hålla kylan ute. Att använda dem som mörkläggning är omständligt. Importören meddelar att alla bilar som tas hem från och med nu kommer ha isolerade plisségardiner som standard. Detta exemplar kommer få dessa gardiner eftermonterade.
 
Köket är inte stort, illa organiserat och dessutom för högt. 97 centimeter kräver att man är närmare 180 centimeter över havet för att stå bekvämt. Köksnormen är 90 centimeter. Avställningsytor saknas. Vi vanliga, läs slarviga, kockar nyttjar dinettebordet för avställning. Att spisen blott har två lågor är rätt tänkt likaså att erbjuda stor kyl med separat frys – en familjebil måste rymma nog med kylvaror för fyra personer. Kökets oinredda överskåp är en akillseshäl liksom underskåp istället för mer överblickbara och praktiska lådor. Stora skåp är omöjliga att effektivt utnyttja, det känner varje husmor till, men uppenbarligen inte fabrikens interiörarkitekt. Att värmaren dessutom tar upp mer än halva vänster underskåp gör inte saken bättre.
 
Toaletten då? Knappast ett under av finish och finess, men väl en fullgod duschkabin med vikvägg och nog med golvyta för att kunna sitta med stängd dörr. Plastigt, javisst. Föga ombonad, jo, men funktionellt.