Fendt Ti690

Fendt Ti690 är för pengarna en svårslagen mix av design, kvalitet och funktionalitet. En pärla om den franska sängen varit en decimeter bredare.
 
Text och foto Stefan Janeld
 
Bakom ratten är allt sig likt. Stolarna är inte Fiats simplaste modell men jag har ändå svårt att finna en perfekt körställning. Jag sitter bra och kan justera sittdynans vinkel. Men ratten hamnar för nära kroppen. Problemet är kopplingspedalens djupa placering. Annars är det väl sörjt för komforten. Utrustningsnivån i kupén är god. Till buds står farthållare, dubbla airbags, elhissar, centrallås, luftkonditionering, antispinn och stereo. Jag saknar egentligen bara backkamera.

Motorn räcker väl för att få fart på ekipaget. Motorvägsfart hålls med lätthet, i tätare trafikmiljö är den ringa bredden, 231 centimeter, av godo. Att bilen dessutom är ganska kort, några centimeter över sju meter, är angenämt på väg in i parkeringsfickan. Vid backmanövrar saknas fönster bak ovan bingen. Med en backkamera försvinner bekymret.
 
Att bilen är smal får konsekvenser i bodelen. Den franska sängen tar stryk. 127 centimeters bredd är decimetern från godkänt. Spekulanter bör vara otroligt kära eller ha kroppar som långdistanslöpare. En bredare bädd får plats om toalettutrymmet förvaltas annorlunda. Det följer idag gängse ordning med dusch längst in och toastol i mitten. Med ombytta roller för dusch och toastol så att den senare hamnar i bilens längdriktning hade plats funnits för en bredare säng! Ty då kunde utrymmet göras smalare med bibehållen funktion och komfort.
 
Hygienutrymmet är rymligt med mycket trivselhöjande trä. Det enda jag saknar är belysning eller taklucka i duschkabinen, nu blir det väl mörk. Men den är hög så även den över 190 centimeter över havet kan duscha utan att huka. Det finns gott om plats att förvara kemvätskor, toarullar och hygienprodukter.
 
Köket i vinkel erbjuder gott om avställning. Generöst med lådor och skåp, snyggt utfört. Det enda jag saknar är sopkorg och köksfläkt. Ugn finns inte men jag saknar den inte. Skafferiet är placerat bredvid kyl/frys-stapeln och är fantastiskt i sin enkelhet. Man drar ut och blottar trådhylor, åtkomliga från båda håll, enkelt överblickbara. Finns på dyrare bilar men i den här prisklassen är mig veterligen Fendt ensam om lösningen.
 
Dinetten är lyckad. Ljus tack vare takfönster, varm och ombonad med mycket trä i fin lyster. Listverket är väl utfört och ger snygga avslut. Istället för de för dagen moderna vita detaljerna har man valt en borstad rostfri finish för att smycka överskåpen. Man trivs helt enkelt.

Det andas mycket båt. De som lämnar båtlivet för husbil ska ta en titt på Fendt.
Normalt är en vinkelsoffa i en så här pass smal bil ett sämre val än halvdinette. Men det funkar om man ser den som fyrsittsig plus en barnplats – den lilla sittplatsen utmed vänster vägg är nämligen bäst lämpad för telningar. På övriga fyra platser sitter fullvuxna mycket bekvämt. Till och med den lilla längsgående soffan får fullt godkänt även för längre sittningar. Tacka armstöd för det. Istället för pallens komfort ger de soffans. Vill man sitta två tar man enkelt bort dem för att vinna en sittplats, men då blir det dock inga längre sittningar.

Ett vanligt problem med dagens dinetter är att vinkelsoffan och den längsgående soffan hindrar framstolarna från att snurras fullt ut bakåt. Stolarna tar emot och stannar vinklade inåt mot mitten i bilen, vilket leder till platsbrist för fötter och knän då två personer sitter i framstolarna. Så är inte fallet här ombord. Istället föredömligt gott om benutrymme.
Bordet hanteras enkelt och smärtfritt. Ett ben är förskjutet från bordets centrum. Det gör att när bordet snurras så frigörs en smutt passage från kupé till bodel. Snurra tillbaka och alla sittande har bordet på bekvämt avstånd. Inga skivor att hantera eller smarta mekanismer att brottas med. Enda nackdelen är att det blir trångt för de som sitter i soffan när någon ska passera. Är de i soffan av modell XL bör de flytta på sig.

Att bädda dinetten är inte lika kul. Det är bökigt med många moment och resultatet är knappast lyckat. Bilen är för två sovande, punkt! Barnbarnen sover bättre på luftmadrass på golvet.

Under färd sitter man med bra lårstöd. Det är enkelt att rumstera om dinetten så att benen ges tillträde till golvet i L-soffans vinkel. Dock har man begränsad tillgång till bordet under färd om man sitter närmast väggen. Utsikten är hygglig, inte mer, eftersom fönstren i dinetten står på höjden, ett designelement nedärvt från koncernsyskonet Hobby. Med liggande fönster hade utsikten varit enastående. En enkelt åtgärdad miss som hämmar utsikten ytterligare är de fast förankrade, tunna florgardinerna som inte går att dra undan. Hur tänkte man här? Eller tänkte man inte alls?

Något som jag uppskattar är kontrollpanelens placering vid dinetten och inte som brukligt ovan bodelsdörren. Visst, man måste ta sig in i bilen för att aktivera elsystemet, men väl där är det en praktisk placering – det är ju i dinetten man vistas mest hela tiden.

Hallen får underkänt. Tji klädhängare och tji skoskåp är allvarliga missar. Lyckligtvis finns möjlighet att ta upp ett hål och göra skoförvaring under den längsgående soffan. Det finns också plats för klädhängare, men den hamnar väl högt eller för nära dörren. Bäst vore att byta ut spegeln mot en nättare variant och på så vis vinna väggyta att fästa krokar.
 
Är man två ombord räcker stuvutrymmena. Gott om överskåp och större stuv finns under längsgående soffa och säng. Båda åtkomliga utifrån. Garderoben är både hög och djup. Gasolutrymmet fick mig först att skina som en sol – högt placerat, skönt slippa sitta på huk eller med krum rygg för att koppla flaskorna. Men vid en närmare bekantskap finner jag att luckan är för smått tilltagen och tröskeln på tok för hög.
 
Den som söker en tresäsongersbil kan här ha ett bra alternativ. Isoleringen är tillräcklig, pannan är på sex kilowatt med elpatron, luftspalter utmed väggarna vid dinette och bädd, spillvattentanken är isolerad och uppvärmd. Men någon riktig vinterbil kapabel att betvinga en vargavinter är det knappast.